Andreas Ekström – är nu ett alternativ?

Kolla den röda texten…

…Rasmus Fleischers vidarespinnande på min krönika om bokbranschen, och missa framför allt inte den högklassiga kommentartråden!

Om man absolut vill läsa något som just jag har skrivit den senaste tiden kan man kanske välja den här spaningen om bokbranschens framtid. Men om man i största allmänhet längtar efter något bra att läsa skulle jag nästan hellre klicka på länken till Mattias Kroons fågelfajt, eller Niklas Orrenius långa rep om det så kallade Tryckfrihetssällskapet, eller varför inte Patrik Svenssons uppgörelse med ordet livspussel.

Mångårige Expressenmedarbetaren Alf Montán har gått bort. Enligt chefredaktör Thomas Mattsson är det sannolikt första gången som en dödsannons i Expressen innehåller getingen – fem getingar dessutom.

Men i DN ville man tydligen bara använda en enda geting som symbol. Det går förstås också bra. Men lägger man annonserna bredvid varann uppstår ändå en känsla av skiftande recensioner av ett murvelliv…

Även jag skriver om prinsessans födelse, vem gör inte det…

Läser bedrövad om hur ännu en kollega, flera stycken faktiskt, har dödats på uppdrag i Syrien. Varje gång en journalist dödas i tjänsten tänker jag på mitt livs enda ”chans”, eller vad man ska kalla det, att rapportera från en krigszon. Jag var förste reserv att åka till Serbien vid nittiotalets slut, som mycket ung och förstås inte så väldigt erfaren reporter. Än i dag är jag så otroligt lättad och tacksam över att det inte blev jag som åkte.

Ska prata med Peter Englund om detta också, ni såg pålysningen i går, han har ju varit krigskorrespondent för Dagens Nyheter i ett par omgångar.

…hoppas jag att den som kan vill ta sig till Kulturhuset framåt kvällen. Där ska jag samtala med Peter Englund, inte om Svenska Akademien, utan om hans författarskap. Framför allt tror jag att vi kommer att tala om vad som nu måste betraktas som hans greatest hit, nämligen hans senaste bok, ”Stridens skönhet och sorg”.

Se detaljerna om evenemanget här.

Tidningen Journalisten! Efter mer än sex år är det fortfarande så himla roligt att skriva där. Här är en ny krönika, denna gång om varför det var helt rätt för etablerade medier att köra med öppna sajter på nittiotalet.

Boken ”Hemliga pappan” sålde slut, sånär som på en låda i min källare – men då och då efterfrågas den fortfarande. Därför är det väldigt roligt att få meddela att den nu finns tillgänglig igen, i en print on demand-upplaga med nytt omslag!

(Det nya omslaget är inte lika fint som det gamla; det har med bildrättigheterna att göra. Och jag tycker att det är ok. Texten är ju viktigast…)

…räddar liv?