I går skrev Rick Falkvinge några rader om den grundläggande principen att samma rättigheter bör gälla på internet som i livet utanför internet. Det är på det hela taget förstås inte orimligt, som teoretisk modell.
Omsatt i praktik bär det däremot sämre enligt min mening, uttryckt i en tidigare krönika i Journalisten.
Jag läser sällan tidningars huvudledare, eftersom jag generellt har svårt att förhålla mig till osignerade texter. (The medium is NOT the message. The SENDER is the message. McLuhan featuring Ekström.)
Men: Fick just sms från en kompis i Stockholm som noterat vad jag själv missat då jag läste DN i morse – nämligen att min krönika i Journalisten uppmärksammas i DN:s huvudledare i dag.
Det är knappast någon hemlighet för någon vad jag tycker om det storskaliga angrepp på upphovsrätten och den nedvärdering av intellektuellt arbete som nu sker.
Väldigt många av mina ståndpunkter har jag redan resonerat kring rätt utförligt; den som är extremt intresserad av vad just jag tycker får, som Jan Myrdal brukar säga, gå till läggen. (Det vill säga, på 2000-talet, söka på Google och i relevanta databaser, och på Journalistens webb, där jag skrivit om saker som berör det här både en och två gånger.)
Gårdagens krönika om Piratpartiets likheter med Ny Demokrati väckte de förväntade reaktionerna. Läs gärna artikelkommentarerna, som på olika sätt är mycket upplysande. (Jag ska skriva några svar i det forumet också, så fort jag hinner… Det tar tid att golgatavandra genom den svenska bloggosfären. Tro mig, jag tar den här promenaden då och då.)
Här är några saker att läsa:
* Allra enklast är förstås att använda Knuff.se. Följ länken och du ser alla svenska bloggar som har kommenterat krönikan.
* Anders Svensson om Piratpartiets plats på höger-vänster-skalan, en fråga som jag menar är extremt viktig för det politiska landskapet. (Man kan ogilla att den är viktig, men man kan inte låtsas som om den inte är det.)
* Beiersdorf skriver roligt om den gamla fajten om s-ordet.
* Christopher Kullenberg nämner partiet i en kort recension av en ny bok i Svenskan.
* Och sist men inte minst gör Anna Troberg en Anna Troberg. (Det vill säga blandar äpplen och päron. Samt kiwi, bananer, persikor och apelsiner. Men det är en rolig sågning!)
***
Så, om reaktionerna. I flera fall är det saker som jag uppfattar som extremt grundläggande och självklara som ändå måste förklaras – om man nu vill försöka få alla att förstå. Som till exempel vad en krönika är, eller vad ordet estetik betyder.
Man kan naturligtvis välja en annan strategi också, och bara skriva nästa grej utan att delta i efterdebatten. På sätt och vis tror jag att det är ett bättre sätt att använda min tid – men lika roligt är det inte. Alltså ska jag återkomma med fler korta svar och kommentarer, även i andra forum.
Mest av allt gillar jag Christian Engströms sansade svar på min krönika, som finns som kommentar till krönikan på Journalistens sajt. Jag är dessutom glad över att frågans vikt numera begrips av fler, vilket gör att journalister, politiker och analytiker i större utsträckning sätter sig in i den och formulerar något slags linje för sig själva.
Tipsa mig gärna om fler diskussioner och synpunkter, och tills vidare: stort tack till alla som kommenterar här på min sajt. Ni är intresserade, engagerade och sakkunniga och ni är med något litet undantag alltid schysta och raka i tonen. Jag har inte behövt stryka något enda inlägg som har kommit i den här frågan. Jag återkommer. Senast i morgon, skulle jag tro. Förlåt, ni som skiter i den här frågan och skulle vilja läsa något annat, ni får väl välja någon av alla de utmärkta bloggar jag tipsar om här till höger i stället…
Nu så, någon dag försenad, finns min krönika om Piratpartiet som 2000-talets Ny Demokrati, på tidningen Journalistens webb.
Vad säger ni? Ser jag fel? Eller har jag missat fler paralleller? Kommentera här eller på Journalistens sajt. Eller både och, by all means!
I dag tisdag skulle jag tro att ni kan hitta en krönika hos tidningen Journalisten som pekar ut några av de mest uppenbara likheterna mellan Ny demokrati och Piratpartiet.
Har varit hemma på västkusten några dagar och läst GP. I en vildvuxen spalt på sportsidan skriver reportern Ulf Stenberg den 21 november rätt hårt formulerad kritik mot hur en annan avdelning på tidningen, helgbilagan Två Dagar, har gjort ett reportage.
Häpnadsväckande. Hur kan man använda spaltutrymme för att skicka interna signaler, i stället för att ta en diskussion direkt med sina kolleger?
***
…men det är ju så det fungerar. Jag skrev en spalt i tidningen Journalisten för några år sedan, innan jag var krönikör, där jag manade till viss omsorg om en person som omskrevs extremt mycket i samband med att han råkade ut för en oerhört svår händelse i sitt liv. Nästa dag hade den tidning som skrev mest om honom knött in en liten irrelevant sak om honom, bara för att säga ”vi bryr oss förstås inte om vad som debatteras i branschpress, vi skriver vad vi vill”. Signal via läsarna – i stället för att ta debatten.
***
Och så hälsade jag på hos Norra Halland i fredags! Jag har inte varit där, tror jag, sedan kanske 1996. Det var lite feeling att återigen komma in i rummet där Bengt ”Acke” Axelsson brukade sitta och röka pipa och ordvitsa och lägga ut lagom stora jobb på mig. Nu har min tidigare kollega från Sydsvenskan, Kristian Alm, tagit över som tidningschef för detta exceptionellt traditionstyngda medium. Han har att göra, den saken är klar, och tidningen har lyft något enormt bara på de korta höstmånader Kristian har tjänstgjort.
Ta en prenumeration, alla Kungsbackabor, och hjälp denna snart nittioåriga oberoende föreningsdrivna tidning överleva i kampen mot jätten Stampen och dess nya konkurrentblad – som för övrigt får tre millar i presstöd varje år, för att hjälpa miljardkoncernen slå undan benen på en liten medlemsförenings utgivning.
Säg sedan att presstödet inte är rakt igenom sjukt.
Hoppade på Jaiku-tåget i torsdags kväll, och har fått massor av addningar från folk jag inte har den blekaste aning om vilka de är.
Vad är god Jaikuetikett här? Man addar väl inte vem som helst? Eller är det just det man gör? Jag är förvirrad. Kanske lite gammaldags.
***
Dagens Medias tidigare chefredaktör Rolf van den Brink har öppnat egen blogg. I det länkade inlägget tar han några tankar vidare från min senaste krönika i Journalisten.