Faktum är att den kontroll som önskas inte är möjlig att genomföra utan en massiv insats som skulle underminera i stort sett hela Internets grundfunktion. Det är det debatten handlar om, inte huruvida det vore bra eller inte om den kontrollen gick att återfå.

Debatten om IPRED handlar från påhejarnas håll ungefär om att man står vid en olåst lada och istället för att debattera sätt att locka tillbaka hästarna lägger sitt krut på huruvida man ska stänga grinden och vilket lås som ska sättas på den. Hästarna är sedan länge är bortsprungna, det är ett faktum och blir inte bättre av att man kräver en stadigare grind. Man kan hålla med om att det vore bättre om hästarna vore kvar utan att tycka att det grinddebatten är särskilt smart alls.

Det finns massvis med artister som lärt sig använda nätets fördelar från Jonathan Coulton via Blow Monkeys till Arctic Monkeys. När man i debatten pekar på såna som framgångsrikt utnyttjat direktkontakten med fans och spridningen som internet skapar är svaret från IPRED-kramare nästan ofelbart ”Bra för dem, men hur hjälper det Artist X?”. Det hjälper Artist X att se att det FINNS sätt att tjäna pengar via internet och att om de inte lyckas göra det, så borde de kanske tänka om.

De som tar mest skada är naturligtvis de artister som inte inspirerar särskild fanatism, så det förvånar mig inte att de mest högljudda förespråkarna för ett låst och kontrollerat internet är artister i mainstreamfåran vars största kundkrets är relativt kulturointresserade strökonsumenter – som t.ex. Niklas Strömstedt. De får det förmodligen knepigt att bygga ett nätverk av ett par tusen fans som verkligen bryr sig om vad de gör och är villiga att finansiera deras skapande, medan såna som t.ex. Momus, Ben Folds eller Marillion antagligen kan skrapa ihop den mängden.

Det är helt enkelt så att den kultur de skapar inte är tillräcklig bra för att tävla på den banan. De ska vara tacksamma för den tid de haft och får antingen tänka om eller lägga av.

För IPRED kommer, trots den eventuella urholkning av den personliga integriteten det innebär om det går igenom, inte att stoppa fildelningen.

Ovh allvarligt talat, den dagen vi hittat sätt att komma åt pedofiler och ekonomiska bovar på nätet och det verkligen funkar, då kanske vi kan ta itu med den privata fildelningen. Tills vi har nått dit känns det sistnämnda som en brutal felprioritering.

I MOTSATTS till dessa ”gapigaste bloggarna” slänger artisterna ur sig påståenden utan källhänvisning till fakta eller några rapporter/forskningsresultat som kan stödja deras uppfattning.

När det gäller: ”de organiserade och storskaliga fildelarna” – Är du VERKLIGEN så okunnig i vad fildelning är – eller försöker du MANIPULERA läsaren? – Vilka ”organiserade och storskaliga fildelarna” – VAR har du hittat sådana FAKTA?

Upphovsrätt är ingen rätt som man kan hävda i absurdum – och konservera för ALL FRAMTID – när omvärlden i förändras rasande takt genom den digitala tekniken och Internet. – Precis som markägarna fick stå tillbaka för ALLMÄNHETENS intressen borde upphovsmän göra detsamma. Är det klokt att jag dessa fildelare varav majoriteten är deras MEST HÄNGIVNA fans? – - För att travestera President-elect Obama:

”What began as a whisper at the end of the 90s – has swelled to a chorus of miljons calling for change – It’s a chorus that can not be ignored – a chorus that can not be detered”

Släpp ALL fildelning som sker utan ekonomisk vinning fri NU!!

http://brilliant-allehanda.blogspot.com/2008/11/tillt-all-fildelning-utan-ekonomisk.html

Alexander och Mildner skriver alltid briljant i SDS till skillnad från de på ledarsidan i dagens tidning.

Jag vet inte om ni läst den här artikeln av David Byrne men den är helt lysande.
http://www.wired.com/entertainment/music/magazine/16-01/ff_byrne?currentPage=all

En annan som har mycket intressanta synpunkter om musikbranschen är Bob Lefsetz, men det visste ni säkert redan.
http://lefsetz.com/wordpress/

Ser fram emot att läsa er special. Lycka till.