Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

+ 1

8 september, 2020 | 0 Kommentarer

Några, som det borde vara i alla fall, självklarheter om Lars Vilks. Jag skulle också ha undertecknat.

Talsvar

7 september, 2020 | 0 Kommentarer

”Välkommen till… Sahlgrenska. Universitetssjukhuset, transplantationsavdelningen.

Tryck ett för hjärta, två för lungor, tre för lever, fyra för njure, fem för övriga organ.

Du har plats… ETT… i kön, som betjänas av femtiosex handpåläggare.

Din transplantation är viktig för oss, och vi arbetar på för att ta hand om din transplantation så fort som möjligt. Visste du att du själv kan genomföra enklare transplantationer via vår hemsida? Logga in via Mina Sidor.

Vill du bli uppringd när det är din tur, säg JA nu.

Tack! Efter samtalet kan du bli uppringd av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, för att svara på några frågor om hur vår kundtjänst fungerar. Tryck ETT för ja, annars lägg på luren.”

Rapport, del fyra – argumenten emot länkskatt

6 september, 2020 | 0 Kommentarer

Här sista delen i en rapport jag skrev för ett antal år sedan. De tre föregående avsnitten har publicerats på denna plats de senaste dagarna.

***

De europeiska försöken att etablera en länkskatt förskräcker. De har inte gett några avgörande intäkter, de har inte skapat nya tjänster, och de har framför allt bidragit till bilden av de etablerade medieinstitutionerna som defensiva och obenägna att ta ansvar för sin egen situation.

Så finns det inget man kan göra, i det här sakområdet? Jo, på sätt och vis.

Det finns sannolikt goda förutsättningar för att hårt driva frågan om en rättvisare internationell beskattning, inte bara av mediebolag, utan av alla näringsverksamheter i hela världen.

Och jordmånen för detta är god. Det faller på sin egen orimlighet att Mittmedia och Stampen ska betala 22 procent i bolagsskatt när Google betalar 2 procent. Det är direkt stötande för skattemoral och allmänt rättsmedvetande att den som köper en annons hos Google i Sverige blir fakturerad från Irland, varpå Google placerar vinsten i en brevlåda på Bermuda. 

Google har en årlig svensk annonsintäkt på mellan fyra och fem miljarder kronor i dagsläget, enligt återkommande branschuppskattningar. 

Det är givetvis i sin ordning, det är fri konkurrens som har lett oss dit, säger då någon.

Nej, inte riktigt, faktiskt. Google betalar ju ingen skatt att tala om, och kan således lägga mycket stora resurser på att utveckla verksamheten.

Med en rimligare skatteordning – men helt utan specialregler och undantag – skulle staten kunna ägna sig åt en viss medelomfördelning som speglar resursernas uppkomst.

Skulle inte Google protestera då, med sina enorma lobbyresurser?

Det är faktiskt inte säkert. Google behöver ett internet som är rikt på kvalitativt innehåll, för att människor ska vilja fortsätta att använda internet på ett sätt som passar Googles affärsmodell. Således kan man enkelt tänka sig att en förändrad internationell skattelagstiftning skulle kunna användas till olika former av mediestöd – momsbefrielse, avskaffad reklamskatt… Sådana frågor som vi redan driver, men utan att komma framåt.

I Frankrike har Google satsat ungefär tre miljarer kronor på det man kallar ”Google Digital News Initiative”, ett slags forskningsbidrag till etablerade medieföretag för nya idéer att göra finansiellt bärkraftig journalistik. Även i Sverige har sådana ”stipendier” delats ut. Är inte det att betrakta som en metod för att hålla tongivande publicister nöjda och lugna? Jovisst. Men inte bara. Det är också en för Google helt nödvändig investering i ett vettigt internet.

