Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Join the party

28 december, 2020 | 0 Kommentarer

For having no content, I think 54 subscribers on my channel on the old tube is pretty good. But perhaps you should consider subscribing? There will be some action pretty soon!

Några bitar ur en tablettask

25 december, 2020 | 0 Kommentarer

Juldagens morgon var alltid likadan: Jag väcktes, synnerligen sömndrucken, ungefär kvart i sju av mormor eller kanske av mamma eller pappa. Vi var alltid hos mormor och morfar i Åsarp i Västergötland över julen.

Jag drog på mig de kläder som låg närmast och vacklade ut genom dörren i vintermorgonen, och så gick vi över vägen till kyrkan, det var nog inte ens hundra meter från dörr till dörr. Vi lyssnade på kören. Morfar sjöng andrabas där i 68 år, från att han var sexton år tills han var en bit över åttio och inte längre klarade den branta trappan upp till läktaren. Han fick ett förtjänsttecken för körsångare när han hade sjungit i samma kör i femtio år, och när han passerade sextio år fanns inget mer att dela ut. Han träffade mormor där i kören när de fortfarande var i tonåren och charmade henne med en översänd chokladask på hennes födelsedag.

Repertoaren ändrades såvitt jag minns aldrig. Stilla natt tyckte jag särskilt om, för man kunde urskilja morfars röst i den. Dagen är kommen förstås, den bästa.

Min känsla inför att delta i denna gudstjänst var alltid väldigt kluven, från att jag var mycket liten. Min aversion mot idén om en tro och en gud var stark och tydlig, och jag tyckte att skapelseberättelsen föll på sin egen orimlighet etc. Jag har på det hela taget inte utvecklats alls sedan jag var sju. Men att stanna hemma var inte ett alternativ, trots att jag egentligen inte ville sitta där och lyssna på den snälle men lite mumlige prästen. Mormor hade en tro, och skulle ha blivit bedrövad om jag inte hade följt med. Morfar uppskattade musiken och traditionen, men avslöjade rätt tidigt för mig att han var ateist. Han läste inte med i trosbekännelsen, vilket också hans dotter, min mamma, hade lagt märke till när hon var liten.

Efter en halvtimme eller kanske fyrtio minuter, när det verkligen började bli outhärdligt att sitta där, hände det sig ofta att det dök upp en diskret godisleverans från mormor. Det fortsatte tills jag var generat för vuxen för att behöva sockermutas för att delta i en traditionsritual en liten stund.

Men jag inser plötsligt vad jag ska göra nu, denna sekulära juldagsmorgon hemma i Lund: jag ska ta fram en tablettask som jag vet att vi har i godisförrådet och diskret äta några bitar så här före frukost. Det är trots allt en gammal god tradition.

Om att ha tur

19 december, 2020 | 0 Kommentarer

Mina läkare har ännu inte bestämt sig för om jag ska börja jobba heltid vid årsskiftet, eller om jag ska vara deltidssjukskriven ett litet tag först – och jag är själv heller inte säker. Vi får väl göra något slags gemensam bedömning, och jag gör med detta som med allt annat: lämnar utslagsrösten till expertisen. Men:

Vid stor provtagning i går (tangerat personligt rekord på fjorton rör) uppvisade denna kropp rekordvärden på varenda mätpunkt. För detta är jag tacksam mot donatorn, sjukvården, min fysioterapeut och den stora feta rena turen.

Men allra mest, just nu, är jag tacksam för en specifik del av turen: hur jag råkar vara funtad. Att det har visat sig att min psykiska konstitution var sådan att jag kunde stå ut med att genomgå detta. Jag visste inte det i förväg. Jag kunde inte veta det i förväg. Ingen vet sådant i förväg.

Ibland får jag ”beröm” för mitt förhållningssätt, och jag känner stor ambivalens inför det. Mitt förhållningssätt är nämligen inte resultatet av nån metod eller strategi eller ens ansträngning – det är resultatet av vem jag råkar vara, bara. Jag har alltså haft tur med hur mina mekanismer för oro och tålamod och trötthet och smärta påverkar mitt psyke.

