Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Dagsnoteringar

8 februari, 2006 | 0 Kommentarer

1. Tidningen Fokus har för första gången backat i format, från 60 sidor till 56. Och annonsvolymen har plötsligt halverats, från att ha legat stadigt på femton helsidor var den i senaste numret sju. Fokus är bra, men har ändå vissa redaktionella problem. Det är som om de allra skickligaste skribenterna saknas.

2. Avlyssnat på buss 130: Det kan bara vara Radio Malmöhus som en helt vanlig morgon spelar Louise Hoffstens ”Yeah yeah”. Men det fick mig i alla fall att le i Burlöv, och det händer inte ofta.

3. Jag har nu följt Pontus Kyanders exempel och ritat en egen liten teckning av Muhammed. En glad streckgubbe, för jag tecknar inte så bra. Läs hans skickligt sammanfattande resonemang här.

Länkhumor

6 februari, 2006 | 0 Kommentarer

Dagens sjukaste länk: Songtapper. Du kan rytmisera med mellanslagstangenten – databasen talar om för dig vilken låt det är och ger dig texten. Perfekt för oss som ibland får radioafasi.

***

Och så lite humor: Fuck Christmas! Och ännu mer: Fuck the South!

***

Kolla in den här Toto-diskussionen på Sydsvenskans kulturblogg. Ett hälsotecken i det offentliga samtalet!

Som suketter

4 februari, 2006 | 0 Kommentarer

Caroli city. En halvstor galleria i centrala Malmö med en ostrukturerad bokhandel och tråkiga klädaffärer. Ensamma, planlöst vandrande. Män som har druckit för mycket i dag och andra dagar. Jag passerar. Köper en översockrad kaffedryck och en ”hälsomuffins” på Espresso House. Betalar för detta 48 kronor.

Hela scenen blir ledsam på så många nivåer.

YES, mr president!

2 februari, 2006 | 0 Kommentarer

Jag var nyss inne på ännu en av dessa homofobiska religiösa galenpannesajter detta land har dränkts i. En ganska etablerad frikyrka som påstår att homosexualitet är en sjukdom. Låt mig medan jag suckar citera ett litet replikskifte ur tv-serien Vita Huset:

PRESIDENT BARTLET: Good. I like your show. I like how you call homosexuality an abomination.

JENNA JACOBS: I don’t say homosexuality is an abomination, Mr. President. The Bible does.

PRESIDENT BARTLET: Yes it does. Leviticus.

JENNA JACOBS: 18:22.

PRESIDENT BARTLET: Chapter and verse. I wanted to ask you a couple of questions while I have you here. I’m interested in selling my youngest daughter into slavery as sanctioned in Exodus 21:7. She’s a Georgetown sophomore, speaks fluent Italian, always cleared the table when it was her turn. What would a good price for her be? While thinking about that, can I ask another? My Chief of Staff Leo McGarry insists on working on the Sabbath. Exodus 35:2 clearly says he should be put to death. Am I morally obligated to kill him myself or is it okay to call the police? Here’s one that’s really important because we’ve got a lot of sports fans in this town: touching the skin of a dead pig makes one unclean. Leviticus 11:7. If they promise to wear gloves, can the Washington Redskins still play football? Can Notre Dame? Can West Point? Does the whole town really have to be together to stone my brother John for planting different crops side by side? Can I burn my mother in a small family gathering for wearing garments made from two different threads? Think about those questions, would you? One last thing: while you may be mistaking this for your monthly meeting of the Ignorant Tight-Ass Club, in this building, when the President stands, nobody sits.

Bloggstafetten

30 januari, 2006 | 0 Kommentarer

I den senaste upplagan av Bloggstafetten, som jag envisas med att stava med två g på korrekt svenska, har jag nu av Sassa fått uppdraget att skriva om huruvida mångkulturåret 2006 blir en flipp eller en flopp.

Det var lätt: det blir en flopp. Haha. Jag älskar att sammanfatta komplicerade saker i parodiskt förenklade sentenser.

Rakel Chukri, en kamrat och kollega av högsta klass, ger sin syn på saken i Sydsvenskans serie i denna fråga. I anslutning till den texten finns också länkar till andra skribenters diskussion i samma ämne.

Låt mig helt kort förklara min prognos:

All verklig förändring kommer genom långsamma sociologiska förskjutningar. Att någon säger till oss ”i år ska vi tänka på mångkultur” kommer att få lika liten effekt som att någon förra året sa ”i år ska vi tänka på design”.

Designåret! Kan mänsklig tomhet skrivas effektivare i ett enda ord?

***

I bloggstafettuppdraget ingår att skicka pinnen vidare, vilket jag nu gör till Sadsmile, som är bosatt i Borås. Därför: ge oss nu tre konkreta, realistiska förslag på vad man kan göra för att peta Borås från den eviga förstaplatsen i väderstatistiken som Sveriges regnigaste stad! Världens största infravärmeanläggning? Ett väldigt stort paraply?

