Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Marsipan-Muhammed

20 januari, 2007 | 0 Kommentarer

Det kan vara värt att påminna om det en gång till, om den politiska journalistikens jätteflopp under 2006:

Sittande svensk regering fick bilda sig helt ostört. Ingenting läckte från regeringsförhandlingarna. Inte ett namn. Inte så mycket som en rad ur regeringsförklaringen.

Kanske var det därför som hetsjakten direkt efter ministerutnämningarna blev rekordbisarr. En sorts revanschism i tekniskt genomförande snarare än i innehåll.

Fanns det då ingen journalist som gjorde sitt jobb rätt under regeringsbildningsdagarna? Jo. En dansk. För Jyllands-Posten var först och helt ensam om den sensationella nyheten om Carl Bildts återkomst i regeringen. Det är ännu ingen som, mig veterligen, vet hur det gick till och som har berättat om det.

Roligt och hejdlöst kremlologiskt intressant i sammanhanget: Det var journalisten Flemming Rose som skrev artikeln i JP. Just han, den före detta kulturchefen, mannen bakom publiceringen av Muhammedkarikatyrerna. Jag menar, det bara måste ju finnas ett storpolitiskt sammanhang någonstans i detta! En tårta (dekorerad med Muhammeds ansikte på marsipan, givetvis) till den som kan ge en rimlig förklaring!

***

I dag ska jag föreläsa om journalistik hos Lundaekonomerna och deras tidningsredaktion – som snabbinkallad reserv med extremt kort varsel, eftersom de har fått en avbokning. Jag känner mig som det journalistiska seminariets svar på Magnus Erlingmark.

Urspårning

18 januari, 2007 | 0 Kommentarer

Det är inte så lite provocerande när någon får eller skaffar sig ett journalistiskt utrymme – och så bestämmer sig för att göra exakt ingenting av det.

Tidningen Kupé är ett sådant utrymme.

Monopol på svenska tåg. Pengar att göra en tidning för. Väldigt få krav på innehåll från ägarna. Med andra ord: nästan varje tidningsmakares dröm.

Gunnar Wesslén heter chefredaktören. Hans senaste pinsamhet är att anlita en släkting som skribent, och att sedan släppa in en text från denna släkting som är klart mellanmjölkigare än tidningens genomsnitt, vilket inte vill säga lite.

Strider det mot tidningen Kupés publicistiska idé att göra intressanta intervjuer med folk? Strider det mot den typografiska grundfilosofin att göra snygga sidor?

Att få uppdraget att göra Kupé är ett smörpass. En total frispelning, all tid i världen och alla backar uppe på läktaren och målvakten har solen i ögonen och är förlamad från midjan och neråt.

Vad gör Gunnar Wesslén då?

Prickar hörnflaggan.

Andra veckan

16 januari, 2007 | 0 Kommentarer

Första veckan på jobbet var lite trögstartad. Det var väl väntat i och för sig. Men nu trillar det in lite saker, så för er som regelmässigt alltid vill läsa sådant jag skriver (det här är alltså troligen en bloggpost skriven exklusivt och enbart för min mamma) så kommer lite länkar här:

Lördag: Gästrecension i Expressen av Ingvar Hedlunds dåliga och roliga memoarbok.

Också lördag: Bloggpappan ger lite bloggråd i Aftonbladet.

Också lördag: En helt vanlig dag på jobbet hemma på Sydsvenskan. Läs resultatet av en slöbläddring i det stora vårnumret av Svensk bokhandel med alla säsongens debutanter här.

Söndag: En lysande intervju med Tom Wolfe, som jag tyvärr inte fick göra, men åtminstone bearbeta och översätta från danska. Det var första gången jag försökte göra det; jag fick använda den dansk-svenska ordboken rätt mycket. Reportern Martin Krasnik är för övrigt ett snille.

Måndag: En krönika i tidningen Journalisten om rättelser, eller bristen därpå, i svenska medier.

Det är roligt att randa lite igen! (Jag måste ju svara upp till Vassa Eggens förtroende, right…?)

Grumpy old man, pt 2

14 januari, 2007 | 0 Kommentarer

Jag hatar reggae. Det är den mest statiska, förutsägbara och osvängiga musikstil jag vet. Den bygger på en vrängning. Inget annat. Kolla, killen kan gå på händer! Okej. Roligt. Men det räcker att se det en gång.

Nån knäckte idén att vi röker på, spelar tre ackord och – här har vi det! – betonar lika fel som en genomsnittlig nyhetsuppläsare på svenska MTV. Voilà, nej, inte en låt, utan… en genre!

Herrejesusgud.

Vem kom på att reggae inte skulle nöja sig med att bli en låt, utan i stället bli en hel… art? Samma hundratals medlöpare som Uppsalapolisen varje år vid reggaefestivalen får sätta i finkan eftersom det räcker att cykla förbi utåt Knutby till för att bli hög på passiv rökning av haschdimmorna?

Enough already!

(Jag ska inte tala mer om musik med er på ett tag. Jag blir för arg. Ni med säkert. Men andra tänkbara ämnen: Basister som spelar med plektrum och har basen vid knäna, överwailare, samt Craig David-typer med mössa inomhus, tveksam ansiktsbehåring och för mycket utandningsluft.)

