Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Rapport, del två – en europeisk överblick

4 september, 2020 | 0 Kommentarer

Se gårdagens datum för inledande text och förklaring.

***

Leistungsschutsrecht für Pressverleger. Där har vi namnet på ett av Europas mest omdiskuterade regelverk för det som också kallas ”ancillary copyright”, eller kanske ”tilläggsupphovsrätt” eller ”upphovsrättsstöd” i svensk översättning.

Bakgrunden är bekant: Genom ett kraftfullt lobbyarbete från Axel Springer-koncernen och dess verkställande direktör Mathias Döpfner förstärkte Tyskland upphovsrätten på så vis att det blev nödvändigt för Google att betala en peng för att visa ”snippets”, alltså korta utdrag på en eller två eller tre rader, på sin automatiskt aggregerade sajt Google News.

Döpfner, som från början är en klassiskt bildad kulturjournalist med djupa insikter i vad upphovsrätten har betytt i ett mycket längre historiskt perspektiv, visste att han tog en risk genom att driva frågan så långt, och han var inte ensam om att förutse vad som skulle kunna hända med just detta: 

• Eftersom Google News inte är någon central eller viktig tjänst för Google, och dessutom huvudsakligen annonsfri, fanns ju plötsligt inga incitament för Google att stanna kvar med sin tyska version av sajten.

• Google News erbjöd sig att ta bort alla länkar till de sajter som inte var nöjda med att förekomma på Google News startsida. 

• Snabbt analyserade mediehusen vilken trafik man fick in till sina sajter via Googles olika tjänster, och valde – förstås – att sluta driva frågan. En del skulle beskriva det som att mediehusen fick komma krypande tillbaka, när de insåg vad de var på väg att förlora i termer av trafik och synlighet. 

• I dag fungerar Google News i Tyskland ungefär som förut, och några pengar utbetalas inte till mediehusen. Det hade, för den som tittar på saken utifrån, nog inte varit helt omöjligt att försvara en helt motsatt linje – att det snarare borde vara mediebolagen som betalar, för all den trafik de får.

Parallellt i Belgien: en i allt väsentligt liknande utveckling, som slutade med ett slags förlikningsavtal 2012.

Parallellt i Spanien: samma lag införs, här efter starkt pådrivande insatser av Utgivarnas systerorganisation Asociación de Editores de Diarios Españoles, men med en intressant tvingande klausul: tidningarna fick inte låta bli att ta betalt. Pengarna skulle drivas in av en oberoende tredje part, enligt en modell som minner om hur Stim bevakar kompositörers ekonomiska intressen. 

Google News la omedelbart ner i Spanien. Effekten blev ett trafiktapp på uppemot tolv procent för spanska nyhetsmedier. (I Brasilien blev trafiktappen liknande när en klar majoritet av landets ledande nyhetskällor undanbad sig medverkan.)

Den som vill fördjupa sig i det spanska exemplet läser med fördel följande artikel på alltid utmärkta teknikpolitiska sajten Ars Technica. Där finns i sin tur en länk till en djupgående studie, som visserligen är skriven på spanska, men som också innehåller en koncis sammanfattning på engelska.

Rapport, del ett – inledning

3 september, 2020 | 0 Kommentarer

För rätt länge sedan skrev jag en, tycker jag, helt läsbar rapport som en del av ett konsultuppdrag. Jag publicerar den här, uppdelad och redigerad. I dag: del ett, som handlar om ”länkskatt” och om vad internet är.

***

Frågan om länkskatt – idéerna bakom, tekniken bakom, politiken bakom – kräver sannolikt att man tar ett steg tillbaka och inleder med att begrunda vad internet är. 

Det kan låta lite storslaget, kanske. Men nog ändå nödvändigt.

Det kan nämligen vara lätt att i filosofisk mening nöja sig med att beskriva internet som i runda tal en miljard unika webbdomäner, var och en med sitt innehåll. Som en myriad av nischer, som samexisterar utan inbördes hierarki. Men i den meningen blir internet bara ett digitalt bibliotek. Det räcker inte. 

I stället bör man tänka på länkarna som internets grundfundament. Musikern Peps Persson beskrev det – underbart men oavsiktligt, eftersom han talade om något helt annat – när han i en nylig intervju förnekade att människan har en själ. Själen finns i stället i texturen mellan människor. I det som binder oss samman.

Precis så bör vi förstå internet. Poängen med det icke-hierarkiska pluralistiska systemet är den rikedom som länken ger, den generositet som varje länk innebär.

Googles grundläggande system för relevansberäkning bygger på en djup insikt om exakt detta. I dag mäter algoritmen relevans på en rad komplicerade vis, men den första idén runt PageRank (systemet fick sitt namn efter Googles ena grundare Larry Page, som i dag styr moderbolaget Alphabet) bygger på ett antagande:

Varje länk är resultatet av en relevansbedömning.

Någon har skrivit en text, och funnit något värdefullt på en annan plats, och således erbjudit en länk dit. Detta måste i varje del karaktäriseras som ett klassiskt redaktionellt omdömesbeslut. 

Och här kan man alltså sammanfatta det geniala i Googles idé: Genom att mäta antalet länkar in till en sajt får man en fingervisning om hur många människor som har bedömt innehållet där som relevant. På samma sätt som en forskare bedömer ett akademiskt verk, således. Många citeringar lika med hög relevans. 

Det är lite hisnande, men det går inte att beskriva på något annat sätt: PageRank är ytterst en algoritmisering och en automatisering av det mänskliga omdömet.

