Balansakt
Läsarförakt är ett svårt delmoment i konsten att vara journalist.
Man FÅR inte känna det.
Man KAN ibland inte låta bli.
Jonas Thente skriver mycket insiktsfullt om detta.
Läsarförakt är ett svårt delmoment i konsten att vara journalist.
Man FÅR inte känna det.
Man KAN ibland inte låta bli.
Jonas Thente skriver mycket insiktsfullt om detta.
Det kom ovanligt mycket respons i telefon och på mejl efter helgens intervju med Johannes Brost. Läs den gärna om ni vill!
(För mig var den… viktig. På något sätt. Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det var något med känslan av att veta vad jag höll på med när jag skrev. Man vet inte alltid det.)
Jag har försökt lägga lite lite kraft på att göra i ordning min profilsida på LinkedIn. Så om du känner mig och själv finns på LinkedIn – adda mig gärna!
(Men, en netikettsak: LinkedIn är inte som Twitter, att man ”följer” personer som man är nyfiken på. LinkedIn förutsätter att två personer känner varandra.)
På grund av full kalender och tomt huvud – vilken oerhörd kombination! – har jag slarvat lite med mitt länkande. Det blir inte så att jag länkar till precis varenda grej, så intresserad av mitt yrkesliv är inte ens mamma, men sånt som är åtminstone lite kul kan jag ju dela med mig av.
Som detta, en kort kommentar i Sveriges Radios ”Godmorgon, världen!” från härom helgen.
Ständigt tänker jag: jag borde göra mer radio, och mer tv också för den delen. Det är roligt, svårt – och radikalt annorlunda från det jag vanligen gör. Manus går inte att skriva på samma sätt, knöliga textstycken kan bli bra pratade medan snåriga fraser i munnen kan sitta som gjutna på papper… I går kväll visades en av sändningarna från ”Debatt i Lund” i Kunskapskanalen förresten, det var roligt! Allihop finns tillgängliga direkt på universitetets sajt.
Jag sponsrade IFK Göteborgs fantastiska supporterbloggskribenter med 200 kronor, och fick detta från träningslägret i Turkiet.
Så otroligt totalt värt det! Baraben är att gratulera till fint arbete!
Glömde nog att länka till min intervju med henne. Så här. Märker att jag tänker en del på boken fortfarande några veckor efter läsning.
Jag propagerar alltid för ett svenskt TED när jag får chansen, eller tar den.
…bli en del kommentarer på min krönika i Journalisten om ”Tryckfrihetssällskapet”. Eller också inte! Ibland har man tokfel i sådana antaganden. Hur som helst vore jag glad om ni ville läsa den, jag tycker att den är lite viktig ändå.
I dagens Sydsvenskan har jag glädjen att få rekommendera Norstedts nyutgåva av min barndoms mest älskade bok.