Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Om klipp, dialogångest samt en tveksam drivkraft

30 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Jag klipper ut allt jag skriver. Det är ett oslagbart sätt att kolla vad som blev bra och dåligt och för att inte missa att göra relevanta uppföljningar. Om man dessutom bestämmer sig för att spara allt, så blir det inte tal om några greatest hits-album. Man får vackert spara sina rättelser också, och eventuella syrligheter från insändarskribenter.

Nu när mycket av detta sker på webben upptäcker jag att jag har slutat spara en del av det som publiceras där. Jag är inte säker på varför. Kanske är det bara att jag är en för oskicklig arkivarie för att komma på hur man på vettigt sätt sparar en Bloggerkommentar på tre förflugna ord.

Man kan förstå det här på olika sätt. Men jag vet i alla fall att jag gläds åt att numera kunna hålla lite längre avstånd till mitt yrkesjag. Jag får inte hög puls om en läsare ringer och är kritisk; det rör mig (nästan) inte om en bloggare skriver en syrlighet om mig. I allt väsentligt är det en fördel, när jag nu ägnar mig mer och mer åt tesdrivande journalistik.

Å andra sidan riskerar jag att huden blir tjockare. Det är jag inte säker på att jag vill.

***

Apropå klipp: mitt livs hittills längsta reportage, om monarkin i Sverige och Daniel Westling, var inne i går. Och så hade jag ett under protest-reportage om Mumindalens äckliga små invånare samma dag, samt ett uppslag om bloggosfären i söndagstidningen. Klicka här för att läsa. Missa inte att du måste klicka dig vidare för att läsa reportagets samtliga tre delar.

För er som undrar över journalistikens drivkrafter (sådana saker som att påverka, att höras, få bekräftelse i form av beröm och skäll, att göra något roligt) så vill jag gärna påtala att det finns en annan och lite egen sådan som man inte ska glömma bort: den om produktivitet. Inte alla känner den – men garanterat fler än som vill erkänna det. Det är helt enkelt lite coolt att ha 35 000 tecken publicerade på en och samma gång av samma skäl som det är coolt att kunna lyfta mycket eller springa fort eller slå en forehand utan att titta på pingisbordet. Det har alltså inte med journalistik att göra. Det är idrott.

I egen sak

28 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Nomineringarna till Stora journalistpriset blev offentliga i går. Jag är bland dem som i olika sammanhang (i tidskriften Scoop och på Sydsvenskans kultursida) har kritiserat juryn för att man förra året inte belönade Fredrik Laurin, Sven Bergman och Joachim Dyfvermark på Kalla Fakta för det otroliga avslöjandet om de terrormisstänkta utlämnade egyptierna, även om man nominerade dem.

Men se, nu har juryn tydligen tänkt till – och nominerat dem igen! För samma sak! Rent tekniskt sträckte sig granskningen över två nomineringsår, nämligen. Alltså finns en chans för juryn att göra om och göra rätt.

Men vilka konsekvenser får det?

Jag gissar att nummer fyra, precis utanför prispallen vad det gäller avslöjanden under året, är det som mina kolleger på Sydsvenskans Malmöredaktion gjorde om bostadsbolaget MKB:s fruktansvärda och kränkande registrering av sina hyresgäster.

Alltså missar Sydsvenskan en nominering på grund av föregående års journalistprisjurys bristande koll. Otroligt surt. Så känns det i dag.

Anger management

26 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Jag blir inte arg. Alltså så gott som aldrig. Det är som om jag inte riktigt har det registret, sa jag till en vän som reagerade med att bli – förbannad.

Men, minsann, ett undantag i denna min mellanmjölkspersonlighet har nu upptäckts!

Och slutsatsen är att jag måste skärpa mig: jag måste sluta ta dålig journalistik som en personlig förolämpning. Jag blir liksom kränkt av att läsa Pressens Tidning. (Kolla sajten och förstå mig.) Jag blir liksom störd av att Ebba von Sydow – som är kanonsmart, tro inget annat, ni hörde väl henne i Studio Ett, hon överglänste reportern som helt saknade redskap att förhålla sig till henne – använder sin intelligens och talang till något så journalistiskt tveksamt. Jag blir tokig över att läsa GP:s ingress på den här grejen som bara fastslår att reportern inte gillar vad den egna firman gör, men som helt saknar täckning i texten. Vilka då ”många”, redaktörn?

