Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

I call bullshit

22 september, 2020 | 0 Kommentarer

The emptiest threat I have seen since I told myself I wasn’t going to get dessert if I didn’t do all of the pushups.

Ser att branschkollegan…

21 september, 2020 | 0 Kommentarer

…Carina Bergfeldt på SVT ska göra ett nytt program. Det blir förstås alldeles utmärkt – det är vad professionella journalister i televisionen gör, och det är inget som helst konstigt med det.

Tyvärr råkade jag titta in på Twitter för att leta efter en specifik sak, och upptäckte då ett antal vidriga trollposter som på olika sätt försöker påstå att detta med det nya programmet är ett politiskt beslut på SVT, och att Bergfeldt har en massa åsikter som hon mig veterligen inte har gett uttryck för i SVT.

Man kan kalla det fascinerande, för det är det väl, men framför allt är det otäckt. Ni som inte är journalister anar inte hur illa det är nu – högersvansen på nätet blir värre för varje dag. Inte bättre. Möjligen har vi vant oss en smula. Jag har kolleger med skyddad identitet och personskydd, och alla vi som arbetar med detta vet i vilken ideologi hatarna och hotarna huvudsakligen hör hemma.

Kan det få ett stopp? Jag är osäker på det. Men om vi inte orkar säga emot, vad händer då?

En liten hälsning till mobben: Det enda som har hänt är att en omvittnat kompetent journalist skiftar uppdrag hos sin arbetsgivare. Det är inte en del av nån jävla konspiration, era pyttesmå töntar.

Vi är tyvärr tvungna att beslagta din bukspottskörtel

18 september, 2020 | 0 Kommentarer

I dag väntar vi spänt på nya rättsvidriga förslag från oppositionen, varför inte inom ett område som berör mig: Blir det M, KD eller SD som först föreslår obligatorisk organdonation för alla som är tremänningar med människor som är misstänkta för brott men inte är svenska enligt deras definition?

PTO

12 september, 2020 | 0 Kommentarer

Äntligen fick jag tillfälle att berätta om våldspakten!

Detta är den första intervju jag gör för Sydsvenskan på säkert fyra-fem år. Jag har ju varit tjänstledig till stor del ganska länge, och sedan mest krönikör och kulturskribent på de sista procenten jag har tjänstgjort. Det kom rätt många mejl från läsare som uttryckte att de har saknat mig i det formatet. Jag blev rörd av det.

Diane Warren!

10 september, 2020 | 0 Kommentarer

Harmonierna i bryggan upp mot refrängen! Synkopen mot slutet av refrängen! Fy FAN vad detta är bra!

Det står i Aftonbladet…

9 september, 2020 | 0 Kommentarer

…att jag är en ”profilerad ateist”. Så det måste ju vara sant. Min varmt troende vän L messar: ”Ha! Om de bara visste”.

Hon anser att det finns stark gudsnärvaro runt mig, och att jag är närmare att komma till tro än vad jag kan ana. Detta roar och värmer mig.

***

(I sakfrågan har jag inget att tillföra. Skribenten har rätt, Svenska kyrkan är en maktfaktor som bör granskas hårdare. Detta kan för övrigt göras samtidigt som man har invändningar mot en meningsmotståndare i offentligheten.)

+ 1

8 september, 2020 | 0 Kommentarer

Några, som det borde vara i alla fall, självklarheter om Lars Vilks. Jag skulle också ha undertecknat.

Talsvar

7 september, 2020 | 0 Kommentarer

”Välkommen till… Sahlgrenska. Universitetssjukhuset, transplantationsavdelningen.

Tryck ett för hjärta, två för lungor, tre för lever, fyra för njure, fem för övriga organ.

Du har plats… ETT… i kön, som betjänas av femtiosex handpåläggare.

Din transplantation är viktig för oss, och vi arbetar på för att ta hand om din transplantation så fort som möjligt. Visste du att du själv kan genomföra enklare transplantationer via vår hemsida? Logga in via Mina Sidor.

Vill du bli uppringd när det är din tur, säg JA nu.

Tack! Efter samtalet kan du bli uppringd av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, för att svara på några frågor om hur vår kundtjänst fungerar. Tryck ETT för ja, annars lägg på luren.”

