Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

No logo!

21 november, 2006 | 0 Kommentarer

Hos optikern. Ska göra ett andra försök att använda mina nya glasögon, första versionen hade inte tillräckligt bra glas till höger och så kommer jag tillbaka och jodå, det är slipat och klart, mycket bra – men så ser jag som en liten fläck i glaset. En liten… fläck. Försöker putsa bort den, men ser att den är regelbunden. Kanske ett märke från ett verktyg som har hållit fast dem vid arbete, hur som helst, det är inte ok, inte när man har betalt uppemot en hel förmögenhet, går tillbaka –

Optikern (detta är stans fina optiker, strålande vackra män och kvinnor möter en och har spejsade glasögon och säger att man ser fantastisk ut, jag antar att man får vad man betalar för på så vis) säger då att det där lilla märket, ett stiliserat z, är en ”kvalitetsstämpel” så att jag ”säkert ska veta” att det är glas av ett visst märke jag har fått.

Öh.

Jag blir som en väsande tryckkokare av återhållen konsumentilska. Tror ni för det första att jag vill ha ett märke i GLAS som man ska SE IGENOM? Har städfirman lämnat lite skräp på ett visst sätt, så att jag ska veta att det är just den städfirman som varit där?

Tror ni för det andra att jag de närmsta åh låt säga fem eller sex åren tänker gå omkring med ett jävla varumärke på mina ögon? No logo! Gör om, gör rätt, sa jag till den stilige optikergossen.

Han ringde ett samtal.

”De specialtillverkar ett glas till dig”, sa han efter att ha grävt ganska djupt i sin låda för professionalitet, tittat under mappen för ”trevlig kund som är rätt besvärlig men som har barnvagn med sig och som kan vara en sån som will bring his business hit i trettio år till eller mer om jag gör detta rätt”. Han hade en sån mapp, det är jag säker på.

Och jag har nu inga nya glasögon ett tag till. Jag kommer att bli en fruktansvärt knarrig gammal man en dag.

Svara ärligt nu!

19 november, 2006 | 0 Kommentarer

Vad är sjukast?
Att Kvibille gör en glöggcheddar?
Att jag köpte en stor bit?
Att jag vid två tillfällen av misstag har kallat den googlecheddar?
  
Free polls from Pollhost.com

…och trist nog verkar inte den här rutan fungera. Och trist nog har man ingen rätt till lite konsumentilska när grejerna man använder är gratis heller.

Tät stad, och en Borg

17 november, 2006 | 0 Kommentarer

Malmö lider av brist på förtätning.

Jag tycker att Malmö stadsplaneringsmässigt är en fruktansvärt misslyckad stad. Ingen stad jag vet har så mycket kust men lyckas ändå dölja det så väl. Ingen stad jag vet är i oändlighet mellanmjölkad ut över åkrarna med fyravåningshus i tegel, stadsdel efter stadsdel, den ena omöjlig att skilja från den andra.

Och vad händer då? Vad väntar nu, vart går staden härnäst?

Man expanderar över fler åkrar. Man mellanmjölkar ut ännu mer. Malmö väller fram över Söderslätt som en inlandsis. Obevekligt. Införlivar åkerjorden. Nya fyravåningshus i tegel.

Malmö skulle i stället kunna förtätas. Man skulle kunna fortsätta den parentes som det jättefina bomässeområdet i Västra Hamnen ännu är, och bli en vattennära stad på riktigt. Kontrasterna mellan Malmös finaste och mest lyckade stadsdelar och de fulaste och mest misslyckade är halsbrytande. Segregationen går igen på en vanlig karta.

Det kommer att ta många årtionden att reparera vad tanklösa stadsplanerare har ställt till med om man vill ha en tätare och mer levande stad. Men det förutsätter förstås att någon vill reparera det. I dag finns det alldeles för lite som tyder på det.

***

För övrigt är jag fruktansvärt trött på Expressens eviga snuttegullande med Björn Borg. Alltid signerat Thomas Malmquist, som väl rimligen måste vara på best man-nivå med ”Burken”.

:-))))))))

15 november, 2006 | 0 Kommentarer

Den här är jag lite förtjust i. Jag känner flera smileymissbrukare mycket väl. Kanske är det därför.

Linda Skugges egoism

13 november, 2006 | 0 Kommentarer

Jag är inte bland dem som sågar Skugge. Att såga Linda Skugge är världens tröttaste, tråkigaste, bittraste och mest förutsägbara genre.

Den senaste tiden har Linda Skugge ifrågasatt saker som statlig garantilön för konstnärer och stora skattefinansierade stipendier och författarfondens utbetalningar till sökande författare.

Det är bra.

Sådant ska man ifrågasätta. Eller ännu hellre granska, som Markus Wilhelmson gjorde i ett kanske lite raljant men som vanligt mycket skickligt genomfört reportage i söndagens DN.

