Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Blandade känslor

9 november, 2006 | 0 Kommentarer

Så har nomineringarna till Stora Journalistpriset kommit.

Det är med stor glädje som jag ser att Sydsvenskans medarbetare i Asien, Ola Wong, är nominerad för ett radioreportage. Han är bra i nästan allt han gör.

Men glädjen tas verkligen ner av att han är nominerad tillsammans med Thella Johnson, som gjorde vad som i efterhand ser ut som ett rent bluffreportage i Mediemagasinet om Sydsvenskans rapportering kring Margareta Winbergs agerande vad det gäller tveksamma anställningsförhållanden vid ambassaden i Brasilien.

Bakgrunden i den historien finns här, på Sydsvenskans kulturblogg.

I övrigt: i år är det Zarembas tur i berättarklassen. Helt självklart. Och kanske kan den gnetige old school-liraren Nils Funcke få pokalen för sitt Freivalds-avslöjande. Det är lite fint på något vis, med någon som gör hantverket och därmed verkligen lyckas slå in en dörr.

Med Anna Lindhs goda minne

8 november, 2006 | 0 Kommentarer

I dag kom nyheten äntligen:

Sverige har fällts av FN:s människorättskommitté. Läs mer här.

Kalla Faktas avslöjande är ett verkligt världsscoop. Men så var det inte först, inte i Sverige i alla fall. Eftersom andra svenska nyhetsredaktioner låg så långt efter så valde man att spela ner hela saken i det längsta, i stället för att hänga på. Man orkade inte. Man ville inte. Man kunde inte.

Det var en kollektiv felbedömning av jätteformat. Branschen är ännu förlägen.

Men nu finns chansen att värdera rätt. Det är bara att toppa torsdagens tidningar med nyheten från FN.

Makulatur

8 november, 2006 | 0 Kommentarer

Gratistidningarna dränker Malmö och Lund. Kolportörerna vandrar ledsna i dimman. En av dem försöker ibland slänga ner en tidning i min cykelkorg. Ibland låter jag honom göra det.

Och kvaliteten? Den är… inte så hög.

Tidningen City har annonserat efter chefredaktörer till editionerna i Malmö och Göteborg. Jag hörde från säker källa att Mikael Nestius skött en del av anställningsintervjuerna – via telefon. Det säger allt, precis allt, om seriositeten i den satsningen.

Värdiga vinnare

6 november, 2006 | 0 Kommentarer

Det var höst och 1998. Vi satt i bilen på väg hem från Österlen, Marcus och jag och våra respektive.

Men det var som om pojkarna satt i en egen bubbla. En fotbollsbubbla av surhet.

AIK hade vunnit SM-guld. Vi unnade inte AIK det. Jag minns känslan väl, så här åtta år senare, och förstår på min lättnad efter slutsignalerna i går att den skulle ha varit likadan i år.

AIK, med sina fula dräkter och sina vidriga ligistfans – vilken oerhörd lättnad att de inte vann guld.

(Rikard Norling, däremot. Där har vi en förbundskapten!)

Sluta stör mig

4 november, 2006 | 0 Kommentarer

Kan för övrigt berätta att vi nyligen handlade på Konsum. De hade – singelvecka. Handla med röd korg om du är fri att ragga på. Lite helt sanna skyltar:

”Uppäggad? Två kartonger för 20 kr.”

”Het på gröten? Två grötkorvar för 20 kr.”

Och så jävla vidare. Men nu är det så här, att allt jag ber är att Konsum keeps the fuck out of my life. Ge mig mina kycklingfiléer och håll käften.

Som en liten senkommen hyllning…

2 november, 2006 | 0 Kommentarer

…testar jag att leka lite med Youtube för första gången. Alla som tjänar tolv miljarder på hederligt arbete är värda en hyllning. Vad sägs om en av Bryan Adams bäst bevarade hemligheter? Han är bättre än Beatles, och ni tror att jag skojar.