Google ser sig som en del av ett ekosystem. Därför är nästan alla beskrivningar av Google som ett företag som önskar världsherravälde felaktiga. Google sysslar med självkörande bilar, heter det – men det är nog mer korrekt att säga att Google sysslar med mjukvara till transporter. Just nu gör man det genom att bygga egna fordon. I framtiden är det mycket mer sannolikt att Volvo och Opel och Chrysler bygger bilarna, men att de noga planerar dem baserat på vad Googles mjukvara kan bidra med.

På samma sätt kan man betrakta framtiden för innehåll på internet.

Google kommer inte att skapa det själva. De kommer att behöva andra som gör det – för att de ska kunna etablera sig i en lönsam del av det ekosystemet.

Gemensamhet – snarare än individualism – har byggt Sverige. Ägare av svenska medier har en lång rad utmaningar framför sig, och ett ansvar som går längre än det kortsiktiga företagsbyggandet. 

En fråga om just gemensamhet ter sig särskilt angelägen. I tider av ”fake news” och oerhört intensiv propaganda riktad mot mediernas kärna, nämligen trovärdigheten, blir mediernas kapacitet att skapa en enhetlig syn på fakta och en pluralistisk syn på opinion helt avgörande. Vi behöver arbeta intensivt med att synliggöra skillnaden på ”news” och ”views”, och vi behöver tillhandahålla ett antal offentliga torg där vi är överens om grundläggande etiska och publicistiska principer.

Detta hänger självklart ihop med affärsutvecklingsfrågan. (Ett Spotify för dagliga nyheter vore av nöden, detta upprepas i debatten varje vecka, men varför finns det inte redan?) Det är min övertygelse att de viktigaste lösningarna inte finns i lagstiftning, särskilt inte lagstiftning som till sin natur blir smal och teknikspecifik, och därmed sannolikt får en mycket begränsad livslängd. 

Det är inget bra sätt att göra juridik. 

Lösningarna finns i stället i innovation, i ett listigare och mer långsiktigt och brett sätt att driva skattefrågan ­– och i ett kraftfullt intellektuellt försvar för kärnan i vårt arbete.

Rapport, del tre – stämningar och debatt

5 september, 2020 | 0 Kommentarer

Det är ett antal år sedan detta skrevs, men kanske kan det intressera någon enstaka nörd. Del ett och två har publicerats på denna plats de senaste två dagarna.

***

Internetdebatten i världen är just nu inne i en reaktiv fas. Efter det frälsningslika stämningsläge som var förhärskande mellan 2003 (då konsolideringen efter börskraschen runt IT-bolag började bli tydlig) och 2013 (då Edward Snowden på egen hand skapade en helt ny diskussion kring integritetsfrågan) har vi fått ett offentligt samtal som präglas av motargument och skepsis visavi Silicon Valley.

Det är förstås rimligt och sunt – men riskerar att bli lika enkelspårigt.

Ordet ”integritet”, för att ta ett exempel för att se detta stämningsläge konkret, används nu som ett reaktivt redskap mot allt som är farligt. Det är alltså ganska svårt för den som vill använda delar av personuppgiftsregister och liknande för att bygga affärer. 

Och är det inte talande att Datainspektionen lyder under Justitiedepartementet? Kanske borde den också rapportera till Näringsdepartementet. En skickligt och förstås lagligt hanterad databas med vissa personuppgifter kan ju vara bra business, en enorm konkurrensfördel, som inte minst stora svenska mediehus borde kunna tjäna mer pengar på. Det medieföretag som klarar balansen ”personaliserat innehåll kontra personlig integritet” har en strålande framtid. 

Som en effekt av den hårda press som vi kan förvänta oss kommer att riktas mot Silicon Valley är det möjligt att aggregatorer som Google och Facebook minskar kraftigt i betydelse som trafikbyggare. Det leder till att vi som mediekonsumenter allt mer sällan kommer att hitta till de mindre sajterna. Det i sin tur leder till att vi får ett ”topplisteinternet”. Redan i dag är nio av tio av de mest nedladdade apparna i USA ägda av Google eller Facebook, ett egentligen helt oerhört faktum, som visar hur långt ifrån ett icke-hierarkiskt maximalt demokratiskt internet vi i praktiken befinner oss i dag.

