Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

GP-sommaren 1

25 juni, 2006 | 1 Kommentar

Det är tio år sedan jag gjorde mitt första och enda sommarvick på Göteborgs-Posten.

Jag kände mig väldigt trygg och lugn när jag började. (Jag gjorde alltid det. Ibland brukar jag halvt på allvar säga att den största tillgången i mitt yrkesliv hittills har varit en konsekvent och rejäl självöverskattning – för om man inte begriper hur lite man kan så begränsas man ju inte så mycket av det heller…)

Sommarvicket betalade mig 14 000 kronor i månaden. Mer än jag hade hoppats på, minns jag att jag tyckte. Haha. Personalredaktören måste ha blivit tämligen förvånad över att hans skambud genast accepterades. Å andra sidan var jag tjugo år gammal, och detta var tio år sedan. Det var kanske inte så fel trots allt.

Jobbet bestod i att göra ungdomssidorna Attityd tillsammans med växelvis två olika redaktörer, den suveräne Martin Holmberg och så Johanna Bäckström som numera heter Johanna Lerneby och som på sistone har gjort en rad lysande reportage från ungas värld i Göteborg. (Utpressningen bland de unga, bötningen, det är hennes story.)

Martin blev en väldigt viktig mentor. Han var snäll och pedagogisk, men tvekade aldrig att säga ifrån ganska tydligt om jag inte kom rätt på det eller om jag tog i för mycket åt något håll. En lysande bullshit-detektor, och det var precis vad jag behövde. Han är en av de bästa redaktörer jag har haft, och har kapacitet för svåra chefsjobb, om han själv vill.

Johanna och jag hade alltid kul när vi gjorde tidningen, men skavde mot varann ibland. Ville gärna lite barnsligt och näbbigt överbevisa varann om saker och så. Vi var nog möjligen lite för unga och lite för lika för att vi inte skulle göra det… Läs delar av bötningsjobben – allvar, gör det – via gp.se.

Det hände att jag hoppade in och redigerade sportsidor ibland, åkte ut och skrev en grej om en vattenskidtävling, var med när någon sorts ungdomshus ockuperades i Alingsås. Jobbade för första gången med Jessica Gow, som i dag är en av Sveriges bästa fotografer.

Det var en fantastisk sommar på alla sätt – en känsla av att äntligen, efter flera år på lokaltidningarna, ha fått ett ”break”. Jag minns fortfarande doften i trapphuset när jag på kvällarna rusade ner för att hänta korrade sidor på femte våningen. Utsikten över bangården och ljusen där nere.

Om akademisk substans

23 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Men det finns saker som är bra i Lund. Bättre i Lund än i Malmö. Ta den akademiska världen, till exempel.

Just nu är Malmö högskola ihjälkramad av medier och offentliga personer. Det är så liksom ROLIGT att de är i gång, det är så BRA att de tänker integration, det är VIKTIGT att de tar den så kallade tredje uppgiften, lärosätenas integration i och interaktion med samhället i övrigt, på allvar. Öppna föreläsningar, debattartiklar. En högskola som åtminstone geografiskt växer ihop med sin stad. Bra.

Men vem ska säga ifrån och konstatera att det Malmö högskola ägnar sig åt i många fall är akademi light? När det gäller det riktigt grundläggande, menar jag då: forskning och utbildning.

De kurser jag har läst på Malmö högskola – bara några stycken – är de mest kravlösa och gymnasifierade utbildningar jag har gått efter gymnasiet.

De rapporter och det liksom ”riktiga” innehåll, de ”riktiga” resultat som jag har tagit del av från Malmö högskola har aldrig imponerat. De är i bästa fall journalistiska. Rappa och tillgängliga, med så mycket research gjord så att det räcker för att få ihop texten.

Jo, så är det. Jag känner igen knepen. Jag använder dem.

Malmö högskola har mycket mycket arbete kvar för att uppnå den akademiska tyngd som krävs – eller borde krävas! – för att få heta universitet.