Ser man detta, så ser man också vilken Googles vision av internet måste vara. Google vill se ett internet som är flyktigt och organiskt, där vi hela tiden rör oss från plats till plats, beroende på vad vi behöver – och där Google förstås blir vägvisaren, i bokstavlig mening varannan sajt vi besöker. Vi googlar till lokaltidningen och googlar vidare till vår bank och sedan till favoritbloggen och sedan efter ett middagsrecept, och tänker inte ens på vad vi gör: varannan sajt vi besöker blir ju därmed Google. Det var inte för inte som Google blev banbrytande med sin design av webbläsaren Chrome, där man var först med att ta bort de separata fönstren för adress och för sökning. Det blev ett och samma. Att skriva in ”Expressen” och trycka retur och välja den första träffen blev alltså ett vanligare beteende än att skriva in expressen.se och trycka retur. Även den som råkade skriva Expresssen eller Exprssen fick Expressen som första resultat, och frågan är om det går att uttrycka sökmotorns oerhörda kraft tydligare än så:

Ett slarvigt kommando i ett sökfönster blev bättre för vardagsanvändaren än ett exakt kommando i ett adressfönster.

Och Facebook då? Där är visionen om länken en annan. Den rakt motsatta. 

Facebook hatar länkar. Det vet var och en som publicerar sig på Facebook, och vill erbjuda tre eller fyra möjligheter att läsa vidare.

Det blir fult. Det blir otympligt. Det skapas en automatisk förhandsvisning under själva texten, långt bort från länkens textuella sammanhang. Och Facebooks algoritm exponerar dessutom innehåll med länkar i mindre omfattning än innehåll utan länkar. I publicistisk och internetfilosofisk mening är det givetvis upprörande, men ur Facebooks synvinkel är det logiskt:

Facebook vill ju bli internet. Facebook vill ju att vi gör allt hos dem – umgås och bjuder in till fest och tittar på videoklipp och läser ”instant articles”. Att vi aldrig någonsin går därifrån, kort sagt. Då är varje länk att likna vid en dörr på ett casino: en väg ut. Sådana ogillar casinoägaren.

När vi diskuterar hur vi ska förhålla oss till länken är det alltså viktigt att komma ihåg att detta är en helt central fråga för internets framtid – i politisk och affärsmässig mening, men sannerligen även i ideologisk och kulturell. Uttalar man sig i frågan bör man därför noga begrunda vilken ståndpunkt och vilken taktik man vill förknippa sig med, eller ännu tydligare: säg mig vad du förstår och vad du tycker om länkens roll på internet, och jag ska säga dig vem du är.

Sign up RIGHT NOW and you…

31 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

…will get no discount, because this excellent and rare newsletter of mine is already free. Just fill in your e-mail address here. Next edition tomorrow!

A last farewell

28 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

This afternoon, I will serve as a funeral officiant for the first time this year. This is something I never charge for, but rather think of as community service. I generally say no to requests right now, since there is a risk that I might get called to the hospital for a liver transplant – but since a dear friend lost her mother, we decided to take the risk. My wife, a skilled moderator of all things in front of a group of people, is standby to take over if need be.

It will be an unusual ceremony, conducted in a secluded part of the beautiful town library in Malmö. And the lady who passed away? I didn’t know her before, but now, having learned about her, I so wish that I had met her. It seems like she was a bright soul.

Lisa i morse

21 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

Lisa pratade om sin kommande bok ”Livet ur döden” i TV4 i morse. Klippet syns här:

Sista leveransen

20 augusti, 2020 | 2 Kommentarer

I går kom de sista lådorna med ”Gör nu bara exakt som jag säger!”, mitt lilla undergroundbokprojekt från i våras. Jag har behövt trycka om två gånger, och är genuint och djupt förvånad över det stora intresset.

Det är en sorts matbok, men egentligen är det mest en samling små texter som har med folk och händelser att göra som jag tycker om. Maten är där som en ram, eller en ursäkt, eller vad ni vill kalla det.

Om ni har tvekat, men nu lutar åt att trots allt skaffa ett exemplar, så är det dags nu. Orderingången har stannat av, och jag kommer inte att trycka fler än de jag har här hemma på golvet nu. Swisha en hundring till 123 074 57 52 och skriv in din postadress, så kommer en snabb leverans till dig.

Och igen: tack alla som läst och hört av sig. Ni hjälpte mig att få ägna mina dagar åt något ovanligt roligt ett litet tag.

An evening in August

19 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

My best bud Niklas listening to my wife saying something, and me listening in at the best of my ability from my ”I have just had ten slices of pizza” chair. Our dear friend Åsa Wallin snapped this, and yes, she is a professional photographer.

She used her phone, by the way. Being a pro is never about the equipment.

Morning show time

18 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

Lisa, my wife, is a science journalist and a moderator – currently hard at work with a journalistic book about organ donations and transplants. It is about 85 percent done, I’d say.

It is still missing the last chapter – for obvious reasons.

On Friday, Lisa is scheduled to be a guest in one of the two nationwide morning tv shows, ”Nyhetsmorgon”, broadcast in TV4. I don’t have the exact time yet. They are also likely to air a minute or two from my monologue ”My Next Liver”, that is available on YouTube, Swedish only, I’m afraid. I’ll help them out through suggesting a couple of segments that might fit the purpose.

Jag exploderar

17 augusti, 2020 | 2 Kommentarer

Ingenstans på svenska redaktioner jobbar språkliga ogärningsmän på samma nivå som på SVT Texts sportredaktion.

My favorite berry, after all

17 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

Amazing reporting about cherry-picking. I mean, really. Picking cherries.