Jarnebring et consortes

31 oktober, 2006 | 0 Kommentarer

Jag skulle ge mycket för att få veta vilket snille som ligger bakom det här och det här. Två fantastiska namnbloggar. Ni måste bara kolla in dem. Verkligheten överträffar alltid Jan Berglin.

Grattis mig!

29 oktober, 2006 | 0 Kommentarer

Jag fyller år i dag. Jag blir trettioett. Men jag kommer inte, möjligen med något undantag, att få några paket.

Det har tagit mig några år av ganska intensivt lobbyarbete gentemot familj och vännner för att få det här att fungera.

Jag vill inte, helt enkelt.

Inte slösa papper, inte äga saker som jag inte är säker på att jag verkligen tycker om och/eller behöver. Jag har redan för mycket. Fördelningspolitiken i världen är fruktansvärd, jag förmår göra patetiskt lite åt det, och det finns egentligen inga ursäkter. (Men det är väl alltid något, att vägra föremål vid födelsedag och jul. En spott i havet. Eller en överflödssjuka hos en bortskämd. Kanske lika mycket det.)

Men så är det, trots allt: När jag började med detta för några år sedan kände jag en genuin lättnad, särskilt på julen. Vi firar ofta en stor jul, vi kan vara över tjugo personer på släktgården. Vi äter lamm som har sprungit på fälten utanför. Vi äter ägg som min onkel fått i ersättning för begagnade fårnät. Sedan har jag en utmaning i detta: att inte få andra att ta illa vid sig av mitt beslut. Jag vill inte vara fördömande om andra tycker om att ge och få presenter. Och jag insisterar på att få ge en bok till mina närmaste. De ska inte få lida och bli utan presenter bara för att jag inte vill ha några. Om det känns lite obalanserat att jag ger bort böcker men inte får paket tillbaka så… ja, den insatsen får jag kräva av dem.

(Finns det då inga undantag? Jo. Det är klart att det finns. Saker som går att äta upp tar jag gärna emot!)

Patek patek patek

27 oktober, 2006 | 0 Kommentarer

Jag har en kompis som jag spelar squash med ibland. Han har samma fascination för namn, men han har en tendens att koppla det mer till dagsaktuella saker. Förse namnen med laddning.

Därför spelade han en hel squashmatch en gång med namnet ”Carendi” studsande i huvudet vid varje boll. Under Skandiarättegången då förstås.

Själv drabbades jag av samma sak häromdagen, ett slags malande, en absolut oförmåga att störa ut ett malande ord eller uttryck ur huvudet. I det här fallet: klockmärket Philippe Patek, som jag just sett en överdådigt dryg annons för i Financial Times.

Patek. Patek. Patek.

Den perfekta transkriptionen av ljuden som följer efter varann vid ett lågt och bra squashslag.

Jag vågar nästan inte gå till hallen för en ny match. Jag misstänker att jag aldrig mer får ro där ute på banan. Patek patek patek, resten av squashmatcherna resten av mitt liv. Patek patek.

Tätt intill Mustafa

25 oktober, 2006 | 0 Kommentarer

I morgon är det ett intressant evenemang på Medborgarplatsen i Stockholm: en diskussion om döden – tänkt att vara fri, vindlande och osentimental – med bland andra Mustafa Can. Jag skulle egentligen ha varit moderator, men var tvungen att tacka nej av logistiska skäl. Synd, jag hade väldigt gärna lyssnat på vad deltagarna har att säga. Men för den som är i Stockholm i morgon kväll finns alltså chansen!

***

Ur Humanisternas JK- och JO-anmälan av riksdagsdirektören och riksdagsstyrelsen:

”Att riksdagsdirektören formellt kallar till deltagande i en gudstjänst redan första dagen i Sveriges riksdag innebär att han, helt i strid emot grundlagarnas intentioner, utsätter riksdagsledamöterna för ett otillbörligt religiöst tvång som strider mot regeringsformen.”

De har verkligen en poäng! Jag blir personligen mycket provocerad av att en riksdag i ett land utan statskyrka inleder sitt arbete på det viset.