Rapport, del fyra – argumenten emot länkskatt

6 september, 2020 | 0 Kommentarer

Här sista delen i en rapport jag skrev för ett antal år sedan. De tre föregående avsnitten har publicerats på denna plats de senaste dagarna.

***

De europeiska försöken att etablera en länkskatt förskräcker. De har inte gett några avgörande intäkter, de har inte skapat nya tjänster, och de har framför allt bidragit till bilden av de etablerade medieinstitutionerna som defensiva och obenägna att ta ansvar för sin egen situation.

Så finns det inget man kan göra, i det här sakområdet? Jo, på sätt och vis.

Det finns sannolikt goda förutsättningar för att hårt driva frågan om en rättvisare internationell beskattning, inte bara av mediebolag, utan av alla näringsverksamheter i hela världen.

Och jordmånen för detta är god. Det faller på sin egen orimlighet att Mittmedia och Stampen ska betala 22 procent i bolagsskatt när Google betalar 2 procent. Det är direkt stötande för skattemoral och allmänt rättsmedvetande att den som köper en annons hos Google i Sverige blir fakturerad från Irland, varpå Google placerar vinsten i en brevlåda på Bermuda. 

Google har en årlig svensk annonsintäkt på mellan fyra och fem miljarder kronor i dagsläget, enligt återkommande branschuppskattningar. 

Det är givetvis i sin ordning, det är fri konkurrens som har lett oss dit, säger då någon.

Nej, inte riktigt, faktiskt. Google betalar ju ingen skatt att tala om, och kan således lägga mycket stora resurser på att utveckla verksamheten.

Med en rimligare skatteordning – men helt utan specialregler och undantag – skulle staten kunna ägna sig åt en viss medelomfördelning som speglar resursernas uppkomst.

Skulle inte Google protestera då, med sina enorma lobbyresurser?

Det är faktiskt inte säkert. Google behöver ett internet som är rikt på kvalitativt innehåll, för att människor ska vilja fortsätta att använda internet på ett sätt som passar Googles affärsmodell. Således kan man enkelt tänka sig att en förändrad internationell skattelagstiftning skulle kunna användas till olika former av mediestöd – momsbefrielse, avskaffad reklamskatt… Sådana frågor som vi redan driver, men utan att komma framåt.

I Frankrike har Google satsat ungefär tre miljarer kronor på det man kallar ”Google Digital News Initiative”, ett slags forskningsbidrag till etablerade medieföretag för nya idéer att göra finansiellt bärkraftig journalistik. Även i Sverige har sådana ”stipendier” delats ut. Är inte det att betrakta som en metod för att hålla tongivande publicister nöjda och lugna? Jovisst. Men inte bara. Det är också en för Google helt nödvändig investering i ett vettigt internet.

Google ser sig som en del av ett ekosystem. Därför är nästan alla beskrivningar av Google som ett företag som önskar världsherravälde felaktiga. Google sysslar med självkörande bilar, heter det – men det är nog mer korrekt att säga att Google sysslar med mjukvara till transporter. Just nu gör man det genom att bygga egna fordon. I framtiden är det mycket mer sannolikt att Volvo och Opel och Chrysler bygger bilarna, men att de noga planerar dem baserat på vad Googles mjukvara kan bidra med.

På samma sätt kan man betrakta framtiden för innehåll på internet.

Google kommer inte att skapa det själva. De kommer att behöva andra som gör det – för att de ska kunna etablera sig i en lönsam del av det ekosystemet.

Gemensamhet – snarare än individualism – har byggt Sverige. Ägare av svenska medier har en lång rad utmaningar framför sig, och ett ansvar som går längre än det kortsiktiga företagsbyggandet. 

En fråga om just gemensamhet ter sig särskilt angelägen. I tider av ”fake news” och oerhört intensiv propaganda riktad mot mediernas kärna, nämligen trovärdigheten, blir mediernas kapacitet att skapa en enhetlig syn på fakta och en pluralistisk syn på opinion helt avgörande. Vi behöver arbeta intensivt med att synliggöra skillnaden på ”news” och ”views”, och vi behöver tillhandahålla ett antal offentliga torg där vi är överens om grundläggande etiska och publicistiska principer.