Facebook har nyligen aviserat att man nyanställer 3 000 personer i ett slags ”juniora” redaktörsroller. Uppgiften för dessa 3 000 personer kommer att vara att granska innehållet på Facebook, för att identifiera sådant som är stötande eller olagligt eller bara olämpligt enligt Facebooks egen smak. Vi kan alltså vara säkra på att Facebooks redaktionella roll och principer kommer att diskuteras mycket mer, och att de största internetbolagen kommer att pressas på svar om sin publicistik på ett sätt som de hittills har sluppit.

Det finns en pågående rättsprocess också, värd att följa för den specialintresserade. En domstol i Berlin har begärt ett utlåtande från Europadomstolen om huruvida Leistungsschutzrecht är förenlig med EU:s rättsordning i övrigt. Läs mer om det här

Till den som inte har tid och möjlighet att fördjupa sig i den frågan kan man som försiktig utanförstående bedömare kanske säga så här: Mycket talar för att lagen redan är obsolet i Tyskland, och kanske inte kommer att åberopas så ofta i framtiden, om alls. Berlindomstolens önskemål är alltså mer att betrakta som juridisk djupanalys än som praktisk tillämpning av en rättsordning.

Och, sist men inte minst: hur ser aktivismen ut, motståndsrörelsen? Titta gärna på den här sajten.

Där finns ett utmärkt matnyttigt nyhetsflöde, men också en välbehövlig provkarta över den rätt hårda och bitvis hånfulla argumentation som ”gammelmedia” kommer att utsättas för även i Sverige, om man beslutar sig för att arbeta för införandet av en länkskatt.

Rapport, del två – en europeisk överblick

4 september, 2020 | 0 Kommentarer

Se gårdagens datum för inledande text och förklaring.

***

Leistungsschutsrecht für Pressverleger. Där har vi namnet på ett av Europas mest omdiskuterade regelverk för det som också kallas ”ancillary copyright”, eller kanske ”tilläggsupphovsrätt” eller ”upphovsrättsstöd” i svensk översättning.

Bakgrunden är bekant: Genom ett kraftfullt lobbyarbete från Axel Springer-koncernen och dess verkställande direktör Mathias Döpfner förstärkte Tyskland upphovsrätten på så vis att det blev nödvändigt för Google att betala en peng för att visa ”snippets”, alltså korta utdrag på en eller två eller tre rader, på sin automatiskt aggregerade sajt Google News.

Döpfner, som från början är en klassiskt bildad kulturjournalist med djupa insikter i vad upphovsrätten har betytt i ett mycket längre historiskt perspektiv, visste att han tog en risk genom att driva frågan så långt, och han var inte ensam om att förutse vad som skulle kunna hända med just detta: 

• Eftersom Google News inte är någon central eller viktig tjänst för Google, och dessutom huvudsakligen annonsfri, fanns ju plötsligt inga incitament för Google att stanna kvar med sin tyska version av sajten.

• Google News erbjöd sig att ta bort alla länkar till de sajter som inte var nöjda med att förekomma på Google News startsida. 

• Snabbt analyserade mediehusen vilken trafik man fick in till sina sajter via Googles olika tjänster, och valde – förstås – att sluta driva frågan. En del skulle beskriva det som att mediehusen fick komma krypande tillbaka, när de insåg vad de var på väg att förlora i termer av trafik och synlighet. 

• I dag fungerar Google News i Tyskland ungefär som förut, och några pengar utbetalas inte till mediehusen. Det hade, för den som tittar på saken utifrån, nog inte varit helt omöjligt att försvara en helt motsatt linje – att det snarare borde vara mediebolagen som betalar, för all den trafik de får.

Parallellt i Belgien: en i allt väsentligt liknande utveckling, som slutade med ett slags förlikningsavtal 2012.

