Andreas Ekström – boken "Google-koden" utkommer våren 2010

Jag tycker att Slate är en fantastisk nättidskrift som borde varit med på min årsbästalista. Inte minst på grund av den här texten av Ron Rosenbaum, som formulerar en riktigt intelligent kritik av mediegurun Jeff Jarvis. (Man måste möjligen vara rätt mycket mediedåre för att läsa Jeff Jarvis. Hur mycket mediedåre man då måste vara för att läsa kritik av Jarvis… Ja, ni får dra era egna slutsatser.)

Jeff Atwood är en av de mest intressanta skribenterna på temat upphovsrätt och digital verklighet. Den här texten tycker jag inte man ska missa om man delar det intresset.

Atwood är väldigt matter-of-fact, och en slutsats jag drar av att läsa honom handlar om journalistikens misslyckande: Piratbeteendets konsekvenser borde vi ha förstått och lyckats översätta till relevanta områden mycket tidigare än vi gjorde. Kodknackarna låg först i en lång kedja, där till exempel de skönlitterärt orienterade bokförlagen ännu inte på allvar ingår.

De kommer att ingå där, och av ett enkelt skäl: Det går alldeles utmärkt att läsa en roman som pdf.

Förra året blev det ett visst liv över att Sydsvenskan gjorde en helt normal nyhetsgrej på hur det går ekonomiskt för Johan Larsson, Sveriges mest betydande entreprenör på bloggområdet.

Det var på den tiden som den svenska bloggosfären liksom talade med en röst, och kände sig lika kränkt vid omnämnanden som vid uteblivna omnämnanden i etablerade medier. Jag tror att året som har gått har gjort stor skillnad där. Om jag har rätt får vi väl se – vi har just publicerat en ny artikel som handlar om Johan Larssons andra verksamhetsår i bolaget, med kommentar från Martin Jönsson…

Det är knappast någon hemlighet för någon vad jag tycker om det storskaliga angrepp på upphovsrätten och den nedvärdering av intellektuellt arbete som nu sker.

Väldigt många av mina ståndpunkter har jag redan resonerat kring rätt utförligt; den som är extremt intresserad av vad just jag tycker får, som Jan Myrdal brukar säga, gå till läggen. (Det vill säga, på 2000-talet, söka på Google och i relevanta databaser, och på Journalistens webb, där jag skrivit om saker som berör det här både en och två gånger.)

Gårdagens krönika om Piratpartiets likheter med Ny Demokrati väckte de förväntade reaktionerna. Läs gärna artikelkommentarerna, som på olika sätt är mycket upplysande. (Jag ska skriva några svar i det forumet också, så fort jag hinner… Det tar tid att golgatavandra genom den svenska bloggosfären. Tro mig, jag tar den här promenaden då och då.)

Här är några saker att läsa:

* Allra enklast är förstås att använda Knuff.se. Följ länken och du ser alla svenska bloggar som har kommenterat krönikan.

* Anders Svensson om Piratpartiets plats på höger-vänster-skalan, en fråga som jag menar är extremt viktig för det politiska landskapet. (Man kan ogilla att den är viktig, men man kan inte låtsas som om den inte är det.)

* Beiersdorf skriver roligt om den gamla fajten om s-ordet.

* Några moderata karameller.

* Christopher Kullenberg nämner partiet i en kort recension av en ny bok i Svenskan.

* Och sist men inte minst gör Anna Troberg en Anna Troberg. (Det vill säga blandar äpplen och päron. Samt kiwi, bananer, persikor och apelsiner. Men det är en rolig sågning!)

***

Så, om reaktionerna. I flera fall är det saker som jag uppfattar som extremt grundläggande och självklara som ändå måste förklaras – om man nu vill försöka få alla att förstå. Som till exempel vad en krönika är, eller vad ordet estetik betyder.

Man kan naturligtvis välja en annan strategi också, och bara skriva nästa grej utan att delta i efterdebatten. På sätt och vis tror jag att det är ett bättre sätt att använda min tid – men lika roligt är det inte. Alltså ska jag återkomma med fler korta svar och kommentarer, även i andra forum.

Mest av allt gillar jag Christian Engströms sansade svar på min krönika, som finns som kommentar till krönikan på Journalistens sajt. Jag är dessutom glad över att frågans vikt numera begrips av fler, vilket gör att journalister, politiker och analytiker i större utsträckning sätter sig in i den och formulerar något slags linje för sig själva.

