Manilla, det kan alltid vara sista gången

I veckan var jag på Bonnierförlagens årliga sensommarparty på Manilla, Bonnierfamiljens magnifika representationsvilla på Djurgården i Stockholm.

Jag brukar nästan alltid blogga efteråt, och misstänker att det är ett starkare skäl till att inbjudningarna fortsätter att komma än min så kallade litterära bana eller journalistiska gärning. Men vad vet man, de måste ha ett litet helsicke när de gör de där gästlistorna.

Denna gång dock ingen bloggtext, utan i stället ett alldeles riktigt tidningsreportage, fullt av nejmdropping och en litterär fantasi om ett massmord på bokbranschens dignitärer, som läsare av denna blogg möjligen känner igen. Den tarvade en större publik, det har jag alltid känt.

Det brukar sig som så att min vän högvälborne af K, i bredare kretsar känd som Björn af Kleen, alltid följeslår mig ut på Djurgården för denna festlighet. Vi har brukat promenera ut och alltid haft väldigt roligt. Björn utkommer i höst med boken Lucke & Lull – arvet efter en Bonnier. Jag har läst boken noga, både under arbetets gång och som färdig produkt, och vet hur bra den är. Jag vet exakt hur stillsamt och obarmhärtigt den visar på vad en arvsstrid kan göra med människor; Björn är så vansinnigt bra på att lyssna och titta. Utöver detta är boken en presshistorisk krönika av högsta klass.

Boken är skriven på ett helt anständigt vis. Men bekväm för familjen Bonnier, nej, det är klart att den inte är det. Björn hade lite hoppats att denna bok skulle diskvalificera honom från festen på Manilla. Det hade ju varit oslagbart ur PR-synpunkt. Men men, man kan inte få allt här i livet. Bjuden var han, gick gjorde han dock inte, så jag fick klara mig själv. Och nu kom jag på att det i alla fall inte var den sista gången jag kommer till Manilla. Om några veckor är jag en av talarna på Bonnierkonferensen Grid, och som sådan med respektive inbjuden på en middag till sagda hus. Möjligen är jag så väluppfostrad att jag om det efteråt inte kommer att blogga ett endaste ord.

Det om detta. Det är söndag, vilket också betyder söndagskrönika, denna gång om politik och ideologi och stadsbyggnad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *