Och så äter vi dem sedan i en chilistinn buljong med skaldjur. En matdag börjar inte bättre än så.

Några fina små dumplingar med räkpasta och fläskfärs på det, och självklart med färsk ingefära i sojan.

Ni tror att det är en liten bläckfisk på Ricks portion kanske? Det är ginseng!

Sen fick man ju ändå lägga en sötsak ovanpå. Fin hallonmousse på den här. Den kostade sex Singapore-dollar, vilket är drygt trettio pix. Värd!

Sojamjölk, smaksatt i olika varianter och lätt gelatiniserad, som en slurpig jelly. Galet gott.

Lunch äter man med fördel i så kallade ”hawker centers”, där man handlar det man önskar från en massa fristående kockar och krögare. Lite kycklingspett med riskaka var först på bordet.

Sockerrör pressas på plats i en speciell maskin; saften smaksätts allra bäst med lime.

Det här är blad från ett bananträd. Man äter dock inte bladen, utan den lilla järpe på fiskfärs och ris som göms inuti när de grillas.

En burrito? En Center? Alla kulturer har sin rullade mat – den här råkar bara vara bäst. Krisp och mjukhet allt i ett. Så sjukt underbart jättegott.

Nu blir vi riktigt Singapore-lokala här. Detta är en sallad på bland annat bröd, kyckling, jordnötter och räkor som kallas Road Jack.

Efterrätt: tänk er en kräm på sagogryn, med brödbitar i. Lite knäppt, men milt och fint i smaken.

Ännu en lokal klassiker, svaret på slush puppy: shaved ice. Smaksatt med både majs och soja. Jag säger det igen: Lite knäppt, men milt och fint i smaken.

Mandelgrädde, med touch av Karlssons klister. Ljuvligt för den som tycker om marsipan.

Den här brödbullen, söt i karaktären och med konsistens som en semla, är nog det enda jag inte gillade av allt jag prövade. Den är nämligen täckt av ett slags fiskströssel, som luktar precis som akvariekäk.

Tur då att de gjorde ett slags stavformade kanelbullar också på det här haket.

Rick, min värd, som är amerikan men som under nollnolltalet tillbragte sju år i Singapore, behöver sitt kaffe, och det är det enda han inte köper lokalt – det finns 77 Starbucks att välja på. Han tar alltid en triple tall Americana. Jag tog en browniepannacottabakelse mest för sällskaps skull. Den var rätt tråkig. Jag åt inte ens hela.

Blev rätt förvånad när Rick föreslog att vi skulle äta italienskt. Nej, vafan, det kan jag ju göra i Europa. Men så sa han de två magiska orden: Mario Batali. Kocken som liksom är italiensk mat i USA. Detta var hans ställe i Singapore, och vi började med lite benmärg i all enkelhet. Jag kan ha legat på golvet och sjungit Händels ”Messias” när jag smakade, eller så var det bara inne i min själ det skedde.

Och detta då! Finhackad kycklinglever med kapris, överraskande mycket citron och pancetta direkt från elitserien.

Och pizzorna? Hur ska jag kunna säga allt som behöver sägas om dem? Det går givetvis inte. De var personliga, påhittiga, inte effektsökande, och gjorda med den bästa pizzadeg jag nånsin varit i närheten av.

Och så en brownie med banankräm, grädde och honungsrostade nötter. Dagens sista. Men jag var ju där två dagar till! Watch this space!

Congee – traditionell frukostrisgröt med till exempel kyckling eller fisk, gärna med en skvätt sesamolja och rostad lök på.

Ett glas juice på saften från sockerrör spetsad med lime. Allt pressat av denna dam i denna maskin.

Chicken rice! En klassiker, kycklingen otroligt varsamt buljongkokt. Det är visst lite fläsksida där bredvid också.

Den gröna smaken är jasminteglass, den vita är durian, ni vet frukten som luktar fermenterad ondska men som just så här i en glass av hög kvalitet verkligen kommer till sin rätt.

En chips och salsa går ju alltid ner. Slogs dock av hur otroligt få rätter som har minsta anstrykning av tomat i Singapore.

Kammussla, helt galet fint hanterad, med nudlar och div asgoda grejer.

Chili crab ska man äta på Long Beach. Lite av en turistklassiker som rätt betraktad, så man ska välja ställe noga. Såsen var lite ketchupaktig och kladdig, och brödbitarna rätt söta. Helt ärligt ingen lysande hantering av ett så fint skaldjur. Förresten sa min värd att han och många med honom inte åt av de största skaldjuren de första åren efter tsunamin. De var rekordstora då, fångsterna. Alla förstod varför. Ingen sa något.

Mangopudding, serverad ovanpå flytande kväve för effektens skull.

