Andreas Ekström – är nu ett alternativ?

…räknar jag med att kunna presentera den här sajten i ny kostym. Change we can believe in!

Jag har bestämt mig för att ge mig själv en chans att förändra ett slags dödläge vad det gäller bokprojekt. Det gör jag på följande vis:

Varje kväll mellan klockan 21 och 22 sitter jag i vårt arbetsrum och arbetar med något i mappen ”Bok och texter” i min dator. Nätuppkoppling är inte tillåten. November månad, till att börja med. I december berättar jag hur det gick. Trettio timmar av stirrande är mitt worst case, men någon del av mig vill gärna tro att trettio timmar av stirrande åtminstone har ett slags terapeutiskt värde.

Jag brukar vara rätt bra på namn. Namn och ansikten i kombination, inte minst. Det finns till och med människor som säger att jag har ett ”helt sjukt bra” minne. Jag vet inte om det stämmer. Men jag vet att jag vid två tillfällen, 2004 och 2008, har presenterat mig för en ny kollega inte två, utan tre gånger.

Det hela är en neslig sidoeffekt av min önskan att inte vara en dryg typ som inte har vett att presentera sig alternativt tycker att andra automatiskt ska veta vem jag är. Men effekten om jag inte lyckas minnas blir den motsatta, eller värre.

Jag ska skärpa mig. På något sätt. Tills vidare genom att kontemplera över några visdomsord av min gamle favorit Denis Leary.

…på vår USA-valsblogg just nu.

Via Olle Lidbom, som faktiskt är något av navet i svensk inommedial under radarn-kommunikation, hittar jag extremt roliga Stuff journalists like. Kul för branschfolk, kanske inte för andra.

Hos Deepedition beskrivs hur en svensk kommun sponsrar ett rockband.

Det är intressant för dem som är intresserade av kommunal marknadsföring. Men ännu mer intressant för oss som är nyfikna på vad upphovsrättsbrotten kan betyda för musiker.

Det tycks mig självklart att alla musiker i fortsättningen kommer att få arbeta mer med att spela live och mindre med att spela in saker, vilket minskar deras nyproduktion. Kompositörer som inte själva är artister kommer att få det mycket knivigare. Eftersom mikrobetalningarna som tidigare gav dem försörjning nu förnekas dem av personer som tycker att dessa kreatörers arbete ska lönas med noll kronor, så behövs nya intäktsmodeller även för dem.

Det verkar alldeles självklart att vi kommer att se mer konst med produktplaceringar, och mer konst som tillverkas med kommersiella hänsyn (men då inte masskommersiella, demokratikommersiella, utan sponsorkommersiella, storbolagskommersiella).

Fallet i Dalarna kan kanske placeras in i mitten på den här skalan – men är mest intressant som ett tecken på ett paradigmskifte. Läs och tänk.

Inom kort blir det nu launch av nytt utseende på den här sajten. Olof W har skickat skisser efter att ha fått uppdraget ”gör tvärtom mot hur det ser ut nu”. Jag vet inte hur ni definierar ”tvärtom”, men tro mig, likt är det inte. Det är färg och färg och så en hel del färg på det. Plus en enkel och smått genial logga med mina initialbokstäver.

Just nu har vi en spännande föreläsningsdag om webbrelaterade grejer, som ni kan följa i direktsändning via Bambuser.

Tidpunkten då vi behöver en granskning av politikern Rick Falkvinge närmar sig. Alla som aspirerar på plats i parlament ska förstås få svara på frågor om varför. Jag ska återkomma till det. Så länge rekommenderar jag Jens Liljestrands referat från ett intressant piratmöte som jag själv otroligt gärna hade varit på om jag hade haft möjlighet.

Bara en enda gång har Sydsvenskan vunnit Stora Journalistpriset. (Det är inte för att vi inte har förtjänat det vid fler tillfällen, utan för att vi inte i första hand är ett riksmedium. Basta.)

I år kan det hur som helst vara dags igen – nomineringarna kom just, och Jens Mikkelsen och Johan Wessman borde ha alla chanser att vinna med sitt lysande genomförda avslöjande om fifflarna i HSB Skåne.

Fantastiskt!