Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Rånad blind

18 oktober, 2005 | 0 Kommentarer
Jag är vid Piccadilly Circus och säger som det är: ”Jag tänkte bli rånad blind genom att köpa en svindyr fish & chips som gör mig mätt men som smakar sådär. Och det ska vara vinäger på.” Den tjocke huliganen till kock skrattar: ”That’s what we do.” En kvart senare är jag mätt och mår dåligt.

Majaaase har tre a i följd

16 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Ny chefredaktör på Journalisten är kreddiga Maja Aase. Säkert bra. Hoppas att hon överraskar mig genom att intressera sig för sådant som inte är dagspress, radio och tv (alltså webb, tidskrifter och glassiga magasin bland annat). Hoppas att hon överraskar mig genom att inte betrakta ekonomijournalistik som något skumt.

Kompetenta humanister på jobb som det hon har är alltid bra. Sedan finns det skäl att se upp med vilka värden man konserverar.

Inte Nobelpriset, men ändå

14 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

För några veckor sedan hyllade jag Jenny Jewert. Kul att inte vara ensam om att se att någon är bra – nu har hon välförtjänt fått pris som årets vetenskapsjournalist.

Förrätt, varmrätt, upphovsrätt

12 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Restaurang Niklas i Helsingborg är kanske min favoritkrog i hela världen. Jag har skrivit om det publicistiska dilemmat i detta här.

Nu är saken den att jag snart fyller år, och vill gå ut för att fira. Kollade lite detaljer på krogens hemsida – bara för att upptäcka att de har använt min Niklas Ekstedt-intervju från DN i våras. Kopierat och klistrat in i sitt eget format, och dessutom i en kortad version. Och utan att ange ursprung eller författare. Och utan att be om lov.

Man har alltså brutit mot lagen om upphovsrätt på varje punkt.

Min standard procedure i ett sådant här fall – liknande saker händer tyvärr rätt ofta – är att skriva ett vänligt mejl och be om ett borttagande och i stället en länk till artikeln på tidningens hemsida. Vid ytterst få tillfällen har jag då bemötts otrevligt. De flesta vet helt enkelt inte, eller tänker inte på, att man inte får göra så.

Men med restaurang Niklas?

För första gången känner jag mig beredd att strunta i det. Jag gillar dem och krogen så mycket. Så de har fått ett mejl av mig nu där jag har bett dem att återge texten i sin helhet, och att ange vem som skrev den och var den först var publicerad.

Jag är alltså förvandlad till sillmjölke av lite jordärtskockssoppa och tryffeltoast med comté och skinka. En pocherad piggvar med vildsvamp, potatisskum och brynt smörvinaigrette, och man tappar sin moraliska kompass. Typiskt.

Eftertankens kranka brist på fundamentalister

10 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Hur det gick på KG-seminariet?

Jag vet inte riktigt. Min fru tyckte att det gick bra. Min syster tyckte att jag och ärkebiskopen på det hela taget framstod som goa killar. Allmänt förståelseinriktade humanister, liksom. ”Men jag vet ju att ni tycker rätt olika”, sa hon eftertänksamt. Jo. För all del.

Min vän Linus tyckte att panelen hade behövt en fundamentalist för att elda i gång lite. Det har han förmodligen jävligt rätt i.

Well. Jag är glad att det är gjort. Har beställt den inspelning som säljs från alla seminarier, så att jag kan höra hur jag lät.

På Expressen 6

8 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Expressens starkaste sida i dag är sidan fyra. En rak, blixtsnabb och avig debattsida. Egentligen är det inget konstigt med greppet: kända människor skriver om aktuella saker, och får generöst med redaktörshjälp för att texten ska bli bra. Sedan lägger man tid på finishen. En bra rubrik, en bra personpresentation, en bra illustration.

