I dag åker vi till bokmässan. Svårt att förtränga min egen bokångest i den miljön. Jag har pratat om att jag inte kan bestämma mig för vad jag ska ta mig an härnäst, i bokväg alltså, och… nej, det blir inte bättre. Rätt lust saknas. Rätt idé saknas egentligen inte. Jag har massor av bra idéer, men jag tänker hela tiden ”bra idé, om jag vore Peter Englund” eller ”bra idé, om jag vore Michel Onfray”.
Nu är jag ju inte det.
Och jag låter det hindra mig.
Med tanke på att det publiceras ungefär 3 000 böcker i världen varje dag – jag vet inte om den siffran är sann, men jag har hört den vid flera tillfällen – så är det kanske lika bra. Jag skriver mina artiklar och tar hand om ungarna och önskar mig fem år som är lugnare än de fem år som just har gått.
Det är bara det att jag inte alls är sån. Heller.
***
Förmodligen – förmodligen! – är det projektet med den nya renässansmänniskan som drabbar även mig. Tiderna har kanske aldrig varit så självförverkligande som nu. Man ska kunna skriva och måla och spela instrument och laga trasiga saker och vara kock på nivå strax under stjärna i guiden. Därför ska man vidare. Nästa grej. Nästa grej. Jag vet inte om jag har kraften att motstå det, och vad värre är: jag vet inte om jag har viljan.
Jag är i ett idealiskt läge för den som vill värva mig som sektmedlem eller spion för främmande makt.
En helt annan tankebana, Andreas, och du behöver inte svara.
Nu så hör efter det som hönde i Finland sätter media igång igen och gör det som Bödeln vill, sprider hans namn, hans web sida, hans filmer etc. Gör honom till en ”kändis”, allt som han egentligen ville – att synas. Såg kvällslöpen i Sthlm där AB försöker bräka EXpr. i smaskigaste och svartaste löpet. Vore det inte bättre att tona ned, ta sitt samhällsansvar och inte låta vår Bödel få så stort utrymme? Jag menar inte att man inte ska rapportera om vad som hänt – det vore än mer idiotiskt – men minska trycket. Vem självsanerar nu?
Jag vet, det där är otroligt svårt. Jag vågar inte formulera en linje för hur medierna bör arbeta i sådana här fall – det uppenbara allmänintresset står i konflikt med risken för glorifiering. Samma debatt har vi haft tidigare vad det gäller pyromani och självmord till exempel.