Medelklassens, och andras, blodtörst

Författaren och kritikern Aase Berg skrev en tänkvärd artikel om medelklassens blodtörst en gång. Den handlade om thriller- och deckarvurmen. Detta ständiga mördande som pågår i kulturell förklädnad och som den kulturkonsumerande allmänheten tydligen inte kan få nog av. Ibland slår det mig som särskilt futtigt, eller motbjudande, eller äckligt, eller omoraliskt. Men jag ogillar inte genrerna i sig, det är våldsfrossandet jag inte står ut med, vilket är viktigt att säga i sammanhanget.

”Sopranos” är ett bra exempel – en massa futtiga detaljerat skildrade våldsamheter där människor slås ihjäl till höger och vänster utan att det på något sätt är nödvändigt för att berätta en större berättelse. Underhållningsvåld bara.

”Hungerspelen” är ett annat. Hur är det möjligt att det liksom har blivit nationellt fredagsmys av det där? Mellanstadiebarn som kollar på när barn dödar barn? Finns det en samhällskritik i ”Hungerspelen” – och det säger man mig att det gör – så är jag övertygad om att den går rakt över huvudet på stora delar av den unga publiken som krävde elvaårsgräns för filmen på bio, och fick som den ville, vilket betyder att man kan se den som sjuåring i sällskap med en vuxen.

(Och för att förekomma några självklara invändningar: ja, våld har alltid förhärligats i kulturen i alla tider, vilket inte är ett argument för varför man ska fortsätta att göra det. Ja, man kan även som barn konsumera nästan vilka berättelser som helst, så länge det finns en levande diskussion om dem i sällskap med ansvarstagande och närvarande vuxna, vilket inte är ett argument för varför det är viktigt att som bärande centralt innehåll visa särskilt utstuderat vidriga mord på barn som utförs av andra barn. Nej, det är inte alls säkert att man påverkas till att själv bli våldsam för att man tittar på våld, det är inte ens särskilt troligt, men att man som barn till exempel får svårt att sova, eller att man missar andra kulturupplevelser som är mindre omedelbart spektakulära kan man nog däremot tänka sig. Och nej, kulturen har inget särskilt långtgående ansvar att vara uppbygglig, men den har ett visst ansvar att välja sina ärenden. Just nu är ärendet mord på barn. Samt vampyrer. Avgå.)

Kommentera