Anger management, någon?

***

Som ni märker funkar inte den kommentarfunktion som jag med stor tveksamhet har låtit installera. Kanske kommer den i gång. Jag har inte riktigt bestämt mig, uppriktigt sagt, så jag får väl fråga er. Mejla på startanuforfandenjavlakommentarfunktionen@andreasekstrom.se om du är för.

Genre är inte en kvalitet i sig

24 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Min mor, som är en analytisk och känslosam läsare av nästan alla sorters text, förhåller sig fortsatt mycket skeptisk till bloggformen och risken i ikonifiering av individer före innehåll.

Hon har givetvis en stor poäng. Bloggosfären är full av dåliga sajter där tyckande får förvånansvärt stort genomslag i förhållande till substans. Men mitt standardsvar har blivit detta:

En eller flera dåliga bloggar är inget skäl att kritisera mediet, lika lite som man kan kritisera fenomenet böcker efter att ha läst ett par dåliga böcker.

Varje blogg ska bedömas för sig. Må den bli läst, hatad eller älskad efter sitt innehåll.

Välkommen!

22 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Så har Nya ordlekar flyttat. Fått nya kläder av den briljante Olof Werngren. Och bloggen har fått sällskap av några vanliga sajtfunktioner. Länkar till andra texter, lite om min yrkesbakgrund och vad jag gör professionellt och så vidare.

Betrakta det du ser som en betaversion. Och mejla gärna synpunkter och idéer! Eller nöj dig med att ändra i din favoritlista till www.andreasekstrom.se. För även i fortsättningen kommer Nya ordlekar att uppdateras här varannan dag, även i fortsättningen kommer jag att skriva om precis vad jag vill.

Lowbrow-reaktion

20 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

När jag nu äntligen ingår i en kulturredaktions inre krets (Sydsvenskans kulturredaktion består bara av en krets, jag medger det, men ändå) så får jag tillgång till en massa roliga och nya böcker som jag kan låna eller få men alldeles garanterat läsa och sedan skriva om, om jag vill.

Det vill jag.

Men där emellan sticker jag så klart in lite annat, äldre grejer och ibland något från min egen hylla hemma som jag ännu inte har hunnit med. Torgny Lindgrens korta men ofta omskrivna och hyllade Hummelhonung räckte till ett par bussresor härom veckan.

Vad ska vi säga om den? Inte så mycket. Det tycker jag inte att den var värd. Jag undrar mest bara varför alla västerbottniska författare (Kerstin Ekman, Sara Lidman et consortes) är så fascinerade av kattpiss.

Rånad blind

18 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Jag är vid Piccadilly Circus och säger som det är:

”Jag tänkte bli rånad blind genom att köpa en svindyr fish & chips som gör mig mätt men som smakar sådär. Och det ska vara vinäger på.”

Den tjocke huliganen till kock skrattar:

”That’s what we do.”

En kvart senare är jag mätt och mår dåligt.

Majaaase har tre a i följd

16 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Ny chefredaktör på Journalisten är kreddiga Maja Aase. Säkert bra. Hoppas att hon överraskar mig genom att intressera sig för sådant som inte är dagspress, radio och tv (alltså webb, tidskrifter och glassiga magasin bland annat). Hoppas att hon överraskar mig genom att inte betrakta ekonomijournalistik som något skumt.

Kompetenta humanister på jobb som det hon har är alltid bra. Sedan finns det skäl att se upp med vilka värden man konserverar.

Inte Nobelpriset, men ändå

14 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

För några veckor sedan hyllade jag Jenny Jewert. Kul att inte vara ensam om att se att någon är bra – nu har hon välförtjänt fått pris som årets vetenskapsjournalist.

Förrätt, varmrätt, upphovsrätt

12 oktober, 2005 | 0 Kommentarer

Restaurang Niklas i Helsingborg är kanske min favoritkrog i hela världen. Jag har skrivit om det publicistiska dilemmat i detta här.

Nu är saken den att jag snart fyller år, och vill gå ut för att fira. Kollade lite detaljer på krogens hemsida – bara för att upptäcka att de har använt min Niklas Ekstedt-intervju från DN i våras. Kopierat och klistrat in i sitt eget format, och dessutom i en kortad version. