Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Hatkärlek på distans

1 oktober, 2006 | 0 Kommentarer

Alltså detta med att känna riktigt, riktigt starkt för ett fotbollslag som inte finns där man bor… Det är jobbigt. I går hade TV4 godheten att sända Blåvitts bortamatch mot Helsingborg, och det blev den första match jag fick se i år. Man får basera sina omdömen på korta matchreferat, bilder, bloggtexter.

Johannes och jag brukar aldrig missa att åka till Olympia när Blåvitt kommer. Det brukar vara fint att åka dit. Vackert väder. God korv. Och vi vinner ofta. Det är bara de idiotiska HIF-fansen som kan förmörka det lite; de saknar all charm. All intelligens i sina ramsor. (Vad sägs om ”o-a, o-a-e, vi är Helsingborgare”?)

Men i går… Det är svårt att formulera något kring eländet. Helsingborg var väldigt bra. Vår backlinje är så sårbar utan Kalle Svensson. Att Hjalmar Jónsson får spela en enda minut är helt obegripligt. Att Niclas Alexandersson, 35, är bäst på plan i match efter match är oroande. Att Bengt Andersson, som fram till för två veckor sedan hade gjort sin kanske bästa säsong, nu plötsligt har släppt in guvethurmånga kassar är ledsamt. (Men hur många bollar var hans i går? Kanske en. Det är backlinjen som går bort sig, gång på gång. Bengt är fortfarande näst bäst i Sverige efter Isaksson.)

Två turmål på slutet hade ju ändå räckt till en poäng, om vi bara hade fått med oss den fullständigt självklara straff som Johannesson missade.

Nu blir det genomklappning under oktober och en sjundeplats till slut. Lida, lida, lida. Man borde kanske hålla på Gais.

***

Läs gärna nya fotbollsbloggen Tre hörnor straff, även om jag tycker att den har en inte helt lyckad typografi samt en otydlighet i avsändarfrågan. (Jag vill se redan vid rubriken om det är Jesper Högström eller Isobel H-K som har skrivit.)

***

I morgon måndag är jag med i ”Förkväll” i TV4. Start kvart i sex.

Hugo

29 september, 2006 | 0 Kommentarer

Hugo Ekström har avlidit. Han var kusin till min pappa, en betydligt äldre kusin. Han blev nästan 88 år.

Jag träffade honom bara en gång, då jag i ambition att lära känna så mycket om min släkthistoria som möjligt sökte upp honom på ett sjukhem utanför Stockholm.

Han var en mycket vänlig man.

Hans pappa, min farfars storebror, hette Elias Ekström, och var född 1900. Redan vid arton års ålder blev han pappa; före trettio blev han änkling.

”Men han tog hand om mig och min syster själv, fastän det fanns många kvinnor som gärna ville ta mors plats. Han var ju, vad säger man, snygg, alltså”, sa Hugo när han berättade för mig om sin uppväxt och sitt liv, ett liv som jag tror var mycket rikt på många vis.

Och nu är han borta. I förrgår fanns några minnesord över Hugo i Dagens Nyheter, och det var så jag fick veta att han var död. Han begravdes i stillhet, enligt sin egen önskan.

***

I dag gör jag en uppläsning på Rum för barn i Stockholms kulturhus klockan 13. Välkommen dit!

Källa: internet

27 september, 2006 | 0 Kommentarer

Bara ännnu ett bevis för att folk har för mycket fritid. Och ännu ett. Och jag älskar det! Internet är en kärlek.

***

Uppdatering ett och uppdatering två.

Kampanj hos Adlibris

25 september, 2006 | 0 Kommentarer

Min bok ”Hemliga pappan” säljs veckan ut hos Adlibris till ett kampanjpris. Klicka här, den som är intresserad.

Uppläsning i dag

24 september, 2006 | 0 Kommentarer

I dag gör jag en kombinerad uppläsning och boksignering i Malmö. Mycket välkomna hit till Bellevuegårdens bibliotek klockan 16 i eftermiddag!

Jag har en sådan där stark känsla av att ingen enda person kommer att komma…

Hahahahahaha

23 september, 2006 | 0 Kommentarer

Förresten. Grattis, Piratpartiet, till era 0,6 procent i valet! Och Osynliga partiet, vars politiska metod främst har varit sabotage, grattis till att ha nästan inte ha fått en enda röst! Verkligen stora folkrörelser!

Dra nu en slutsats om vad demokrati är för något. Om hur många vanliga människor som tycker som ni, och hur många som inte gör det.

Fundera gärna, för all del, också över den komplicerade frågan om vad det innebär för demokrati, debatt och samhällsutveckling att någon gör anspråk på mandat för att i representativ demokrati styra nästan allt samhället tar sig för – men bara har en enda fråga på sin agenda.

Hårda fackta

21 september, 2006 | 0 Kommentarer

Jag har fått en fin present med posten. Boken ”Din upphovsrätt och andras” av Kerstin Ahlberg. Det är Svenska journalistförbundet som ligger bakom utskicket.

Att kalla mig antifacklig vore alldeles för starkt, men jag har många gånger hittills i livet sett milt uttryckt tveksamma resultat av fackligt arbete – och förhåller mig oftast kanske åtminstone en smula avvaktande.

Men allt sådant ändras ju, bara man får förtroende för en person.

SJF:s ordförande heter Agneta Lindblom Hulthén, och är en stark och klok debattör. Inledningsvis hade jag lite svårt för hennes stil, och tyckte kanske att hennes löneanspråk (hon begärde och fick något i stil med 60 000 vill jag minnas) var i mesta laget.

Nu tycker jag att hon har visat sig värd det, helt och fullt. Den tanken slår mig när jag läser hennes förord till Kerstin Ahlbergs bok. Hon skriver rappt och glödgat, men inte halsstarrigt eller osakligt. Hon är samtida. Inte verklighets- eller teknikfientlig. Helt enkelt en bra ordförande för SJF.

Upphovsrätten är nu under ett enormt angrepp – dels från skickliga debattörer, dels från en oinformerad bred allmänhet som på grund av tekniska förändringar kunnat ändra sitt beteende och sin mediekonsumtion. Vi som tror att en stark upphovsrätt (om än moderniserad) är en förutsättning för en framtida stark kultur måste ta diskussionerna.

Därför är SJF:s initiativ med att distribuera ”Din upphovsrätt och andras” rakt igenom lysande.

Två sorters kaxighet

19 september, 2006 | 0 Kommentarer

”For better or for worse, by the way. AJ Liebling, one of my heroes, used to say that he could write better than anyone who wrote faster, and faster than anyone who could write better. I’m one nine-hundredth as good as Liebling, but that principle may slightly apply.”

New Yorkers redaktör David Remnick, intervjuad i The Observer. Får jag också skriva under på det, på min lilla niohundradedel?

***

Zlatan Ibrahimovic är ju alldeles uppenbart inte så snäll, inte så generös, inte så öppen, inte så intellektuellt analytisk. Vem är förvånad över att han nobbar landslaget nu? Och hur ska han klara sig efter karriären?

Jag älskar honom som spelare. Målet borta mot Ungern etc etc. Men när jag ser Zlatans ögon ser jag bara en skolgårdsmobbare.

Söndagsnoteringar

17 september, 2006 | 0 Kommentarer

Såg ”Idol” för första gången en kväll. Oavsiktligt. Det är så otroligt synd om människorna. Och i dag ska de rösta, människorna! (Jag har redan gjort det, och nej, jag säger inte på vad. Men lika lite på kommunister som på nazister, inte på religiösa, inte på enfrågepartier.)

***

Han är hård i formuleringarna, Rapiduschefen Thomas Frostberg. Men jag kan inte se att han har fel på någon enda punkt.

***

En halvlam gästkrönika om huvudrakning hos Manolo får häpnadsväckande mycket läsarrespons…

Kongo-Olle

15 september, 2006 | 0 Kommentarer

Jag växte upp i norra Halland, men i trakterna jag stammar från, slättlandet i Västergötland, trängs berättelserna med varann.

Det var här Dan Korn vandrade när han samlade material till sin otroliga bok ”De som aldrig sett havet”. Det var här som Kongo-Olle hade sin märkliga butik.

Kongo-Olle är säkert död nu. Jag har bara hört historierna. Han fick sitt smeknamn eftersom han planerade (men aldrig förverkligade) ett sågverksbygge i det mörkaste Afrika. Det är lite som Steve van Zandt i E Street Band som kallades ”Miami Steve”, inte för att han kom därifrån – utan för att han hade varit där.

En gång var min farfar i Kongo-Olles butik där allsköns bråte trängdes med dyrgripar.

Då stannade ett par skumma tjockisar med västar och motorcyklar utanför. Stolpade in och sa:

”Haru några bajonetter?”

Kongo-Olle skakade på huvudet.

”Inga bajonetter.”

MC-tjockisarna gick ut och brände iväg. Då lyfte Kongo-Olle på ett skynke, visade farfar sin stora samling bajonetter och plirade när han frågade:

”Gjorde jag rätt?”

***

Det har blivit rätt mycket reaktioner på min senaste krönika i Journalisten. Se här och här. Och en del på ett inlägg jag skrev härförleden, om problemen med finansiering för bloggare. Se här.