Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Det är nog lagom som det är

7 september, 2019 | 0 Kommentarer

Läser en intressant text av min käre vän Emanuel Karlsten, som driver tesen att Pewdiepie, Felix Kjellberg, på grund av sin Youtube-karriär som dataspelare bör uppvärderas kulturellt och omskrivas mer av etablerade medier. 

Jag är av helt motsatt uppfattning.

Ett viktigt skäl till det är att kultur har särskilda värden. Vi lever i en tid som gärna vill låtsas att ungefär allt är lika bra som allt annat, och framför allt: som förväxlar popularitet med relevans.

Felix Kjellbergs gapande saknar större kulturellt värde. Han säger eller gör ingenting som säger något viktigt om mänskligheten, ingenting som kommer att bli bestående, ingenting som föder något mer än bara mer av samma. Han är stor – men det finns inte så mycket att berätta om honom. Där finns det helt rimliga skälet till varför nyhetsvärderingen ser ut som den gör.

Små framsteg

6 september, 2019 | 0 Kommentarer

Läser Kyrkans Tidning och ser att barndopen i Sverige blir färre. Siffrorna rasar verkligen, 64 procent av spädbarnen i Sverige döptes år 2005 – men år 2018 är den siffran nere på 37 procent! 

Det är strålande nyheter.

Religionens enorma skadeverkan på samhället, de konsekventa inskränkningarna i människans andliga och fysiska frihet framför allt, pressas kanske tillbaka åtminstone på någon front. Att ”uppta” ett barn i en församling genom en religiös ritual som barnet inte är tillfrågat om är förstås inte lika gränslöst upprörande som omskärelse av små pojkar är, men det totalitära anspråket på en försvarslös varelses själ är ingen liten förbrytelse.

Att få tummen ur

5 september, 2019 | 0 Kommentarer

Skrev en liten sak om Facebook för att… ja, för att det tyvärr spelar roll för samhället vad som pågår där.

Hehe. Hehehehe.

4 september, 2019 | 0 Kommentarer

Franz – my emperor

3 september, 2019 | 0 Kommentarer

Ladies and gentlemen, I have met Jesus, and his name is Franz.

I have often lamented about the multitude of inboxes we all have. I would really just like to have one, in one interface. Both for desktop and for phone.

Well – I still don’t.

But I know what the best option is so far.

For a couple of weeks, I have been trying out Franz. A simple tool that gathers most of your communication services. It takes a little while to get used to it, as it does, and a little while to set it up the way you want it.

But now? Instead of hopping back and forth between browser windows, I have the Franz software up and running. I see most of what I need to see there. My Messenger, my Gmail, my LinkedIn, my Twitter DMs…

Things missing? Many. I would prefer a collected interface, truly one inbox for everything. I would prefer it if it was possible to connect my regular text messages to the same service. (It is for many, but it doesn’t seem to work for me.)

Franz makes me happy in one more way: It is developed in Austria, by a guy named Stefan Malzner. 

Check it out. 

Support him. 

He is on his way to something really great.

Hannah är bäst

3 september, 2019 | 0 Kommentarer

Hannah Lemoine heter webbdesignern som har gjort den här sajten, och som i dagarna har gett den en uppfräschning och en teknisk revidering. Hon är baserad i Köpenhamn. Hon är en dröm att jobba med: pedagogisk, kommunikativ, tydlig och beredd att komma med starka egna idéer och synpunkter. Jag kan inte nog rekommendera henne. Här finns hon.

Om mat

3 september, 2019 | 0 Kommentarer

Roligt, och roligt för att det är sant, av Ivar Arpi här. Glenn Hysén på slutet gör att texten lyfter, förlåt att jag spoilade det nu, men hans plötsliga uppdykande är stilistiskt magnifikt.

Centenary and back

31 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

It all started so great. But it ended in the emergency room. I am well again and on my way home. If you want the full story, go to my English website and fill out the form on the start page. You will get a newsletter in the morning.

Gyllene Tider

30 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

Vi har en son som gillar allt som är en bra show. Fotboll, sång, musik, dans, fyrverkerier. Han var, sju år gammal, på sitt livs första rockkonsert i somras. Bara han och jag. Och 55 000 människor till på Ullevi.

Det var en kväll jag kommer att minnas så länge jag lever, och han med, tror jag.

Han var inskolad på låtarna, lär sig texter som en kopieringsmaskin – vilket i fallet med Gyllene Tider har lett till en del intressanta diskussioner. (”Vad handlar den om, pappa? Att de inte dansar lika bra som sjömän?” ”Ja, alltså… Per Gessle har själv sagt att han är osäker på det, såatte…”)

Vi väntade i två timmar innan det drog i gång. Vi pratade om varför det finns förband. Jag försökte smygfilma honom på mina axlar under ”Juni, juli, augusti”, när han sjöng med i varje ord och inte missade en stavelse, men han gillar ju show, så han såg att jag tog fram mobilen och började sjunga in i den i stället. 

Till extranumren funderade vi: Vilka riktigt bra låtar har de inte kört än? ”Småstad” gillar du pappa, men den spelar de nog inte nu. ”Sommartider” så klart, och ”När alla vännerna gått hem”, enades vi om. Och så kom han på det: ”När vi två blir en!”, tre sekunder innan Farfisa-orgelns introriff. Sedan stod vi där i folkhavet, han och jag, och gungade och sjöng. Vi la oss efter midnatt och sov gott och länge.

Pappas, och mammas, son

28 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

En dag på resa i USA dyker Joshua Kadisons ”My Father’s Son” upp i min iTunes. Jag har aldrig tyckt att den håller tillräcklig poetisk höjd, men den är snygg, och eftersom minst hälften av mig är amerikan i själen så går den liksom in. Jag har bra föräldrar. Jag njuter av att ha dem, och gläds åt deras hälsa och närvaro och energi. Och jag kan till och med tycka om mina avigheter ibland, under förutsättning att jag också kan ana dem hos mamma eller pappa. Då har jag de där avigheterna av en bra anledning i alla fall, jag bär med mig något helt, som innehåller en samlad mänsklig komplexitet. Varje gång jag är på besök hos dem tänker jag: jag hade gärna stannat längre.