Jaha, så det här var dag ett. Rick, min värd som har bott i Singapore i sju år, men numera är tillbaka hemma i USA för det mesta, är ännu mer matintresserad än jag, och har en likvärdig aptit. Vi la in dagliga pass på hotellets gym, och promenerade mycket. För som sagt: detta var dag ett.

Men jag kommer att sakna det grekiska gatuköket…

Tar ledigt några dagar nu, så det blir ännu mer stiltje här, i den mån det är ett relativt begrepp. Men vi hörs snart igen!

Idiotin vet inga gränser. Läs mer här.

Sedan blir Caremas tidigare pr-konsult Henry Sténson styrelseordförande för tidningen Dagens Samhälle.

Sedan rapporterar Dagens Samhälle om Caremaskandalen, och finner då summan av DN:s rapportering att vara i princip ingenting alls. En anka.

Det ser förstås inte bra ut, det där, och DN:s ledning skräder inte orden. Utgivaren Gunilla Herlitz går så långt att hon indirekt anklagar Dagens Samhälles chefredaktör Mats Edman för att vara mutad, vilket nog får betraktas som ett rätt uppseendeväckande påstående.

För så har det så klart inte gått till. Korruption är normalt sett mer subtil. Kanske har det räckt att Henry Sténson har berättat något litet om sina erfarenheter av granskningen vid ett styrelsemöte för att Mats Edman ska besluta sig att granska, och till och med själv uppfattar att han är helt självständig i det beslutet?

Vi vet inte det. Men här en lägesrapport: Carema har förbrukat sitt förtroende. Omständigheterna kring Dagens Samhälles rapportering väcker vissa frågor. Och DN:s utslungade anklagelser är så grova att de slår tillbaka mot tidningen själv.

Alla förlorar utom möjligen vårdtagarna, kan det vara så?

Nå. När saker ska spelas ska saker plankas. Det vill säga: man måste lära sig de sånger man vill spela. Så man lyssnar på dem och försöker lista ut hur det hela är sammanfogat, och så spela ungefär likadant. Ibland är det lätt (Gessle, Springsteen), ibland är det lite svårare än man först tror (Bryan Adams, Beatles, div melodifestival) och ibland är det skitsvårt – men då spelar vi det ju inte alls. Så klart.

Så när man sitter där vid pianot eller med gitarren och försöker hitta harmonier händer det att man blir lite frustrerad. Det bästa då är att ringa Maria Lindmark. Men om man inte känner henne, så kan man googla i stället, och kolla på någon av nätets största samlingssajter för ackord.

Det bör man inte göra. De är nämligen så sanslöst usla att det blir parodiskt. Allt är plankat med grova förenklingar, ofta inte i originaltonart, och felen sprider sig sedan från sajt till sajt.

Här en affärsidé som ingen kommer att orka förverkliga: Skapa en tilläggstjänst till Spotify, med texter och ackordanalys till musiken. Kalla den Spotify Dubbelpremium eller vad fan som helst. Och se till att det som står där är rätt.

Världen är full av medelmåttiga musikanter som är beredda att lägga tusentals kronor på utrustning som är långt bättre än de behöver. De kan nog vara beredda att slanta upp en hundring eller två för korrekta ackord också.

Hur märks det att du är vuxen?
 Det syns på min kropp. Det märks på den tilltagande melankolin i själen också. Ska man svara lite mer positivt är jag ju fasligt ansvarig och uppstyrd, men det har jag å andra sidan nästan alltid varit.

När gjorde du något farligt senast? I dag, jag körde bil på motorvägen lite för fort.

Vad gör du om tio år? Det ingår i en del nya livsinsikter jag har skaffat mig att jag bör tänka lite mindre på det, och lite mer på vad jag gör precis just nu.

Varför läser du min blogg?
 Eftersom vi intresserar oss för samma saker!

Måste man fira jul? Nej, det kan jag svårligen se. Men man ska ta hänsyn till sina barns önskningar på ett mycket långtgående sätt just den dagen.

Vad tänkte du när WTC-tornen föll? Att jag inte trodde att ett flygplan kunde åstadkomma den förödelsen i den sortens hus. Och att det som hände skulle komma att förändra världen.

Hur trött är du på att blogga?
 Inte så trött, för jag anpassar bloggandet efter ork och vilja.

Varför är viss musik kreddigare än annan? För försök till svar på detta rekommenderar jag en bok som heter ”Främling” och kan köpas här.

När köpte du en cd-skiva senast?
 Det minns jag inte exakt, men det händer då och då när en artist jag verkligen gillar ger ut något. Europes nya skulle jag absolut ha köpt om jag inte hade fått den på grund av det feta reportage jag skulle göra.

Bästa resetipset? Välj tåget lite oftare än dina impulser säger. Det lönar sig på nästan alla sätt.

Får man grilla på balkongen? Det beror på om man stör grannarna eller inte. Så klart.