Tipsa mig gärna om fler diskussioner och synpunkter, och tills vidare: stort tack till alla som kommenterar här på min sajt. Ni är intresserade, engagerade och sakkunniga och ni är med något litet undantag alltid schysta och raka i tonen. Jag har inte behövt stryka något enda inlägg som har kommit i den här frågan. Jag återkommer. Senast i morgon, skulle jag tro. Förlåt, ni som skiter i den här frågan och skulle vilja läsa något annat, ni får väl välja någon av alla de utmärkta bloggar jag tipsar om här till höger i stället…

I Malmö och Köpenhamn finns nyhetstjänsten Rapidus, som nog får sägas göra något som ingen annan gör i Sverige. Jag ska inte rabbla detaljerna i deras koncept här och nu, men en viktig del är att prenumeranterna inbjuds till exklusiva intervjuer med intressanta personer. Nu senast samtalade Rapidus grundare och styrelseordförande Jan Wifstrand med Lena Endre.

Intervjun – som innehåller åtminstone ett scoop av den typen som Expressen eller Aftonbladet lätt säljer 50 000 extra tidningar på – finns i vissa delar (dock utan det scoop jag talar om…) på Rapidus egen tv-sajt, men bara som en teaser kommer här en minuts sammandrag från YouTube, där Lena Endre bland annat medger att hon har lovat knäcka Viggo Cavlings näsben. Det får ni faktiskt inte missa.

Rapidus utgivare är Thomas Frostberg, och hans sorgligt negligerade blogg hittar ni här.

Alltid roligt med lite peppande till tidningsvärlden.

***

Och så får vi gratulera tidningen Trots Allt, som även den nu äntligen har kommit dithän att den inte behöver trycka tidningen, utan klarar sig bäst med bara webbpublicering. (Att en och annan fårskalle talar om detta som en nedläggning är mer deras problem än Trots Allts.)

***

Självklart, helt självklart, fälldes den undermåliga dokumentären om damp och adhd-bråken av Granskningsnämnden.

***

Just det, det här kommer också från IiN.

Nu äntligen, efter en sån där irriterande långsam småfixprocess som ibland tar en miljon år i stället för tio minuter eftersom den inte är maxprioriterad för någon och inte en själv heller, ni vet, en sån småfixprocess – så finns nu i alla fall Sydsvenskans nya kulturblogg som fått namnet Skallarnas sammansvärjning på banan.

Det är samma kulturblogg som förut, med den skillnaden att det är Patrik Svensson och jag som skriver på den för hela slanten. Vi lovar en lite mer sammanhållen… sammanhållning. Inlägg varje dag, till exempel, bara en sån sak. Kom och se, och kom och kommentera, framför allt! Vi är inget utan er (utom två rakade killar som tyckte att det var lite pinigt att fotograferas så tätt ihop i en kall fotostudio. ”Tänk systrarna Plosjö”, sa jag när vi lutade pannorna mot varandra. P Svensson höll då på att garva läppen av sig.)

***

Detta är, för övrigt, att ta populärkultur på allvar.

***

Har ni sett ”Burn after reading” än? Det är prioriterat, säger jag ju!

Kinky Afro har skaffat sig ytterligare en blogg att skriva för sällan på.

***

Bisarrt hårt tryck just nu, att göra-listan är lång som ett ösregn, och det är ofta saker som är extremt tidskrävande samtidigt som utfallet ser rätt smalt ut. Håller på att försöka ordna ett arbetsvisum för ett land som sällan beviljar sådana. OM jag får det, så blir reportaget fantastiskt.

I dag ska jag intervjua tjejen som spelar den unga huvudrollen i Mamma Mia här i Malmö just nu. Och i morgon, i Stockholm? Ett fantastiskt utsnitt ur vår samtid: I tur och ordning Lars Tunbjörk, Blondinbella och Jan Guillou. Egentligen borde jag sammanfört dem!

Jag visste inte att det fanns ett slags namnföregångare till Bokhora, men det gör det alltså. Klicka på den där länken för att läsa en hyllande recension av Lundaförfattaren Axel Thormählens USA-debut. (Jag intervjuade Axel Thormählen i samband med att USA-kontraktet blev klart, men texten finns dessvärre inte online.)

Det finns så gränslöst mycket bra skribenter som man aldrig hittar. Hade jag inte varit vän med Rick, så hade jag garanterat aldrig läst honom. Och det hade varit otroligt synd.

Rick brukar roa sig – och mig, för all del – med att köra Googles översättningsrobot över den här sajten, så att han åtminstone har lite koll på vad jag skriver om och på vad som händer i mitt liv. Testa gärna. Det blir rätt kul ibland.