Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Åke Stolt tackar för sig…

1 januari, 2007 | 0 Kommentarer

…och jag fick chansen att snacka med honom om det.

Here we go!

1 januari, 2007 | 0 Kommentarer

Hans Kullin, one of my favourite bloggers, has passed along a blog challenge to me – and since his readers are all fancy and international, I thought I’d better do this one in English, in case someone takes the leap from Media Culpa all the way to here.

Awright, here we go – five personal wishes for the new year:

1. That all of the exciting family things coming up this year will go well. Two out of three grandparents will turn 90. The third one will be 95. And my sister will get married!

2. That I at least once will experience that wonderous feeling of flow, of concentration to a personal max, that will help me write my best piece so far. Hell if I knew how to make that happen…

3. That I will get to see my friend Dave and his family on Vancouver Island. It’s been too long.

4. That I will find the perfect razor. Shaving is a bore.

5. That more newspapers will follow the example of Post- och Inrikes Tidningar and just quit the damn print.

Årets lista

31 december, 2006 | 0 Kommentarer

Okej, vi gör en sån här en gång till. Men lite snabbare och kortare i år. Är ni med?

Årets nykomling: Matilda Källén.

Årets läsning: Tyler Brûlé och Lucy Kellaway i Financial Times. Så egensinniga, så lysande. Av tidsskäl avslutar jag min egen prenumeration nu när pappaledigheten är slut – men det är med tvekan och vemod.

Årets läsning också: Mustafa Cans lustmord på den så kallade Elitlistan. Sällan har en förment elit så tydligt visat sig tillhöra gärdsgårdsserien.

Årets litteraturupplevelse: Först i år läste jag ”White teeth” av Zadie Smith. ”Believe the hype”, som det står på omslaget till min pocketupplaga.

Årets bästa nya bok: ”Everyman” av Philip Roth, om jag måste välja. Och jag är fortfarande tagen av hur fint formgiven den är.

Årets bästa egna text: Intervjun med Peter Englund blev väldigt bra (finns inte online). Men det var nog mest tack vare honom. Och så gillar jag de sista tio-tolv raderna i den här intervjun med Jacques Werup. Fast det var nog mest Ernst-Hugo Järegårds förtjänst. Så mycket mer att välja på tycker jag inte att jag har; jag har trots allt varit hemma större delen av 2006…

Årets sämsta egna: Kanske lite hårt att utnämna den till sämsta, men den här gästkrönikan hos Manolo.se om huvudrakning är snabbt och slarvigt skriven, och överlastad av försök till lustigheter. Hade jag rakat mig lika fort som jag skrev om det hade jag behövt jävligt mycket plåster.

Årets måltid: Lyxigare och snyggare mat än den på Oaxen har jag sällan ätit. Men jag har ofta blivit på bättre humör än jag blev där. Vid mammas kalkongryta, till exempel, och pappas i 27 timmar ekrökta gris, och svärmors plommonrullader, och Niklas och Emmas lamm i Esporles – och min egen improviserade jordärtskockssoppa med whisky. (Dessutom har jag flera gånger i år tillagat häst, och funnit att det är gott. Gidiapp.)

Årets Egyptens gräshoppor: Telefonförsäljare. Nix-registret tycks bli mer och mer tandlöst. Eller så skiter säljarna bara i att respektera det.

Årets onödigaste: SVT Sports krönikör. Oavsett vem det är. Kolumnister riket över har rynkat sina pannor för att bedöma om Jonas Karlsson håller. Men är det ingen som har tänkt tanken att SVT Sport inte borde ha någon krönikör alls, oavsett Karlssons kvaliteter? Sportkrönikans förmåga, som genre, att sätta idrott i ett sammanhang kräver tid och utrymme. En och en halv minut i tv är ett dåligt format för det.

Årets felval: Varför satsade SVT på Sladjan Osmanagic och inte Anna Pohjanen efter VM? Hennes analysförmåga av spelet är överlägsen hans.

Årets låt: ”I don’t feel like dancin’” med Scissor Sisters är helt oemotståndlig.

Årets förlorade fajt (repris från förra året): Min egen kampanj för att få Sydsvenskan att likt Fokus samla alla rättelser på en plats, och på så vis stärka läsarkontakten, skärpa intrycket av tidningens integritet, åstadkomma en enhetlighet i vår rättelsemetodik och minska vår felprocent. Mina argument bet inte bra nog. Jag får vässa dem.

Årets tv: Youtube. ”Det är bara gamla människor som kollar på tv”, sa en tonåring i min närhet för inte alltför länge sedan. Sug på den.

Gott nytt år!