Fållåsock

21 juni, 2006 | 1 Kommentar

Eller vad ska man kalla Hemtex, som tar över Folkårocks lokaler i Lund?

Det känns så symbolfyllt att man inte vet vad man ska börja. Ut med musiken. In med stickrecepten. Man får verkligen känslan att Lund är på gång.

Vi får väl trösta oss med att vi har fått Subway, som trots allt gör bättre baguetter än nästan någon annan. Suck.

***

…och vi får så totalt mycket stryk på lördag så det fattar vi inte.

De sexderton

19 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Just nu saknar De aderton två ledamöter. Det är mycket spännande att följa diskussionerna om lämpliga efterträdare till Sjöstrand och Gyllensten till exempel här hos Malte Persson, där i runda tal hundra svar finns i kommentarfunktionen.

Utan att på något sätt göra anspråk på att ha samma bildning som många av debattörerna vill jag förstås ändå blanda mig i:

Av de två blir minst en en kvinna, och minst en kommer att ha utländsk härkomst. Alltså gissar jag på Theodor Kallifatides och Sigrid Combüchen, men garderar ändå med två klassiskt lärda, nämligen Gunnar D Hansson och outsidern Sven-Eric Liedman. En idéhistoriker hade verkligen inte suttit fel. (Mejla era bästa förslag till horace@andreasekstrom.se. Kanske sänder jag dem vidare till the man.)

***

Min sista kvarliggande text sedan jag gick på pappaledighet publicerades härom dagen, nämligen en intervju med den oförliknelige Jacques Werup.

Den heliga skriftställare

17 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Apropå nya böcker: jag recenserar den heliga Joan Didions på svenska nu utkomna ”Kalifornien” i nästa nummer av Scoop. Ett utdrag ur recensionen:

”Jag kan inte se byggstenarna, helt enkelt. Jag har tråkigt. Jag vänder och vrider och plockar mellan kapitlen, och ändå hittar jag inte den där kroken som skulle ha tagit tag i mig. Om det är för att den inte finns, eller för att just jag är oförmögen att hitta den, är förstås en öppen fråga.”

En ny tumme att hålla

15 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Bästa läsningen på länge: Philip Roths senaste roman ”Everyman”. En fantastiskt fin berättelse om en mans liv och död. Vilket språk. Vilket oerhört språk. En uppvisning utan att det känns uppenbart att han vill briljera. Jag undrar vem som ska ge sig i kast med att översätta den. Jag undrar om det alls är möjligt.

Detta var min första Roth, och i fortsättningen tänker jag hålla på honom när det spekuleras kring Nobelpriset.

***

En annan sak: En bok som ”Everyman” hade varit njutbar i vilken typografisk form som helst. Fjorton punkters Courier uttryckt på A4-papper, inga problem. Men den blev enorm i sin för sammanhanget perfekta utgörning. Vilket enastående arbete av faktor och omslagsformgivare, vilket lysande förlagsjobb. Titta på den om du får chansen, bläddra i den. Och läs Daniel Sandströms uppbenande och entusiastiska recension här.

dvd – ett bibliotek jag inte tänker skaffa

13 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Jag har fattat ett litet men som det känns viktigt bokhyllebeslut. Jag tänker inte börja köpa på mig DVD-filmer. Jag tänker inte bygga upp ett bibliotek av ”Vita huset” eller ”Vänner” eller ”Seinfeld” eller ”Waldner är gud” (nej, den finns inte, men den kommer väl, snälla säg att den kommer?) eller något annat.

Jag tänker vänta tills jag blir gammal och inte orkar göra så mycket annat än att titta på the big screen. Tills dess: böcker.

Efter ännu en utrensning och omorganisation av bokhyllan har jag kunnat konstatera att böckerna håller på att ta över vardagsrummet. Jag som inte ville göra åtskillnad på litteratur och litteratur, jag som vägrar att ställa undan Kalle Anka och Tintin för att Joan Didion ska få plats, jag som tycker att Sventon och Shakespeare är likvärdiga eller i alla fall bör vara det i just vår hylla – jag kommer inte att kunna hålla det på det viset. Inte med mindre än att vårt hem får ett separat bibliotek.

