Matlarm

En av journalistikens sämsta grenar, sett över tid, är matlarmsjournalistiken.

Den är sällan tillräckligt kunnig – vilket gör att forskning sponsrad av låt säga sockerlobbyister får orimligt stort utrymme.

Den är sällan tillräckligt precis – vilket gör att slutsatserna om vad man som vanlig konsument bör göra blir svepande och omöjliga att omsätta i praktik.

Den är sällan tillräckligt relevant – vilket gör att man missar att det krävs minst sex kilo ägg per timme för att den farliga substansen X faktiskt ska ha någon kroppslig påverkan värd namnet.

Den är sällan historiskt förankrad – vilket gör att vi inte förstår varför slutsatser och råd skiftar så väldigt över tid.

Den är sällan tillräckligt selektiv – vilket gör att vi rapporterar lika rubrikvänligt om enstaka skitstudier av vilka vi inte lär oss något alls, liksom om oerhört seriösa långsiktiga studier som verkligen fastslår något på riktigt.

Vad göra? Uppvärdera vetenskapsjournalistiken, så klart.

Kommentera