Parallellt i Spanien: samma lag införs, här efter starkt pådrivande insatser av Utgivarnas systerorganisation Asociación de Editores de Diarios Españoles, men med en intressant tvingande klausul: tidningarna fick inte låta bli att ta betalt. Pengarna skulle drivas in av en oberoende tredje part, enligt en modell som minner om hur Stim bevakar kompositörers ekonomiska intressen. 

Google News la omedelbart ner i Spanien. Effekten blev ett trafiktapp på uppemot tolv procent för spanska nyhetsmedier. (I Brasilien blev trafiktappen liknande när en klar majoritet av landets ledande nyhetskällor undanbad sig medverkan.)

Den som vill fördjupa sig i det spanska exemplet läser med fördel följande artikel på alltid utmärkta teknikpolitiska sajten Ars Technica. Där finns i sin tur en länk till en djupgående studie, som visserligen är skriven på spanska, men som också innehåller en koncis sammanfattning på engelska.

Rapport, del ett – inledning

3 september, 2020 | 0 Kommentarer

För rätt länge sedan skrev jag en, tycker jag, helt läsbar rapport som en del av ett konsultuppdrag. Jag publicerar den här, uppdelad och redigerad. I dag: del ett, som handlar om ”länkskatt” och om vad internet är.

***

Frågan om länkskatt – idéerna bakom, tekniken bakom, politiken bakom – kräver sannolikt att man tar ett steg tillbaka och inleder med att begrunda vad internet är. 

Det kan låta lite storslaget, kanske. Men nog ändå nödvändigt.

Det kan nämligen vara lätt att i filosofisk mening nöja sig med att beskriva internet som i runda tal en miljard unika webbdomäner, var och en med sitt innehåll. Som en myriad av nischer, som samexisterar utan inbördes hierarki. Men i den meningen blir internet bara ett digitalt bibliotek. Det räcker inte. 

I stället bör man tänka på länkarna som internets grundfundament. Musikern Peps Persson beskrev det – underbart men oavsiktligt, eftersom han talade om något helt annat – när han i en nylig intervju förnekade att människan har en själ. Själen finns i stället i texturen mellan människor. I det som binder oss samman.

Precis så bör vi förstå internet. Poängen med det icke-hierarkiska pluralistiska systemet är den rikedom som länken ger, den generositet som varje länk innebär.

Googles grundläggande system för relevansberäkning bygger på en djup insikt om exakt detta. I dag mäter algoritmen relevans på en rad komplicerade vis, men den första idén runt PageRank (systemet fick sitt namn efter Googles ena grundare Larry Page, som i dag styr moderbolaget Alphabet) bygger på ett antagande:

Varje länk är resultatet av en relevansbedömning.

Någon har skrivit en text, och funnit något värdefullt på en annan plats, och således erbjudit en länk dit. Detta måste i varje del karaktäriseras som ett klassiskt redaktionellt omdömesbeslut. 

Och här kan man alltså sammanfatta det geniala i Googles idé: Genom att mäta antalet länkar in till en sajt får man en fingervisning om hur många människor som har bedömt innehållet där som relevant. På samma sätt som en forskare bedömer ett akademiskt verk, således. Många citeringar lika med hög relevans. 

Det är lite hisnande, men det går inte att beskriva på något annat sätt: PageRank är ytterst en algoritmisering och en automatisering av det mänskliga omdömet.

