Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Dags att förbereda

23 december, 2006 | 0 Kommentarer

När ni kokar skinkan i dag, glöm inte att ta väl vara på skinkspadet. Upphettat i morgon utgör det en självklar grund för dopp i grytan. Jag har förstått att dopp i grytan är på utdöende – så ta ert ansvar nu!

Jag kunde inte…

22 december, 2006 | 0 Kommentarer

…låta bli! Det är några veckor kvar tills jag börjar jobba igen, men i kväll tjuvstartade jag lite på Sydsvenskans redan klassiska kulturblogg. (Jag har dessutom gjort två spännande intervjuer på sistone, varav en publiceras i papperstidningen på julafton.)

Men man förstår ju inte allt här i världen

21 december, 2006 | 1 Kommentar

I snart en månads tid har jag försökt förstå eller åtminstone förlika mig med att Cecilia Hagen, den pladdriga journalistikens okrönta eller numera krönta drottning, fick Stora journalistpriset.

Liksom… hur då?

För vad?

I konkurrens med vem?

Jag kan inte på rak arm komma på något mer obegripligt i prisutdelningsväg. Och då har jag ändå haft snart en månad på mig att tänka.

***

Jag har förresten utsetts till Person of the year av Time Magazine. Nu får man väl lägga till det på sitt CV…?

Julsång: å Kenta och jag

20 december, 2006 | 0 Kommentarer

Mejl till Kent Hansson apropå dagens krönika:

Hej!

Får jag bara stillsamt påpeka att jag inte kallar dig rasist i min bloggtext från den 15 december. Jag skriver ordagrant så här, totalt tre meningar:

”Kent Hansson skriver krönikor i Kvällsposten. Gärna om brottslighet, invandrare och Landskrona. Hade sådana texter inkommit till insändarsidorna hade man slängt dem och avfärdat dem som rasistiska.”

Jag tycker att du ibland har skrivit diskutabla texter i det hänseendet – särskilt tänker jag på en spalt från 28 december förra året – men att du som person skulle vara rasist, det skulle jag aldrig påstå. Skillnaden är viktig. Hela blogginläggets inledning handlar ju om den stora vikten av att skilja på text och skribent.

Vänliga hälsningar,

Andreas Ekström

***

…och jag får erkänna att jag blir lite häpen över vilken betydelse han tillmäter detta. Blir han verkligen, så hårdhudad och kritikvan som han säger att han är, så arg att han behöver en halv spalt för att bemöta tre meningar? Och så arg att han måste använda dagistillmälen som ”mallpotta”…? Det skrivna ordets slagkraft ska tydligen inte underskattas.

Om Kristian Lundberg

19 december, 2006 | 0 Kommentarer

Författaren Kristian Lundberg kommer inte att recensera böcker i Helsingborgs Dagblad i fortsättningen. Han fällde i en genomgång av kriminallitteratur ett surt omdöme om en bok som inte finns.

Kanske finns det en förklaring; Lundberg ger en här. En sorts.

Det är inte konstigt att Kristian Lundberg efter detta spontant säger att han lägger av, även om jag hoppas och tror att avhoppet inte berör gärningen i Expressen, utan bara HD.

Heller inte är det konstigt att kulturchefen på HD med ett par dagars perspektiv säger att i och med detta får det vara med Lundberg som recensent.

Men de reaktioner de berättar om! Ilskan! Det till hat gränsande! Två hundra mejlare som för Kristian Lundberg vill understryka det han redan vet, och gärna passa på att förolämpa honom också…

Kristian Lundberg har alltid varit en kritisk kritiker. Alltid krävande, ofta tuff, ibland elak. Kanske är det nu något så simpelt som payback time. En och annan som känner någon som känner någon som en gång i tiden blev (säkert välförtjänt) kritiserad av Lundberg, och som nu bara känner att de måste tälja sig en påk till gatloppet, de också. Så att det blir ordentligt gjort.

Någon annans memory lane

17 december, 2006 | 0 Kommentarer

Jag vandrar down memory lane ganska ofta. Just nu någon annans lane – min frus mormors.

Tillsammans har de skrivit hennes memoarer. Min fru har suttit i timme efter timme efter timme med intervjubandspelaren. Och sedan vid datorn lika länge eller mer. Fogat bitar till en helhet.

Sist i kedjan finns jag, en gammal Mac och ett underbart och mer än tioårigt redigeringsprogram som heter QuarkXPress 3.32. (Ingen ska påstå att man behöver mer i mjukvaruväg när man gör en bok. Inte i hårdvaruväg heller.)

Inom kort är sidorna klara. Det blir en rejäl sak, ett par hundra sidor i alla fall, och vi trycker den i femtio vackra inbundna exemplar, avsedda för familj och vänner.