Det som återstår nu är de goda argument som ska visa Linda Skugge och den gissningsvis betydande del av svenska folket som tycker som hon att hon har fel. Eller åtminstone inte ser hela bilden. Eller åtminstone inte har rätt i allt.

Saken är att ingen skriver sådana texter.

I stället skriver de skribenter som kan förväntas ta sig an den här debatten på sitt vanliga sätt: med blinkningar till redan införstådda, med för stor kärlek till en snygg formulering. Inte som de borde, nämligen pedagogiskt och polemiserande.

Det påminner mycket om debatten om upphovsrätt. Sådana som är anhängare av idén om en stark upphovsrätt – sådana som jag, till exempel – lyckades i det längsta inte hantera debatten om upphovsrättens betydelse på ett särskilt bra sätt.

Vi tog upphovsrätten för given.

Vi trodde att den inte behövde förklaras.

Vi trodde att den inte behövde försvaras.

Vi trodde att ifrågasättarna var färre än vad de var.

Och vi som nu tror att det kan finnas stora poänger för ett samhälle att hjälpa en del icke kommersiellt självbärande kulturyttringar att existera har en del att bevisa.

Han har ju redan vunnit the big J

11 november, 2006 | 0 Kommentarer

Peter Kadhammars briljans ska vi inte tala om, för den talar för sig själv.

***

I dag signerar jag böcker på Akademibokhandeln Gleerups i Lund klockan 12. Och i morgon bitti klockan 9.30 deltar jag i någon sorts pappadiskussion i TV4. (Av mina fifteen minutes bedömer jag att det nu har gått 14.45.)

Mobbningen fortsätter

10 november, 2006 | 0 Kommentarer

För en tid sedan skrev jag detta i tidningen Journalisten (läs sista tredjedelen). Men mobbningen fortsätter så klart ändå på Resumés sajt.

Måltavla: alla som vill något eller gör något eller har kvalificerat sig för något.

Mobbare: anonyma bittra hasbeens eller neverwillbes.

I det här fallet är offret Anja Gatu, som omskrivs eftersom hon enligt ett obekräftat rykte är het kandidat att bli ny sportkrönikör på Sydsvenskan.

Det är oerhört låg nivå bland kommentarerna. Och det är bara för Resumés utgivare att agera, om han vill det.

Det tror jag nu tyvärr inte att han vill.

Blandade känslor

9 november, 2006 | 0 Kommentarer

Så har nomineringarna till Stora Journalistpriset kommit.

Det är med stor glädje som jag ser att Sydsvenskans medarbetare i Asien, Ola Wong, är nominerad för ett radioreportage. Han är bra i nästan allt han gör.

Men glädjen tas verkligen ner av att han är nominerad tillsammans med Thella Johnson, som gjorde vad som i efterhand ser ut som ett rent bluffreportage i Mediemagasinet om Sydsvenskans rapportering kring Margareta Winbergs agerande vad det gäller tveksamma anställningsförhållanden vid ambassaden i Brasilien.

Bakgrunden i den historien finns här, på Sydsvenskans kulturblogg.

I övrigt: i år är det Zarembas tur i berättarklassen. Helt självklart. Och kanske kan den gnetige old school-liraren Nils Funcke få pokalen för sitt Freivalds-avslöjande. Det är lite fint på något vis, med någon som gör hantverket och därmed verkligen lyckas slå in en dörr.

Med Anna Lindhs goda minne

8 november, 2006 | 0 Kommentarer

I dag kom nyheten äntligen:

Sverige har fällts av FN:s människorättskommitté. Läs mer här.

Kalla Faktas avslöjande är ett verkligt världsscoop. Men så var det inte först, inte i Sverige i alla fall. Eftersom andra svenska nyhetsredaktioner låg så långt efter så valde man att spela ner hela saken i det längsta, i stället för att hänga på. Man orkade inte. Man ville inte. Man kunde inte.

Det var en kollektiv felbedömning av jätteformat. Branschen är ännu förlägen.

Men nu finns chansen att värdera rätt. Det är bara att toppa torsdagens tidningar med nyheten från FN.

Makulatur

8 november, 2006 | 0 Kommentarer

Gratistidningarna dränker Malmö och Lund. Kolportörerna vandrar ledsna i dimman. En av dem försöker ibland slänga ner en tidning i min cykelkorg. Ibland låter jag honom göra det.

Och kvaliteten? Den är… inte så hög.

Tidningen City har annonserat efter chefredaktörer till editionerna i Malmö och Göteborg. Jag hörde från säker källa att Mikael Nestius skött en del av anställningsintervjuerna – via telefon. Det säger allt, precis allt, om seriositeten i den satsningen.