Detta hänger självklart ihop med affärsutvecklingsfrågan. (Ett Spotify för dagliga nyheter vore av nöden, detta upprepas i debatten varje vecka, men varför finns det inte redan?) Det är min övertygelse att de viktigaste lösningarna inte finns i lagstiftning, särskilt inte lagstiftning som till sin natur blir smal och teknikspecifik, och därmed sannolikt får en mycket begränsad livslängd. 

Det är inget bra sätt att göra juridik. 

Lösningarna finns i stället i innovation, i ett listigare och mer långsiktigt och brett sätt att driva skattefrågan ­– och i ett kraftfullt intellektuellt försvar för kärnan i vårt arbete.

Rapport, del tre – stämningar och debatt

5 september, 2020 | 0 Kommentarer

Det är ett antal år sedan detta skrevs, men kanske kan det intressera någon enstaka nörd. Del ett och två har publicerats på denna plats de senaste två dagarna.

***

Internetdebatten i världen är just nu inne i en reaktiv fas. Efter det frälsningslika stämningsläge som var förhärskande mellan 2003 (då konsolideringen efter börskraschen runt IT-bolag började bli tydlig) och 2013 (då Edward Snowden på egen hand skapade en helt ny diskussion kring integritetsfrågan) har vi fått ett offentligt samtal som präglas av motargument och skepsis visavi Silicon Valley.

Det är förstås rimligt och sunt – men riskerar att bli lika enkelspårigt.

Ordet ”integritet”, för att ta ett exempel för att se detta stämningsläge konkret, används nu som ett reaktivt redskap mot allt som är farligt. Det är alltså ganska svårt för den som vill använda delar av personuppgiftsregister och liknande för att bygga affärer. 

Och är det inte talande att Datainspektionen lyder under Justitiedepartementet? Kanske borde den också rapportera till Näringsdepartementet. En skickligt och förstås lagligt hanterad databas med vissa personuppgifter kan ju vara bra business, en enorm konkurrensfördel, som inte minst stora svenska mediehus borde kunna tjäna mer pengar på. Det medieföretag som klarar balansen ”personaliserat innehåll kontra personlig integritet” har en strålande framtid. 

Som en effekt av den hårda press som vi kan förvänta oss kommer att riktas mot Silicon Valley är det möjligt att aggregatorer som Google och Facebook minskar kraftigt i betydelse som trafikbyggare. Det leder till att vi som mediekonsumenter allt mer sällan kommer att hitta till de mindre sajterna. Det i sin tur leder till att vi får ett ”topplisteinternet”. Redan i dag är nio av tio av de mest nedladdade apparna i USA ägda av Google eller Facebook, ett egentligen helt oerhört faktum, som visar hur långt ifrån ett icke-hierarkiskt maximalt demokratiskt internet vi i praktiken befinner oss i dag.

Facebook har nyligen aviserat att man nyanställer 3 000 personer i ett slags ”juniora” redaktörsroller. Uppgiften för dessa 3 000 personer kommer att vara att granska innehållet på Facebook, för att identifiera sådant som är stötande eller olagligt eller bara olämpligt enligt Facebooks egen smak. Vi kan alltså vara säkra på att Facebooks redaktionella roll och principer kommer att diskuteras mycket mer, och att de största internetbolagen kommer att pressas på svar om sin publicistik på ett sätt som de hittills har sluppit.

Det finns en pågående rättsprocess också, värd att följa för den specialintresserade. En domstol i Berlin har begärt ett utlåtande från Europadomstolen om huruvida Leistungsschutzrecht är förenlig med EU:s rättsordning i övrigt. Läs mer om det här

Till den som inte har tid och möjlighet att fördjupa sig i den frågan kan man som försiktig utanförstående bedömare kanske säga så här: Mycket talar för att lagen redan är obsolet i Tyskland, och kanske inte kommer att åberopas så ofta i framtiden, om alls. Berlindomstolens önskemål är alltså mer att betrakta som juridisk djupanalys än som praktisk tillämpning av en rättsordning.

Och, sist men inte minst: hur ser aktivismen ut, motståndsrörelsen? Titta gärna på den här sajten.

Där finns ett utmärkt matnyttigt nyhetsflöde, men också en välbehövlig provkarta över den rätt hårda och bitvis hånfulla argumentation som ”gammelmedia” kommer att utsättas för även i Sverige, om man beslutar sig för att arbeta för införandet av en länkskatt.