…på Studio Ett i P1 efter 17-nyheterna i eftermiddag. Jag är med och diskuterar SVT:s beslut om att sända Englas begravning. (Se texten här nedan.)
***
Några sekunder efter sändning: Sansad diskussion, jag fick sagt det jag ville, och jag tycker att jag lite bättre förstår SVT:s beslut eftersom Per Yng resonerade lugnt och bra – även [...]

Läser att den mördade Englas familj har bett SVT att sända dotterns begravning.
Jag känner dem inte. Men jag känner ändå så här, och jag må ha rätt eller fel:
Någon i deras närhet borde säga till dem att det är en dålig idé. Sorg kan man få ta hand om i en något mer sluten [...]

Det här är då dag tre. Jag ska inte räkna dagarna något mer innan jag kommer i gång och skriver, det ska jag inte, men det är svårt att låta bli.
Det finns alltså några olika spår.
* Antingen skriver jag ett slags uppföljare till ”Hemliga pappan”. Men det är jag inte sugen på, även om det [...]

…ska jag iväg till tryckeriet vid Kung Oskars bro för att se processen med “Lunds universum” rulla i gång. Målrakan är bästa delen av ett lopp.

“Tre dödsviktiga poäng i kampen om Broder Lennart är alltid tre dödsviktiga poäng i kampen om Broder Lennart”.

När man är föräldraledig kan det uppstå en del tid. Det kan det faktiskt. När allt det praktiska är undangjort och barnet sover, framför allt då, kan det finnas lite över. Under de senaste månaderna har jag ägnat den tiden åt att städa i hörnen i bokstavlig och bildlig mening. Jag har rensat bland papper [...]

En av de topprankade i Sydsvenskans designtävling för omgörningen av sajten – kolla den här smarta, enkla och genomtänkta idéstormen. Kreatörerna heter Tomas Wennström och Kristin Heinonen, och du följer dem här.

På dem bara. Allvar. Någon måste säga ifrån.

Det är alltid en glädje att läsa ett reportage skrivet av någon som uppenbart kan sitt ämne. Och tanken på att jag har en innestående födelsedagsgåva i form av ett besök på just Noma, den gör inte ont en helt vanlig förkylningstorsdag i april.
***
Apropå tidigare inlägg: Brysselhatet är tydligen utbrett. Folk har ingen koll.

Sitter på ett fik och jobbar lite, med dottern sovande i vagnen. Två bord bort sitter några personer i 26-årsåldern och diskuterar det ryska valet. De berättar Zjirinovskijanekdoter. Fan vad jag ändå gillar den här stan.

Hanna Hellquist är onsdagars själva existensberättigande. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att utan henne vore det svenska kåseriet dött, eller åtminstone fullständigt förnyelsebefriat. Läs i DN:s dead wood edition.

Jag är bland dem som har försökt skriva min livshistoria på sex ord i Jenny Eklunds fina projekt. Det blev inte bra, det blev att jag skrev det viktigaste bara, med en liten förhoppning inför framtiden.
Bästa bidraget kommer förstås från Peter Englund, som omedelbart fattade att man måste lösa uppgiften i en rak och [...]

Radiotjänst ger äntligen valuta för den där förbannade licensen!

Varför kan inte landets dagstidningar vara lika bra alla dagar som de är på lördagar? DN i dag är bara lysande. (Jag sa inte perfekt.)
Min teori är att man är gladare på fredagar än på måndagar, och därmed producerar bättre journalistik och presentation då. Precis så enkelt.

Kolla här nu på Wernblooms matchanalys. Han säger i den saker som ingen enda journalist har fått fram i artiklarna efter gårdagens derby, både om den egna insatsen och om matchen i sin helhet.