Ser man detta, så ser man också vilken Googles vision av internet måste vara. Google vill se ett internet som är flyktigt och organiskt, där vi hela tiden rör oss från plats till plats, beroende på vad vi behöver – och där Google förstås blir vägvisaren, i bokstavlig mening varannan sajt vi besöker. Vi googlar till lokaltidningen och googlar vidare till vår bank och sedan till favoritbloggen och sedan efter ett middagsrecept, och tänker inte ens på vad vi gör: varannan sajt vi besöker blir ju därmed Google. Det var inte för inte som Google blev banbrytande med sin design av webbläsaren Chrome, där man var först med att ta bort de separata fönstren för adress och för sökning. Det blev ett och samma. Att skriva in ”Expressen” och trycka retur och välja den första träffen blev alltså ett vanligare beteende än att skriva in expressen.se och trycka retur. Även den som råkade skriva Expresssen eller Exprssen fick Expressen som första resultat, och frågan är om det går att uttrycka sökmotorns oerhörda kraft tydligare än så:

Ett slarvigt kommando i ett sökfönster blev bättre för vardagsanvändaren än ett exakt kommando i ett adressfönster.

Och Facebook då? Där är visionen om länken en annan. Den rakt motsatta. 

Facebook hatar länkar. Det vet var och en som publicerar sig på Facebook, och vill erbjuda tre eller fyra möjligheter att läsa vidare.

Det blir fult. Det blir otympligt. Det skapas en automatisk förhandsvisning under själva texten, långt bort från länkens textuella sammanhang. Och Facebooks algoritm exponerar dessutom innehåll med länkar i mindre omfattning än innehåll utan länkar. I publicistisk och internetfilosofisk mening är det givetvis upprörande, men ur Facebooks synvinkel är det logiskt:

Facebook vill ju bli internet. Facebook vill ju att vi gör allt hos dem – umgås och bjuder in till fest och tittar på videoklipp och läser ”instant articles”. Att vi aldrig någonsin går därifrån, kort sagt. Då är varje länk att likna vid en dörr på ett casino: en väg ut. Sådana ogillar casinoägaren.

När vi diskuterar hur vi ska förhålla oss till länken är det alltså viktigt att komma ihåg att detta är en helt central fråga för internets framtid – i politisk och affärsmässig mening, men sannerligen även i ideologisk och kulturell. Uttalar man sig i frågan bör man därför noga begrunda vilken ståndpunkt och vilken taktik man vill förknippa sig med, eller ännu tydligare: säg mig vad du förstår och vad du tycker om länkens roll på internet, och jag ska säga dig vem du är.

Sign up RIGHT NOW and you…

31 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

…will get no discount, because this excellent and rare newsletter of mine is already free. Just fill in your e-mail address here. Next edition tomorrow!

A last farewell

28 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

This afternoon, I will serve as a funeral officiant for the first time this year. This is something I never charge for, but rather think of as community service. I generally say no to requests right now, since there is a risk that I might get called to the hospital for a liver transplant – but since a dear friend lost her mother, we decided to take the risk. My wife, a skilled moderator of all things in front of a group of people, is standby to take over if need be.

It will be an unusual ceremony, conducted in a secluded part of the beautiful town library in Malmö. And the lady who passed away? I didn’t know her before, but now, having learned about her, I so wish that I had met her. It seems like she was a bright soul.

Lisa i morse

21 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

Lisa pratade om sin kommande bok ”Livet ur döden” i TV4 i morse. Klippet syns här:

Sista leveransen

20 augusti, 2020 | 2 Kommentarer

I går kom de sista lådorna med ”Gör nu bara exakt som jag säger!”, mitt lilla undergroundbokprojekt från i våras. Jag har behövt trycka om två gånger, och är genuint och djupt förvånad över det stora intresset.

Det är en sorts matbok, men egentligen är det mest en samling små texter som har med folk och händelser att göra som jag tycker om. Maten är där som en ram, eller en ursäkt, eller vad ni vill kalla det.

Om ni har tvekat, men nu lutar åt att trots allt skaffa ett exemplar, så är det dags nu. Orderingången har stannat av, och jag kommer inte att trycka fler än de jag har här hemma på golvet nu. Swisha en hundring till 123 074 57 52 och skriv in din postadress, så kommer en snabb leverans till dig.

Och igen: tack alla som läst och hört av sig. Ni hjälpte mig att få ägna mina dagar åt något ovanligt roligt ett litet tag.