Det betyder också att den som INTE har haft samma tur, utan i stället varit fruktansvärt rädd och ledsen och irrationell, förtjänar samma ”beröm” som jag. Det pågår ingen ”kamp” mot sjukdomen, som man kan ”vinna” eller ”förlora”. Det är inget bra språkbruk. Positivt tänkande lagar inte en förstörd lever.

Vissa saker kan man påverka. Man kan välja att lyda order. Man kan välja att träna och ta mediciner och göra som man blir tillsagd. Men – man kan inte välja att inte bli rädd. Så jag tackar den rena turen, och inget annat, för att jag slapp det.

Logga ut!

16 december, 2020 | 0 Kommentarer

På grund av ett tvärkonstigt och bisarrt integritetskränkande förslag om inloggning via bank-ID för att se sexuellt innehåll på nätet så är plötsligt ”bank-id” ett av de vanligaste orden på Twitter under en dag eller två – men verkligen inte av rätt skäl.

Och vilket är då rätt skäl? Enkelt: det totala vansinnet att standardredskapet för legitimering och identifiering av våra medborgare i exakt alla sammanhang ägs av några banker. Som om Volkswagen skulle dela ut våra körkort.

Men det var ju så smidigt! Så enkelt! Så bekvämt! Ja tack, sa hela det offentliga Sverige, den lösningen som bankerna har byggt tar vi också. Och – så privatiserade vi utfärdande av legitimation och identitet för medborgarna. Utan någon som helst debatt.

Särskilt statskonservativ är jag inte, men om man ska ha staten till något, så är nog just legitimation för medborgarna en sådan sak. Det är klart att vi alla, kollektivt, genom staten bör äga och kontrollera det! De där bankerna som äger bank-ID kan vara sålda till Caymanöarna i morgon. Det är sånt jag föreläser om, förresten, om ni undrar vad jag egentligen GÖR: hur vi bygger ett rimligt och demokratiskt och humanistiskt och hållbart digitalt samhälle.

Detta med bank-ID är ett praktexempel på hur vi inte ska göra.

Get it

11 december, 2020 | 0 Kommentarer

I was asked why I have recovered so amazingly well after my liver transplant. The number one reason? I have been obsessive about following doctor orders. I do EXACTLY as I am told. No googling, no freelancing in hepatology. I trust expertise, and so should you. Get the vaccine.

Rättning i leden

10 december, 2020 | 0 Kommentarer

Vilken njutning att se Christer Sturmark i DN i dag vänligt göra mos av religionshistorikern Paul Linjamaas förvirrade påståenden om ateism. Att det ska behövas! Men med religionen är det ofta som med konservatismen: historien springer förbi, gång på gång. Ibland gäller det alla sorters arbetsrätt, eller alla sorters allmän rösträtt, eller samkönades rättigheter, eller generöst tillåtande av vinstuttag i skolan, eller motstånd mot avskaffandet av dödsstraffet, eller motstånd mot snart sagt alla former av miljöbevarande åtgärder, eller tjänstepension för alla, eller religionsfriheten, eller relationella friheter, eller beskrivningen av planetens tillkomst, eller något annat.

Om man har hamnat på fel sida av historien så ofta som den traditionella religionen och konservatismen har, hur kommer det sig att man ändå insisterar på att stå kvar? Den HÄR gången blir det rätt? Det är rörande naivt.

Men… det låter ju å andra sidan som en exakt beskrivning av socialister, när jag tänker rätt på saken. Slutsatsen kan bara bli en: avgå alla. Utom Christer Sturmark då, han är en strålande skribent som bör uppvärderas.

Ingen särskild vård

8 december, 2020 | 2 Kommentarer

Nu ska vi se om jag kan skriva en sak om transplantationsvård som inte inbjuder till ridning av käpphästar. Häng med här:

• Vi är säkert alla överens om att ingen människa ska behöva vara papperslös. 

• Men papperslösa finns, människor som vistas på olika platser utan att kunna eller vilja styrka sin identitet. 

• Vi är förmodligen också överens om att grundprincipen är att människor med uppehållstillstånd i Sverige har tillgång till kostnadsfri svensk vård, medan människor utan uppehållstillstånd inte har det. 