Att vara på tidningen

28 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Jag skulle vara en usel frilansjournalist. Jag har nämligen inget att sälja. Jag har spetskompetens vad det gäller att bedöma tidningsartiklar, god mat, bordtennis och åttiotalshårdrock. Tro mig: man bygger ingen frilansprofil runt det.

I stället är jag en extremt redaktionell person, i någon mening beroende av ett redaktionellt samtal för att få ut mesta möjliga av idéer och experiment. Detta ställs numera i allt tydligare kontrast mot att jag i den renodlade reporterrollen föredrar att arbeta ensam.

Alltså måste jag vara på redaktionen mycket, och prata mycket med mina kolleger. Organiserat eller inte. Jag frågar mig ofta var den optimala mötesstrukturen finns, hur man skapar det bästa redaktionella samtalet. Ett generellt problem är konsensuskultur. Man är för ofta överens om för mycket, på alla de tidningar och redaktioner jag har jobbat.

Jag har som en liten vag ambition att i fortsättningen, eller i alla fall i någon sorts framtid, vara mindre diplomatisk i redaktionella diskussioner. Branschen har inte tid – och jag lär mig för lite, som den redaktionellt beroende och potentiellt hopplösa frigångare jag är.

Sverker på väg mot 100

26 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Sverker Åström har fyllt 90. Varje gång jag ser honom live – har märkligt nog hänt rätt många gånger – eller läser något om eller av honom, så blir jag på strålande humör. En vision av en ålderdom när den är som bäst. Det sägs att han vrålar ”Hallåå!!!” när han svarar i telefon. I övrigt: en intelligent knäppgök, en briljant särling, en helt egen person. En man som på fritiden på sin ålders höst får för sig att översätta Michelangelo. Han har rykte om sig att vara generös, rolig och nyfiken. Jag hoppas han hänger med i minst tio år till.

Lite om hans partyvanor hittar du här.

Om att ha det för bra

23 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Men, apropå tidigare inlägg, låt mig säga som Mowgli: ”Jag mår fint. Jag mår bra. Jag är nog tuffare än somliga tror!” (Sedan är det inte fel att det då och då inkommer en tillsägelse att ta det lite lugnt så att jag inte knäcker mig. Ungefär som Baloos föregående ”ohoj, tungviktskungen!”, följt av en vänskapligt menad labb över flabben.)

Det har alltså varit så att jag har haft mycket för mycket att göra under det nya året hittills – och det inte på jobbet, där det har varit helt normalt – utan med övriga projekt och påhitt. Sådant som jag styr över själv.

Man skulle kunna kalla det ett lyxproblem.

Massor av roliga projekt i en stor hög, egna initiativ, kompisar som vill göra kul grejer. Men sagt med en självklarhet: familj och jobb får inte bli lidande bara för att jag har lite för kul med ett slags kreativt överskott som bara tycks bli större och större ju fler saker jag ger mig på. Det är kristallklart, eller borde vara det.

Därför har min inre Morgan Johansson nu vidtagit en del åtgärder och satt punkt eller paus för en del projekt. Och eftersom jag var kompledig i fredags och i dag på förmiddagen, och under denna mellantid har varit med familjen hos svärfar i Belgien och ätit pilgrimsmusslor och ostar som garanterat är olagliga här, är jag nu uppvilad och dundersugen på att åka till jobbet.

Birgit och löpsedlarna

22 januari, 2006 | 0 Kommentarer

”Va? Va? Lite blek? Närå! Det är inget fel på mig!”

Expressens löpsedel med formuleringen ”Så lyckades Birgit Nilsson hålla sin död hemlig i sexton dagar” har lockat till munterhet här och där. En insändare i DN konstaterade härom dagen lakoniskt: ”Min mamma har varit död sedan 1975 och har mig veterligen inte berättat det för någon på 30 år”. Bull’s eye.

Men ändå! Flera dagar efteråt är journalistvärlden alldeles häpen över hur det var möjligt. Det är väl precis så enkelt: på landet i Skåne, där kan man hålla flabben. Man bestämmer sig bara.

Paradigmskifte

20 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Dagens Nyheter görs numera helt utan TT:s material eller hjälp. Någon som har märkt någon försämring? Jag har inte gjort det, och jag har ändå letat efter tecken.

Tidningarnas telegrambyrå är ingen dålig nyhetsbyrå. Tvärt om, skulle jag säga. Det finns betydligt fler välskrivna, roliga och rappa texter i byråns utbud än vad ryktet säger. Ackuratessen är stor, snabbheten imponerande. Men trots det kan TT få samma funktion för ett tidningsföretag som presstöd. Det skapar en känsla av att någon annan nog i slutänden alltid tar ansvar.

Dagens Nyheter mår bättre utan den känslan.