Ibland liksom VET man i det ögonblick man lämnar två ord ifrån sig att de är en rubrik. I det här fallet var orden ”Hulk” och ”Hogan”. Jaja. Jag har en lång historia av att tala innan jag tänker, jag är van.
…får Svenska Dagbladets kulturpris för sin fina roman ”Salome”. Välförtjänt, tycker jag, som också intervjuade henne då boken kom.
…är lite som att säga att man är för demokrati. Men vem vet, kanske behöver även självklarheter sitt mått av upprepning? Läs nu hans ljuvliga spalt om hans och hans dotters relation till färgen rosa.
Hej vänner och familj och läsare, jag gissar att de flesta av er som brukar läsa mig här också har följt min uppmaning att läsa vad som hände på Twitter natten till torsdag i denna vecka. Annars finns alltihop lättläst och kronologiskt samlat här.
Allt jag har att säga finns egentligen där, och jag har tackat nej till att svara på fler frågor om saken. Jag har inte mer insyn än någon annan. Jag blev bara så otroligt ledsen. Följ relevant branschpress för att veta mer, och för en norsk analys av mitt utbrott kan ni läsa här. (Jag kallas ”en pryd for sin stand”, och när jag läste det lipade jag lite faktiskt.) Men det här var ett undantag. Även i fortsättningen är min blogg och mitt Twitterflöde platser där jag inte kommer att kommentera vad som händer på Sydsvenskan.
En sak kan jag ändå säga att jag upplever: Jag skulle så otroligt gärna vilja befinna mig på Krusegatan just nu, rent fysiskt. Jag vill jobba vidare, ihop med världens bästa kolleger. I stället är jag på en bergstopp i Turkiet och skriver klart boken om Carola. Det är bra det med. Det är tajmingen som är dålig bara.
…allt från Twitter i natt samlat, inklusive svar, tack vare Lillemor Strömberg på SR. Tack!
Min senaste och min nästa bok utges av Weyler förlag, och därmed av Svante Weyler. Han är en fantastisk person, han är snäll och engagerad och erfaren och blixtrande smart, empatisk, närvarande, omdömesgill, tillgänglig och noggrann. Allt jag nånsin kunde önska mig och mer av en förläggare.
Dessutom älskar jag själva förlagsverksamheten, tre personer i en liten lokal i Gamla Stan, man är alltid välkommen dit, och att träffa Cilla Sjöblom och Maria Såthe som jobbar där är alltid lika kul. Nån bjuder alltid på fika innan jag ens har tagit av mig halsduken.
Att det är just Svante Weyler som hittar och ger ut årets Augustvinnare Tomas Bannerhed är bara logiskt. Och jag gläder mig nu något så enormt åt det kvitto som de tre på Weyler förlag får på att de gör något bra och viktigt och rätt. Ekonomiskt garanterar priset sannolikt verksamheten i flera år framöver. Så roligt!
Hann inte blogga om den fina upplevelsen att intervjua Melanie C från Spice Girls på Studentafton i förra veckan, men… det gjorde jag. Det var så roligt att träffa henne, en totalt odivig och hundraprocentigt närvarande människa. (När jag skulle ta en bild på oss tillsammans strejkade min iPhone-kamera. Tack, Steve, tack som fan.)
Klippet ovan kommer från hennes YouTube-kanal, och visar videon till nya albumets första singel. Inte så dum, om än inte exakt min gränd.
Jag har alltid haft det på känn, men aldrig liksom kunnat leda det i bevis. Tur då att Johan Wirfält finns.