carolaboken”Främling. En bok om Carola” (2012) skrev jag tillsammans med Johanna Koljonen.

Varför, varför i hela friden en bok om Carola Häggkvist?

Jag har en enkel motfråga:

Varför inte?

Läs mer på vår arbetsblogg, där det också finns en knippe länkar till recensionerna, som i allt väsentligt var uppsluppet entusiastiska – men det förekom undantag från det också, med både intelligenta invändningar och en riktig sågning… På arbetsbloggen kan man också läsa mer om hur vi funderade kring projektet som sådant, och läsa en hel del text som sedermera hamnade i boken.

”Främling” är ingen biografi i den meningen att den skildrar privatpersonen Carola Häggkvist som barn, eller beskriver hennes relationer med andra människor. I stället är den ett slags nördig fenomenstudie, som försöker diskutera Carola som offentlig gestalt, och hennes alldeles unika plats i svensk offentlighet – det går att hävda att hon har en massmedial särställning och att hon har betytt häpnadsväckande mycket för andra och annat. Som för bilden av frikyrkliga personer, som för massmedier i Sverige, som för nöjesindustrin, som för gayvärlden.

Vi följer hennes karriär genom trettio år och fördjupar oss där lusten och berättelsen så kräver. Och överallt har vi stött på vittnesmål, Carolavittnesmål, från människor som på olika sätt har mött och/eller blivit berörda av henne. Det har slagit oss: Boken skulle mycket väl ha kunnat heta ”Svenska Carolaberättelser”.

Den finns också från hösten 2012 i norsk utgåva, vilket förstås gläder oss mycket!