Neoklassicism

12 januari, 2007 | 0 Kommentarer

Ibland tycker man att man är väldigt rolig. Förlåt, korrigering: Ibland tycker jag att jag är väldigt rolig.

En noggrann och genomtänkt analys

12 januari, 2007 | 0 Kommentarer

Jag hatar hiphop. All hiphop som jag nånsin har hört är ett talanglöst omusikaliskt ingenting. Varenda lallare som flirtar med genren och leker och lånar lite (Gwen Stefani, är hon det värsta exemplet?) gör det spekulativt och utan hjärta. Klåpare hyllas. Oförmåga upphöjs.

(Eller vänta! Petter är rätt bra! Ett par låtar av Petter är rätt okej, jo, det tycker jag.)

Men inte nog med att ”musiken” låter skit rakt igenom. Den skitar ner sina medlöpare också.

Alla som stör på tåg och bussar genom att lyssna på musik för högt eller inte förstå att det inte är okej att lyssna på någonting i datorn utan hörlurar – lyssnar på hiphop. (Och gör de inte det så har de kallingarna under armarna och jeansen på hälsenorna och planerar att battla någon med skarpa vapen.)

Nästa gång ska vi tala om reggae.

Sympatimåltid

10 januari, 2007 | 0 Kommentarer

Hade jag bott i Göteborg hade jag ätit på Wild n’ Fresh minst en gång i veckan tills de reflexvästklädda mobbarna ute på gatan hade gått därifrån.

Vilket är det värsta? Att detta ultramäktiga fackförbund ger sig på en enskild företagare som blott och bart har nöjda anställda där ingen vill ha fackets inblandning?

Nej.

Det värsta är att man gör det under falsk flagg.

Rättvisa! säger de fackliga i Göteborg. Trygghet på arbetsmarknaden! Trygghet för våra medlemmar! Våra medlemmars rättigheter!

Det är då man får dra sig till minnes, igen, att detta fackförbund inte har några medlemmar på den aktuella restaurangen. Att detta fackförbund inte företräder någon alls där inne.

Fackets verkliga motiv ligger i makt.

Facket vill med detta slå vakt om sin makt, makt för maktens skull, den äckligaste sortens makt.

Detta bara i all korthet. En utförligare och bättre text än min om detta finns här.

Karin, vad ska vi göra utan dig?

8 januari, 2007 | 0 Kommentarer

Egentligen skriver jag aldrig om interna angelägenheter, men… den här gången skiter jag i det. Sydsvenskans Karin Johansson har värvats av Expressen till ett spännande jobb som politisk reporter. När sociala skäl också blev en faktor, då kunde vi inte hålla henne kvar. Vår centralredaktion ligger ju inte i Stockholm.

Karin, hur ska vi klara oss utan dig?

Karin Johansson är Sydsvenskans skickligaste medarbetare. Måste jag välja en, så väljer jag henne. Hon skriver alltid bra utom då hon skriver lysande, hon kan tänka i tidningspresentation, hon är mycket välutbildad, hon är bred, hon är snabb, hon är produktiv, hon är webbintresserad, hon kan vara redaktör om hon vill och hon har humor. Hon är blixtrande intelligent och en snäll människa.

Vissa tomrum kan inte fyllas. Men vi måste ju försöka. Så om du som läser detta just nu är journalist och undantagslöst möter alla de ovan nämnda kriterierna, samt vill jobba på en extremt trevlig och bra tidning, kan du inte höra av dig till Sydsvenskan då?

En iller på promenad

6 januari, 2007 | 0 Kommentarer

För några veckor sedan såg jag Gunnar Lindstedt, lätt hukande, ånga fram på en tvärgata till Birger Jarlsgatan i Stockholm. Han såg ut som om han var på väg.

Den känslan fyllde mig med tillförsikt och förväntan.

Reportern som kartlade Trustorhärvan och drog brallorna av Boo.com är ju inte vem som helst – och det han lämnar ifrån sig är alltid högklassigt.

Jag är avundsjuk på hans arbetskapacitet och oglamorösa enträgenhet. Och jag fick hejda mig för att inte tassa efter honom i ett anfall av rent industrispionage.

Föränderia nervosa

4 januari, 2007 | 0 Kommentarer

Det finns en särskild sorts journalistisk förnyelse.

Den onödiga.

Den som baseras på felaktiga grunder, på nervositet.

Den är särskilt vanlig på Sveriges Television. Där tror man att riktigt, riktigt bra inarbetade saker måste förnyas och piffas till eftersom de har sett likadana ut länge. Så nu sitter ett av Sveriges alltjämt bästa nyhetsankare Claes Elfsberg och lallar i morgonsoffan någon gång i veckan som en sorts tittarombudsman i stället för att fortsätta att vara nummer ett. Bara som ett av många, många exempel.

Ett annat exempel, men från textvärlden: antologin Goda Nyheter ska göras om.

Den säljer tydligen inte tillräckligt bra. Därför får den i år ett tema: sport. Och så blir det olika sådana temata varje år framöver.

Way to go! Way to go att döda ett journalistiskt högprestigeprojekt. (Vi delar inte ut nån Oscar till bästa film i år, vi delar bara ut Oscar till bästa rumänska kortfilm. Nästa år är det Bulgariens tur.)

***

En sak jag inte kan sluta tänka på.