Det påminner mig om varför vissa frilansjournalister är så framgångsrika. Jag har nämnt det förut:

Det handlar om något så otroligt enkelt som att göra det grundläggande hantverket med omsorg, och att göra det helt färdigt. I en majoritet av fallen beror alltså en frilansares framgångar inte på kvaliteten på det material de lämnar – utan på att han lämnar i tid och i överenskommen omfattning, och så paketerat med överingress och faktaruta efter behov. Redaktörerna blir så tacksamma över dessa grundläggande saker att de lägger ut fler jobb av bara farten. Så där har ni nyckeln, frilansfolket:

I tid. Så långt som vi sa. Och helt färdigt.

Man kan undra varför inte fler klarar det.

Oöverblickbara följder

6 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Med några dagars perspektiv på den intensiva helgen i Göteborg och starten av Sydsvenskans kulturblogg (där jag alltså från och med nu för första gången har en permanent plats för bloggande i tjänsten) tänker jag mycket på bloggmediets framtid och dess implikationer för de stora medieföretagen.

Det är oändligt intressant:

Konsekvenserna är fullständigt oöverblickbara. Tekniken att publicera saker via internet för en bredare publik är ju långt mer än tio år gammal i svenska hem. Men det skulle alltså till en mindre teknisk justering (tanken på all publicering på en sida) och några enkla tekniska verktyg (som WordPress och Blogger) för att det verkligen skulle lyfta.

Det är nu man ska köpa aktier i IT-bolag, det är jag helt säker på. Och mediebolagen? Vi tycks slutgiltigt ha anammat även denna publiceringsform, vilket vi självklart ska göra. Bloggosfären berikas av det, inte tvärt om.

Men för mig som enskild skribent? Jag hamnar inför svåra avväganden. Vad är en text för Sydsvenskans kulturblogg? Vad är en text för Nya ordlekar?

Som anställd finns bara en rimlig hållning: utgivaren bestämmer. En privat blogg kan aldrig vara en helt privat angelägenhet för en skrivande journalist, i varje fall inte så länge man tenderar att skriva om liknande ämnen i bloggen som i tidningen. Alltså är det ingen hemlighet att jag har sagt till mina chefer på Sydsvenskan att de bara behöver säga till om de ser något här som de inte tycker är förenligt med mitt jobb på tidningen. Det har inte hänt än, och jag har oerhört svårt att se att det alls kan bli aktuellt – så kontroversiella saker skriver jag ju faktiskt inte om. Icke desto mindre känns det bra att ha tänkt igenom spelreglerna.

På Expressen 5

4 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

I slutet på 90-talet var Expressens sportsatsning klart vassare än Aftonbladets. Nyhetstempot högre, de duktiga skribenterna fler. Det skär i hjärtat att behöva säga det, men så är det inte längre. Nu är Mats Olsson helt ensam om att vara lysande. Allra tristast är fotbollsbevakningen som huvudsakligen sköts av två ytterst fotbollskunniga men knappt skrivkunniga personer.

Om Aftonbladet bara slutar med sitt rosa papper så att de kan återinföra bildjournalistik så vore de överlägsna. Ah, vad ont det gör att säga!

På Expressen 4

2 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Har jag sagt tydligt nog hur mycket jag gillade det? Expressen-tiden var otroligt bra för mig på många sätt. Jag har bra kompisar och bra läxor med mig från den tiden, och min blick på löpsedlarna har blivit mer kärleksfull och mindre fördömande.

Men, givetvis: allt var inte bra på Expressen. Året 1997 var inte helt lyckat för firman, upplagan vacklade och identiteten var osäker. Det var där jag hörde en avdelningschef på fullaste allvar förklara upplagenedgången så här:

– Ja det är inte den här avdelningens fel i alla fall. Vi har aldrig varit bättre. Det är dom jävla idioterna på alla andra avdelningar.

Jag började skratta bara för att förstå att han inte skojade.

För att läsa äldre inlägg…

1 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

…får du gå till den gamla Nya ordlekar-sajten!