Böcker är så… viktiga. I brist på bättre ord. Jag har väldigt svårt att förhålla mig till böcker utan olika typer av känslomässiga och intellektuella kopplingar – motiverade eller inte. Den här boken älskade jag, den kan jag ju inte göra mig av med. Den här boken hatade jag, den måste jag spara. Ungefär så. Men nu, i dag, går två nya pappkassar till Erikshjälpen.

Spets på bekostnad av bredd. Det låter som en berättelse om vår tid koncentrerad till sju Billy, ekfanér.

***

För den som läser DN: i dag är jag med på ett hörn i ett större reportage om bloggar som blir böcker, vilket ju snart blir fallet med min andra blogg. Kolla kulturdelen, eller klicka här.

Jag kommer att skaffa cowboyhatt till slut

11 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Får man ligga i populärkulturell framkant för en enda gångs skull? Har fått några förhandssmakprov på Josefina Sanners skivdebut. Josefina Sanner är en svensk singer/songwriter som gissningsvis har lyssnat en del på Emmylou Harris och andra amerikanska röster i gränslandet mellan rock och country. Singelspåret ”All this time” är inte så dum till en kopp te en höstkväll på en veranda, det är jag helt säker på, även om det är sommar i min kalender.

I morgon går det åt helvete

9 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Jag mår så dåligt. Jag mår alltid så dåligt när IFK Göteborg ska spela viktiga matcher och när landslaget ska göra det. Som vanligt har vi nu pumpat upp förväntningarna långt över all rimlighet.

Här är mitt VM-tips:

* Först spelar vi 1-1 mot Trinidad i morgon. De vet inte sina begränsningar, Dwight Yorke och killarna, och vi vet att vi måste vinna.

* Sedan spelar vi 0-0 mot Paraguay, som har ett av världens tätaste försvar. Vi kommer att ligga på dem som Argentina gjorde mot oss i VM för fyra år sedan. Men vad hjälper det.

* Slutligen får vi stryk av England med 0-3. Det är dags att de vinner mot oss i en viktig match, och allt snack om att Wayne Rooneys skada skulle försämra England är bara lurendrejeri. Peter Crouch är absolut livsfarlig, och det mittfältet, de mittbackarna… Vi kommer få kompanistryk.

Men sedan blir det skönt, för då kan vi njuta av fotbollen i VM!

***

Äntligen – nu finns fungerande permalänkar på den här bloggen! Så nu går det alltså bra att länka till enskilda inlägg här. Klicka på respektive blogginläggsrubrik för att få permalänken.

Nostalgi sitter inte i möglet

7 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Samma helg som den där återträffen var jag på Peters och Lindas bröllop. Det var fint. Som de ville ha det. Festen var på en liten restaurang i centrala Kungsbacka – jag fick till ett hyggligt tal – och mat och dryck och allt annat var av högsta klass.

En stund efter huvudrätten när borden bröts smet jag iväg i tjugo minuter. Jag gick bort till Aranäsgymnasiet, där jag började hösten 1991. Det var en bra tid, gymnasietiden. Jag spelade i mitt första band (det var så jag träffade brudgummen) och jag var kär på riktigt för första gången.

Nu är Aranäs ombyggt till total oigenkännlighet. Bra att de har byggt om den där gamla mögelskolan sa en god vän från den tiden. Jag pratade protesterande om nostalgivärde och hon avfärdade: Nostalgi sitter i oss, inte i mögligt trä.

Sedan gick jag tillbaka till festen, och Peter sjöng med sitt band på övervåningen. Ett medley som inleddes med ”White wedding” och tog vägen via ”Born to be my baby”. Lysande.

***

Urban Lindstedt drar brallorna av The Pirate Bay.