• Sedan kan det finnas svåra avvägningar och undantag, där det enda etiskt rimliga är att ge akutvård till någon som annars håller på och förblöder. Och så vidare. Det är inte det jag vill säga något om här heller, så skit i det nu.

• Men! Nu kommer grejen! Jag har noterat att just transplantationsvård har diskuterats som särfall när det gäller vård till människor som inte har uppehållstillstånd här. Det gör mig… lätt irriterad. För det är – som vanligt när det handlar om organdonationer – en debatt som bygger på djup okunskap.

Man måste till att börja med komma ihåg att transplantationsvård inte är väsensskild från annan vård. Låt oss säga att du kommer in med en allvarlig förgiftning och din lever kollapsar – då har läkarna kanske tolv timmar på sig att rädda ditt liv, och det enda sättet att göra det är att byta ut din förstörda lever mot en annan. 

Det är alltså att jämställa med att lägga tryckförband eller häva ett hjärtstopp.

Om du däremot långvarigt går på dialys i ett annat land än Sverige, och skulle klara dig i ytterligare något år i väntan på en ny njure, då kan det förstås inte vara rimligt att du reser till Sverige och inställer dig på ett svenskt sjukhus för att få njuren bytt. Men vet ni vad? Så går det heller inte till! Det är omöjligt av en rad praktiska och logistiska och medicinska skäl. Den som vet mer än ingenting om organtransplantationer börjar skratta redan åt scenariot. En planerad transplantation är oftast resultatet av lång och besvärlig vård, avancerade utredningar och noggranna avvägningar. En transplantation är alltid den sista utvägen, det man tar till när absolut inget annat hjälper.

Om man inte vill ge akuta organtransplantationer till papperslösa i Sverige, och den åsikten kan man väl ha om man vill – då måste man inse att man heller inte vill att vi ska lägga tryckförband om en sådan person kommer in blödande. Det är i den meningen ingen skillnad mellan transplantationsvård och annan vård.

Transplantationer är inget man gör förebyggande. Inget som man gör när man tror att ett hjärta inte kommer att orka hela vägen till pensionen. Väntelistan för den som behöver en ny lever, vet ni när man sätts upp på den? När det är uppenbar risk att man annars inte överlever mer än tolv månader.

Alltså: vård av papperslösa är en svår debatt, den kan väl folk få föra bäst de vill. Men mitt motkrav, som ofrivilligt sakkunnig, är att de slutar att göra sig själva löjliga genom att lägga organtransplantationer i en särskild hög.

Ett pris

5 december, 2020 | 0 Kommentarer

I går fick jag överraskande nyheter: Jag har fått det Löfbergska litteraturpriset! Jag blev så himla glad!

Priset – som består av ett konstverk och 30 000 kronor – ges till en ”förtjänt” författare och delas ut för första gången detta år. Instiftare av priset är en bokhandlarfamilj som drivit bokhandel på flera orter i flera generationer. Jury är bokhandlarnas personal och ägarfamiljen gemensamt.

”Det är lätt att glömma att vi lever av det författarna skriver. Utan dem finns ingen bokbransch. Och vi skulle ha ett mycket påvrare samhälle. Författare och journalister är utposterna i vår frihets- och jämlikhetssträvan. Och någon gång måste vi, efter de 50 år som jag verkat, hedra de som ska hedras”, sa Anders Löfberg i en intervju när prisets tillkomst annonserades.

Ett par talarpriser har jag vunnit, men aldrig tidigare något för mitt skrivande. Därför blev jag så väldigt tacksam över detta.

Extra upplaga!

2 december, 2020 | 0 Kommentarer

Jag trycker en LITEN extra upplaga av ”Gör nu bara exakt som jag säger!”, en bok som låtsas handla om mat, men egentligen handlar om minnen av människor och händelser. Swisha hundra pix till 123 074 57 52 och skriv din postadress! Leverans i god tid före jul om du vill ge bort!

Tacksägelse

27 november, 2020 | 0 Kommentarer

Thanksgiving är min favorit bland högtider, och vi brukar fira den lite stillsamt på lördagen som följer den fjärde torsdagen i november. Det vill säga i morgon! Läs på lite här, det är en fin text som Lars Trägårdh har skrivit.