Apropå comeback

30 december, 2006 | 0 Kommentarer

Det är kul att vara tillbaka på jobbet! Sigrid Combüchen är Sydsvenskans kulturpristagare, och en person som är mycket spännande att prata med.

Come back and I’ll bite your leg off!

29 december, 2006 | 0 Kommentarer

Hörde ni förresten att Peter Forsberg har varit skadad och/eller gjort comeback igen? Förmodligen hörde ni det. Det har hänt ett par gånger i månaden sedan 2002.

Lite är det som Svarte riddaren i Monty Pythons film. Hugg av en arm, nejnej, det är bara ett litet köttsår. None shall pass. Den svarte riddaren vinner alltid. Ger aldrig upp.

Forsberg har ingen mjälte längre. Foten brukar de fixa till med en rasp och tvåans sandpapper efter varje ispass. Handen reser i egen väska till matcherna.

Här har vi killen som obestridligen är en av världens främsta idrottsmän genom tiderna alla kategorier. Här har vi killen som har vunnit allt och som är så fantastiskt ekonomiskt oberoende att han kan köpa Stureplan och lägga ner det i en periodpaus.

Varför i hela världen säger han inte bara tack och hej?

På väg hem

27 december, 2006 | 0 Kommentarer

För fjorton år sedan i dag gick jag mitt livs hittills längsta promenad. Jag och Jenny var sjutton, hon snart arton, och jag hade sovit över hos henne och hennes familj ute i Onsala.

Efter lunch skulle jag ta bussen till Fjärås, buss 730, byte i Kungsbacka och så 742 vidare hem.

Hur det var så bestämde jag mig att gå från Rydet upp till Onsala kyrka och ta bussen där i stället. Det var ju en fin dag. Klart och kallt, men inte för kallt. Jag hade en lång mörkblå rock och fotriktiga Eccoskor – jag hade alltid det – och en Sony Walkman med färska batterier, ett lysande nittiominuters blandband. (Eg & Alices ”Indian” var med, det minns jag, och jag kan nog ännu hitta just det bandet i källaren. Toni Holgerssons ”Låt trummorna tala”. Richie Samboras ”The answer”.)

Väl vid Onsala kyrka var jag inte trött, inte det minsta, det är en kort promenad. Så jag gick vidare, förbi den där lilla gatan som heter Förtroligheten, världens vackraste adress där trummisen i mitt band bodde, och så Fjärskogen och Presse och Forsbäck. Genade in över fjordens inlopp, över Inlag och Hammerö och vidare via Vassbacka och Myra hela vägen hem. Två mil tror jag att det är.

Jag var upprymd efteråt. Ville inte äta så mycket.

Dagen som kommit och gått

25 december, 2006 | 0 Kommentarer

När juldagsmorgon glimmade brukade jag till kyrkan gå. Först, som liten, nästan sovandes. Sedan som lite äldre motvilligt. Godismutad. Som tolvåring ostentativt ateistisk, med en eller annan sarkastisk kommentar framviskad till mamma eller pappa. Inte till mormor, det var för hennes skull jag var med, för hennes och för morfars. Och slutligen som ung vuxen med en sorts kärlek till en tradition.

Morfar är nog lika mycket ateist som jag, men han sjöng i kyrkokören i nära sjuttio år. För musikens skull, för samvarons.

Han gick med som tonåring och slutade för bara några år sedan, då han inte längre kunde gå i trappan upp till läktaren. Innan dess hade han och mormor träffats där i kören. Morfar hade skickat en chokladask hem till mormor på jul.

”Och det togs väl emot”, sa morfar en gång när han berättade.

Det är annorlunda nu. Vi letar nya traditioner, och vi hittar dem ganska så bra. Men jag kommer alltid att lite grann sakna att sitta i de obekväma träbänkarna i Åsarps vackra kyrka timmarna före gryningen och med örat spana efter morfars andrabas i ”Dagen är kommen”.

Nyligen igen

24 december, 2006 | 0 Kommentarer

Det händer grejer på Nyligen.se som vanligt, och här är länken som gör det möjligt att placera denna blogg på Nyligens favoritlistor.

Dags att förbereda

23 december, 2006 | 0 Kommentarer

När ni kokar skinkan i dag, glöm inte att ta väl vara på skinkspadet. Upphettat i morgon utgör det en självklar grund för dopp i grytan. Jag har förstått att dopp i grytan är på utdöende – så ta ert ansvar nu!

Jag kunde inte…

22 december, 2006 | 0 Kommentarer

…låta bli! Det är några veckor kvar tills jag börjar jobba igen, men i kväll tjuvstartade jag lite på Sydsvenskans redan klassiska kulturblogg. (Jag har dessutom gjort två spännande intervjuer på sistone, varav en publiceras i papperstidningen på julafton.)