Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Det korta minnet

10 december, 2006 | 0 Kommentarer

Word.

Denimpressionism

9 december, 2006 | 0 Kommentarer

Det finns en dag då snyggejeans inte längre är snyggejeans. Det smyger sig på. Förmodligen som tunnhårighet hos de flesta (de mindre i denna fråga genetiskt belastade och medvetna alltså).

Jag har ett par säckiga blåa saker som jag nu har lagt i källaren i väntan på kroppsarbete som kräver särskilt oöm klädsel. (Kan dröja, gott folk, kan dröja.) Men jag minns dem mycket väl! Jag skulle tro att det var 1996 som de var dyra och nya och satt som gjutna och nu… Ja, man kan inte tro det liksom. Jag tittar med klentrogenhet.

Jeans är, säger min granne Anders, som vitvaror. Något som måste funka. Något som kan få kosta lite mer än vad som egentligen känns bra – under just denna enda villkorslösa förutsättning. De. Måste. Funka.

Nu har jag lagt en månad på att spana efter de rätta mörkt blå. Till slut hittat dem. De är kalasfina. Och jag vägrar tro att de en dag ska ersätta de där andra nere i källaren.

En fråga om liga

8 december, 2006 | 0 Kommentarer

Magnus Linton är en duktig journalist som jag respekterar, för texter som den här recensionen, för att ta ett av många tänkbara exempel.

Men att han på det här fladdriga sättet försöker attackera och kritisera Nathan Shachar… det blir lite som att höra Pugh Rogefeldt ha synpunkter på Mozart. (Länk till Shachars svar.)

Transparensen som inte blev

7 december, 2006 | 0 Kommentarer

Känner jag någon begränsning i vad jag kan skriva här?

Javisst. Eftersom jag skriver mycket om mediefrågor skulle jag såklart kunna citera Sydsvenskans kulturredaktions morgonmöten då och då.

Men det gör jag självklart och absolut inte. Det säger sig självt.

Och hur är det med DN, där jag också jobbat, och inte för så väldigt länge sedan?

Svårare, tycker jag. Jag har fortfarande en kollegial känsla för DN:s redaktion. Jag tycker att eventuella diskussioner och eventuell kritik förs och framförs bäst ”internt”, och jag får påminna mig om jag inte är lika med ”internt” längre.

Därför har jag i det längsta dragit mig för att publicera den i mitt tycke lagom elaka och rätt fyndiga minikapningen av DN Söndag som jag nu ska publicera, för att exemplifiera självcensuren:

DN Söndag är en tidning om fina kvinnor av fina kvinnor för fina kvinnor. Det är operasångare och kuvertbröd och Inga-Britt Ahlenius för hela pengen. Och jag tycker att det blir väldigt tröttsamt ibland, även om det mesta är bra gjort.

Det där var väl rätt harmlöst? Totalt harmlöst? Ändå har jag inte velat skriva det.

Den transparens man så lyriskt talade om under mediebloggosfärens explosionstid 2005 finns visserligen – men jag är inte säker på att den på allvar har öppnat redaktionerna. Snarare är bloggexplosionen en gåva till redaktörerna. Se där, ännu en begåvad skribent som inte skriver i vår tidning. Nu kan man ju se: är detta en uthållig person? Kan han eller hon verkligen skriva? Om vilka ämnen, och hur noggrant?

Och det är förstås bra, att vi kan se inifrån och ut. Men att många mediekonsumenter tenderar att tro att de samtidigt kan se utifrån och in är snarare ett sätt för dem att lura sig själva.

För de verkligt viktiga besluten, de stora strömningarna, de strategiska ledningsfrågorna, rekryteringarna, de dåliga artikelutkasten – de finns fortfarande bakom brandväggarna. Det finns inget som tyder på att det kommer att ändras.

10-9-8

6 december, 2006 | 0 Kommentarer

Snart är det dags, Chrille! Jag älskar internet.

Norra krymper

5 december, 2006 | 0 Kommentarer

Tidningen Norra Halland har blivit tabloid. Är ingenting heligt längre!?

Karl-Arvid Andersson är tidningens… publisher, kan man kanske kalla det. Han är 86 år gammal, vilket är exakt ett år mer än tidningen. Allvar.

