Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

A lovely tradition

28 juli, 2020 | 0 Kommentarer

July 28 is our wedding day – we have a long standing tradition to snap a selfie at some point during the day. Or… I guess we have done that as long as we have had camera phones. Those didn’t really exist when we got married… 🙂

Önskar att ni vill lyssna

28 juli, 2020 | 0 Kommentarer

När Johanna intervjuade mig i podden ”Vila i frid” förra året blev det bra. För att hon känner mig och visste vilka knappar hon skulle trycka på.

Insta

27 juli, 2020 | 0 Kommentarer

I really need to never get back on Instagram. Such a great read on what it does with… everything.

Mina döda

26 juli, 2020 | 0 Kommentarer

Det är en helt vanlig dag när jag börjar räkna döda. Döda personer som jag kände eller hade träffat under någorlunda personliga omständigheter, gått i skolan med, jobbat med, utöver många äldre släktingar. Bengt, Jan, Mona, Lars, Gaby, Brenda, Magnus, Joachim, Maria, Jan, Adam, Peter, Milla, Henrik, Staffan, Håkan, Leif… De blev snabbt fler än jag kunde vara säker på att jag minns vid en uppräkning. Och alla dessa personer jag har intervjuat som är borta nu, det är tiotal. 

Jag är medelålders, det är naturligt, det är som det ska vara. Men jag tänker inte slå bort en sådan tanke när den kommer.

Ja, du borde ha gått på begravningen

25 juli, 2020 | 0 Kommentarer

Alltid kul att läsa SvD:s etikettexpert, som klokt nog ofta samtalar med sakämnesexperter för att ge balanserade råd. I den här texten frågar en ung kvinna om det kanske var fel att hon inte kom till en äldre släktings begravning, eftersom hon hade en resa inplanerad.

Hon får snälla svar, tillåtande. Så jag kan bidra med ett annat:

Ja, det var fel att du inte gick på begravningen. Tendensen i samhället att prioritera egna nöjen, egna resor, egna behov bottnar i ett slags självupptagenhet. Ja, det spelar roll att man går på en begravning. Det spelar roll för de närmaste, och det spelar i bästa fall roll för en själv, för hur vuxet man hanterar existentiella frågor, för hur man fortsätter att leva sitt liv.

Nu är jag särskilt ”investerad i frågan”, som det heter, eftersom jag ju ideellt tjänstgör som officiant vid borgerliga begravningar och andra ceremonier. (Man kan läsa mer om mina officianttjänster här.) Men jag har samtidigt snabbt lärt mig att märka vilken skillnad det gör. Att de närmaste reflekterar över vilka som gjorde ansträngningen att komma. Tidigare i livet har jag alltid prioriterat begravningar, jag reste till och med hem från Kina i förtid en gång för att vara med. Så ska jag fortsätta, och fler borde göra det. Att ha en liten resa inbokad, en spahelg, en bokcirkel eller bara ”så mycket att göra på jobbet” just den dagen är inte rimliga skäl att utebli, enligt min bestämda mening.

En macka med tomat, hur svårt kan det vara?

24 juli, 2020 | 0 Kommentarer

The New York Times lägger ribban där den ska ligga. Nu är det säsong! Äntligen!

Man får välja

23 juli, 2020 | 0 Kommentarer

En gång erbjöds jag att skriva i nättidskriften Kvartal. Jag tackade nej med hänvisning till de personer som är tongivande för hur Kvartal finansieras och styrs – som den här mannen. Jag jobbar inte för honom, så enkelt är det.

Nu lyssnade jag på den högt ansedde kollegan Ola Wong i P1:s ”Sommar”, som på ett ovanligt intelligent och analytiskt sätt ägnade sitt program åt att prata om åsiktskorridorer. Han jobbar själv på Kvartal numera, en tidskrift som bitvis har varit besatt av migrationsfrågan och har ett redaktionsråd som… tja, det består inte precis av Karl Marx, om man säger så.

Ola Wong blev för några år sedan så bekymrad över åsiktskorridoren att han akut fick söka psykvård, vilket han pratar om öppenhjärtigt i sitt mycket hörvärda program.

Jag verkade vid samma tid i samma miljöer. Jag såg inte vad han såg. Jag sökte inte akut psykvård. Var det då jag eller han som hade vanföreställningar?

Jag vet inte. Jag hoppas att jag kanske var lite naiv och missade en del. Jag hoppas att han sökte och fick hjälp av goda skäl – men att dessa skäl inte bara var externa. Det vore så otroligt skönt och svenskt om sanningen hade den sortens nyanser i detta fall.

Nå. Ola Wong är i vart fall inte förhindrad att säga något alls. Men! Han är, inte nu och inte då, fredad från kritik och invändningar, och i det där radioprogrammet hör jag ju klangen från det där gamla vanliga, luttrad som jag är, något som kanske kan sammanfattas som ”om jag inte OEMOTSAGD får säga att invandringen är ett jätteproblem för Sverige, då har Sverige ett enormt problem, särskilt eftersom jag ju uppenbart sitter inne på en bättre sanning”.

Kanske är jag lite orättvis nu, för jag hör att Ola Wong menar väl och gör allt han kan för att freda sin intellektuella sfär, hederlighet och analys. Men jag måste ju vara observant på mig själv också. Jag kanske bara lider av den där åsiktskorridoren, som gör att jag absolut inte får säga att offerkofteretorik om åsiktskorridoren är gravt överdriven och propagandistisk, och i allt väsentligt finns till för att bana väg för en borgerlighet som inkluderar SD och för en åtstramad migration.

Samma sak som är Kvartals raison d’être, lustigt nog.

Om, yet again

22 juli, 2020 | 0 Kommentarer

Just always read Om Malik.

Rerun: a newsletter

21 juli, 2020 | 0 Kommentarer

I have been putting out links to some of my previous newsletters, and you people seem to like it! Here is another. Please read, and please consider subscribing!

Yes, Nicolas!

20 juli, 2020 | 0 Kommentarer

Mina kolleger rapporterar om en fyraårig gosse som har fått ett nytt hjärta – tack vare förkrossade men kloka föräldrar någon annanstans i världen som har förlorat sitt barn. Vid en lyckad donation kan en enda avliden rädda upp till åtta andra människor.

Tänk: tacksamheten som Nicolas föräldrar känner, gånger åtta.

Pojken var döende. Nu leker han kurragömma under sin säng.

Skriv upp er som organdonatorer, era barn också. Fatta beslutet i dag, när ni kan prata om det i lugn och ro – inte den dagen då ni måste bestämma inom någon timme. Sannolikt inträffar det aldrig i era liv. Men om? Då kan ni rädda pojkar Nicolas.