När jag läser och småputsar tänker jag gång på gång att det är skada att detta märkliga livsöde inte kommer fler personer till del. Tragedier och dramatik, lycka och glädje – och äventyr som få människor får vara med om.

Som berättare kliver hon obekymrat fram och tillbaka; scenerna är krigsmisär eller överklasspartaj, vilket som.

Det andra äktenskapet ingick hon med en norsk man som arbetade i Nigeria. Hon sammanfattar festdagen:

”Jag hade en helsidenklänning med kjol och långärmad jacka. Ha ALDRIG det i tropikerna.”

Jag lovar att komma ihåg det, Brita, det och mycket annat.

Årsenkäternas tid

14 december, 2006 | 0 Kommentarer

Kollegorna på idg.se har ställt några frågor till mig om 2006, men det mesta handlade förstås om bloggar och bloggande.

Lucia

13 december, 2006 | 0 Kommentarer

Den trettonde december blir jag alltid skolnostalgisk. Jag tyckte alltid mycket om Lucia. Saffran. Glitter. Vackra sånger, jag tyckte verkligen alltid om sångerna, både att höra dem och att sjunga dem.

Men det var inte förrän sista året i högstadiet som jag fattade poängen med att vara med i skolkören.

Just i dag för sexton år sedan, år 1990, var jag en av kanske tre stjärngossar i Smedingeskolans aula i Fjärås. Jag hade ett slags Lucianattlinne, och så vita fotbollsstrumpor som fick täcka upp glipan nertill. Jag var nämligen – för att låna en klassisk formulering av en knattereporterkollega från Barnjournalen – lika lång när jag var liten.

På eftermiddagen dagen före hade jag för första gången permanentat mitt hår. Jag såg ut ungefär som Steve i Beverly Hills. Möjligen kunde man kalla det ett fall framåt. Jag minns det, och övergången från feta pilotbågar till linser påföljande år, som en ren revolution. Och jag minns hur bra stjärngossestruten satt i lockarna. Den rörde sig inte en millimeter.

Jag fortsatte i kören på gymnasiet. Lärde känna äldre människor, ett år äldre, två år äldre. Nya världar. Jag gick på Aranäs i Kungsbacka de två åren innan jag stack utomlands. Aranäs var då en samling låga barackliknande byggnader. Jag minns att jag tyckte att det var okej att vara där. Men nu har Aranäs förändrats i varje detalj, ritats om av Gert Wingårdh och behängts med Kasper Sahlin-priset.

Jag har varit tillbaka en gång, gått runt utanför och tittat en sen kväll. Någon gång snart ska jag gå in på dagtid och se mig om lite. Kanske springer jag på Christer Olofsson, musikläraren som jag minns som en av de bästa lärare jag haft. Tålmodig, pedagogisk, skicklig, snäll, kreativ och generös med tid och idéer. Han var en inte oviktig person för att jag skulle ta det där extra steget och verkligen lägga ner mycket tid på att spela – vilket ju faktiskt förändrade mitt liv, det är ingen överdrift att påstå det.

Hoppas att han trivs där, i det Kasper Sahlin-behängda, om det nu är så att han jobbar kvar. Hoppas att han fortfarande ordnar fantastiska Luciatåg med kören.

Jag kan inte tänka mig…

12 december, 2006 | 0 Kommentarer

…att det blir någon annan än Mona Sahlin. Och jag kan inte sluta tycka att detta formalitetskrypande med låtsas-nej och ”låt oss avvakta”-lalleriet tyder på ett politik- och jobbrekryteringsklimat där viljan att göra något, viljan att vara med, viljan att ta ansvar har blivit det fulaste som finns.

Hårda paket

11 december, 2006 | 0 Kommentarer

* Läs Orhan Pamuk, om du inte gjort det. Inte alla Nobelpristagare lär vara fullt så tillgängliga, levande och relevanta i samtiden.

* Har testat en samling noveller av Alice Munro, ”Runaway”. De var fångande som inte mycket annat jag läst – men allra bäst är förordet av Jonathan Franzen. Det är stor litteratur!

Båda dessa är bra julklappar till rätt person, förstås – men mitt bästa tips i julklappsväg är något från Max Ström förlag. Max Ström ger alltid ut överdådigt snygga böcker, klockrena kaffebordsvolymer, av precis den typ som få människor unnar sig själva. Ett aktuellt exempel heter ”En god jul”, och presenterar ett hundratal fina recept som varsamt förnyar jultraditionerna – precis på det sätt som min faster gör när hon tar hand om oss alla, lätt tjugo personer, på sin gård under juldagarna. (Mitt jobb är att köpa osten, för övrigt. Jag brukar planera i veckor. I år känns det ovanligt öppet – men jag blir lynchad om jag kommer utan en Manchego den här gången, den älskades förra året av dem som inte tidigare hade ätit den. Stilton kan man inte frångå heller. Men sedan får vi se!)