***

I dag gör jag en kombinerad läsning och signering på Rum för barn på Stockholms kulturhus på eftermiddagen, klockan 14. Och sedan på kvällen är jag en av gästerna i ”Debutantbaren” på samma kulturhus. Eva Beckman intervjuar en del författare inför publik. Läs mer på Kulturhusets hemsida, närmare bestämt här. Välkomna!

***

Några visdomsord från Redaktörn. Han har så otroligt rätt, det är jag säker på, så reporter jag är.

You twobe

3 december, 2006 | 0 Kommentarer

Någon gång diskuterade vi: Vilken är världens bästa låt?

Så grandiost omöjligt. Jag tycker att temat till Mozarts fyrtionde i g-moll är den mest briljanta melodin, men det valet godkändes inte.

Vi skulle snacka pop.

Slutligen, men ändå utan alltför mycket tvekan, valde jag U2:s ”With or without you”.

Jag är ingen stor anhängare av enkelhet i musikaliska sammanhang. Men i det här fallet är jag det. Adam Clayton spelar exakt samma fyra toner på sin bas om och om igen. Åtta gånger per ton: D, A, H, G. Inga undantag.

Här nedan finns en fullständigt hjärtslitande livetagning som är trogen originalet på det där sättet som U2 är ensamma om att göra: tolkningen känns helt egen och ny, men ändå är soundet samma som i Daniel Lanois produktion från åttiotalets slut. Jag lovar att den är värd sex minuter av ditt liv. På med lurarna, ner med belysningen, upp med volymen. Hör texten. Lyssna på The Edges vemodiga rop i fjärran. Så där som han alltid gör. Det är något med detta.

I dag…

2 december, 2006 | 0 Kommentarer

…är det boksignering på Stjärncaféet vid Sydsvenskans redaktion på Stortorget i Malmö. Bokaktuella Mikael Bergstrand, Daniel Rydén och Thomas Löfqvist, Åke Stolt, jag och en jädra massa gratis glögg finns där mellan 12 och 14. Välkomna!

…har Lisa Förare Winbladh med kraft dementerat att hon skulle ha något med ”Saltaren” att göra, den fina advertorial jag pratade om häromdagen. Det var ju för väl.

…är jag genomglad åt ”Always the pretenders”, singeln från Europes nya platta.

…funderar jag på om det verkligen kan vara sant att Liverpool överväger att låna in Glenn Hysén för att möta hotet från Henke i United?

Ej förvärvade färdigheter

1 december, 2006 | 0 Kommentarer

Av mina ej förvärvade färdigheter, alltså sådant som jag kan utan att direkt ha lärt mig det, sådant som jag tycker mig kunna göra automatiskt, så är min förmåga att hitta den överlägset bästa.

Alltså, det kan inte sägas mer ödmjukt än så här: Jag är fruktansvärt bra på att använda mitt lokalsinne.

Jag kan ha varit i ett hus i Dresden för åtta år sedan. Ett hus i Goodland, Kansas. En gränd i Jerusalem. Har jag varit där en gång så hittar jag tillbaka. De fåtaliga gånger som jag har missat minns jag väl. De grämer mig.

Det är också så att jag kan ta en instruktion muntligt, och memorera den. Det funkar. Det är också så att jag kan ”känna” i alla städer som åtminstone liknar ett västerländskt snitt vartåt de olika kompasspilarna ska peka. Jag ”känner” var torget är i förhållande till stationen i förhållande till kyrkan.

Lite känns det som om att jag besitter en förslösad talang. Tänk om hittandet är det jag är bäst på i hela världen. Skada då att jag är för lat för att bli orienterare, att jag inte ville göra militärtjänst. Jag hade kanske kunnat göra lite nytta med detta, för någon annan än mig själv.

(Och med detta resonemang avslutat så kan jag drömma ett tag till om att jag egentligen kunde blivit bäst i världen på att spela ytterback i en rak försvarslinje med extrem känsla för glidtacklingar och offsidefällor. För jag har ju aldrig prövat.)

Dåligt dåligt dåligt

29 november, 2006 | 0 Kommentarer

Fick tag på ett ex av Pause, och såg där det jag redan ser i så många tidningar:

Fusk.

Man gör en tidning i Stockholm. Man låter en eller två underbetalda frilansar smälla ihop några Malmö/Lund-sidor mot slutet av tidningen – och man tror att vi går på det.