Hade faktiskt missat det här inlägget. Jag kommer inte ihåg exakt i sak vad tv-inslaget handlade om, men jag minns att ni bl a talade om att företag hade problem med Google för att de blev spamklassade, det är i min bok helt väsensskilt från kritiken att Google skulle äga en massa information om oss.

När det gäller SVT:s agerande var jag nog mest besviken över att de inte lyckats ta dit någon (förutom du då, som ju ändå f a var kritisk), som faktiskt kan och kan förklara tekniken. Den bristande kunskapsnivån man ser inom teknikrapporteringen skulle aldrig accepteras om det t ex gällde politik. Och den saker har inte blivit mkt bättre på de två åren som gått sedan dess.

För övrigt vill jag definitivt ta avstånd från att jag skulle stödja Piratpartiet. Jag har stött många av deras idéer, men jag har aldrig offenligt tagit partipolitisk ställning, mycket just för att jag inte ansett det förenligt med min roll som journalist.

* Inslaget var fullt av beröm, och på intet sätt ensidigt i sin kritik.

* Wass och Zackrisson har inte lyckats specificera sin kritik mot SVT på ett sätt som sätter ljus på de egna motiven. Argumentationen är tunn, helt enkelt.

* Och GRN tyckte, precis som jag och de flesta andra personer jag har pratat med, att det var ett solklart fall.

Men du är alltså en person som tycker motsatt? Återkom gärna med en utförligare kommentar om varför, jag tycker att det vore mycket intressant att höra den!

Vilken agenda ligger bakom en sådan trivialisering av andras åsikter?

Jag använder personligen inte fler än Googles tjänster än själva sökrutan, men jag delar helt och hållet Zackrissons och Wass analyser.

Men verkligheten tillåter ju ändå rätt sällan den uppdelningen. För min del är det tydligt att jag ägnar mig mer och mer åt opinionsjournalistik och kulturkritik, och då är det ju tvärt om: Det är den personliga hållningen som ska färga texten.

Problemet är väl att man sedan är åsiktsdeklarerad för alltid. Jag har skrivit om hur svårt jag har att ”adoptera” MFF och göra MFF till mitt andralag efter IFK Göteborg.

Betyder det att jag aldrig kan skriva sportartiklar? Eller kan jag göra det efter en viss tid?

Det här är svåra saker för journalistiken. Möjligen är de överspelade till större del än jag tror.

Alla som umgås på ett medvetet sätt med media eller helt enkelt jobbar i branschen vet ju att t ex Cecilia Uddén, Emily von Sydow och Kjell-Albin Abrahamsson har mycket olika ingångar i en del internationella frågor, och antagligen delvis identifierar sig med olika grupper utanför Sverige (det är okså ett skäl till att jag fann Johan Norbergs ”outning” av Cecilia Uddén 2004 vara en ren femöressmällare. Det var en nyhet bara utifrån en urmodig syn på hur journalistik, nyhetsvärdering och research fungerar.)

Däremot är det ju ett problem om journalister (ett ord som, just det, idag kan betyda litet vad som helst) tror att deras tunga uppgift är att berätta om sina sympatier eller skriva upprop och driva propaganda. Men det gör förvisso varken Uddén eller låt säg Oscar Swattz, jag tror inte att Kjell-Albin gör det heller även om han är lite mera svajig (samt förfärligt underhållande). Däremot har nog Johanne Hildebrandt, Robert Aschberg och ibland Jan Guillou den bilden av sitt uppdrag.