Andreas Ekström – är nu ett alternativ?

Redan nu börjar jag formulera ett nyårslöfte för mig själv: Jag ska försöka att alltid bråka om grejer som i någon mening är viktiga. I fallet med mina kolleger i Etiopien är det bara svårt att mucka – jag har inga ingångar till en skojarregim och dess Kalle Anka-domstolar.

Tills vidare vill jag bara uppmana er alla som läser här att skänka en hundring till insamlingen som ska täcka Martin Schibbyes och Johan Perssons advokatkostnader.

Och varför ska ni göra det? Ska de inte skylla sig själva som gav sig ut på ett farligt uppdrag i strid med Etiopiens inreselagar?

Nej, det ska de inte. Det låter ibland lite provocerande högdraget, särskilt eftersom det kommer från en yrkeskår vars heder ofta på goda grunder ifrågasätts – men bra seriös journalistik är helt avgörande för den demokratiska utvecklingen. Utan journalistik vet vi ingenting om Carema Care eller om afrikanska folkmord eller ekonomiska skandaler i vårt politiska toppskikt.

Man måste inte gilla all journalistik. Men den som ogillar skvaller och löpsedlar får då på sitt ansvar att göra en bedömning:

Stöd inte skvallerpress om ni inte gillar skvallerpress.

Men stöd två frilansande journalister som med små utsikter till egen ekonomisk vinning och enorm personlig risk försöker berätta svåra, sanna och relevanta berättelser om vår tids stora konflikter.

De behöver alltså din hundralapp. Men vad mera är: du som medborgare behöver också att du ger dem din hundralapp. Du betalar i praktiken till dig själv.

Det är norska Dagbladet som levererar…

Helgtidningarna – med det menar man i branschen ofta också måndagstidningen, eftersom den till stor del också förbereds på fredagen – innehöll ett par texter från mig, dels en rätt kort analys om hur medierna som vanligt missar huvudpoängen när Google levererar sin sökordsstatistik, dels en längre text om hur lika republikens och den sekulära humanismens företrädare bemöts.

***

Och, på mitt skrivbord, alldeles nylevererad: Den här fantastiska boken, som samlar Sydsvenskans bästa bilder under de senaste tre åren. Ni köper den genom att mejla er beställning och jag tror att den kostar 125 kronor, möjligen plus frakt. Missa inte, den är verkligen alldeles otroligt fin!

Det var en vanlig höstvinterkväll i Lund. Kallt, blåsigt, regnigt, mörkt. Jag la tre hundralappar och min mobil i fickan, fällde upp kapuschongen på min enorma vinterjacka och gick upp mot Stortorget för att träffa en vän för en kvällsfika.

En polisbil bromsade in när jag nästan var framme. Jag minns inte exakt vad polismannen sa – han var ung och skarp – men jag avbröt telefonsamtalet med Marcus och sa ”jag får nog ringa tillbaka till dig, för det verkar som om polisen vill tala med mig”.

De frågade om jag kunde legitimera mig, vilket jag för en gångs skull inte kunde. Men att uppge namn och personnummer gick ju bra. Jag skalade samtidigt av mig kapuschongen, för att de skulle se att de hade med mönstermedborgare A K Ekström att göra och inte någon haschlangande bandit eller metodisk avdragsfuskare eller så. Vilket de förstås genast insåg.

Jag blev nästan lite uppsluppen. ”Aha, så ni letar efter den där knivrånaren? Och jag motsvarar signalementet: lång, lite framåtböjd gång, jacka med kapuschong?”

”Lite så kanske”, sa den vänlige skarpe unge.

Vi skildes som vänner och jag önskade dem lycka till.

Men det fanns en efterdyning i kroppen, insåg jag, lätt förvånad. För detta var första gången i mitt liv som jag blev liksom approcherad av polis, om man inte räknar med vanliga trafikkontroller. Det gjorde något med själen en kort sekund, att tillhöra de liksom misstänktas skara. Även om jag i det här fallet var en ”unusual suspect”.

För övrigt är jag lite besviken över att den vänlige skarpe unge inte inledde med ”hur var det här då?”.

I Sydsvenskan skriver min kollega Anders Malmström ett referat, och om ni orkar med det lite knackiga ljudet så kan ni se debatten i sin helhet här.

”Om den här osten är Jarlsberg är jag Kalle Anka.”

Vissa citat måste bara spridas maximalt.

Här är inbjudan till årets sista Debatt i Lund, som lovar att bli något extra. Välkomna, men kom i tid, med den här panelen tror jag att det blir fullt…

***

Starke man? Eller stackars man? Hur står sig mannen och manligheten i dagens Sverige?

Män är förlorarna, säger vissa forskare. Pojkarnas skolbetyg sjunker medan kvinnorna håller på att ta över universiteten. Och män med låg utbildning riskerar inte bara att förlora jobbet utan kan också få svårt att hitta en partner. Samtidigt tjänar män fortfarande mer än kvinnor inom samma jobb. Och de lever allt längre och blir snart lika gamla som kvinnorna.

Torsdagen den 15 december hålls höstens sista DEBATT i LUND. I anrik cafémiljö diskuterar Lundaforskare, inbjudna gäster och allmänhet manlig styrka, svaghet, status och utsatthet. Debatten direktsänds på nätsajten Newsmill där den pågår både före och efter sändningen.

I panelen:

* Jens Liljestrand, litteraturvetare från Lund som nyligen skrivit om mansrollen i romanen Adonis.

* Erik Helmerson, ledarskribent på DN och författare till boken Den onödige mannen.

* Liv Strömquist, feministisk serietecknare.

* Gunilla Jarlbro, professor i Medie- och Kommunikationsvetenskap.

Debattledare: Andreas Ekström, kulturjournalist Sydsvenskan

Tid: Torsdagen 15 december kl 20.
Plats: Café Athén, AF-borgen i Lund.

I morgon kväll, alltså måndag klockan 19, kommer mina lastbilar med utrustning, mina roadies och min rider, alltså kravlistan som anger hur många saffransspäckade dubbelbeckasiner jag vill ha i logen och sådär, till Lunds stadsbibliotek.

Listan är tyvärr mycket kort och oglammig. Uppkoppling, en projektor och ett glas vatten brukar jag be om. Men kom gärna, ni som finns i närheten, det är ett fint bibliotek och jag ska försöka vara i matchande fin form. (Och, eftersom vi är i Lund är det bäst att påpeka det: Klockan 19 betyder i detta fall inget annat än 19.)

Eftersom jag är för forskning: läs nedan, hör av dig till denne Carl om du vill!

***

Hej!

Mitt namn är Carl Malmer och jag är student på Göteborgs unversitet vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Jag skriver nu mitt examensarbete om föreställningar och förhållningssätt till journalister i sociala medier.

Jag vill därför intervjua människor som läser journalistbloggar för att ta reda på vad deras egna, subjektiva åsikter och uppfattningar om bloggande journalister är.

Studien är rent akademisk och det finns inget företag bakom som betalar för undersökningen. Jag uppskattar att intervjun kommer att ta ungefär en timma i anspråk och vi kan genomföra intervjun via telefon om vi befinner oss i olika städer (jag bor i Göteborg). Du kan även vara anonym om du vill det.

Är du intresserad? Hör av dig till mig på carl.malmer@gmail.com så kan jag förklara mer ingående om vad det handlar om.

Med vänliga hälsningar

Carl Malmer

carl.malmer@gmail.com

Glömde visa er den här. Sporty Spice möter not-so-sporty reporter.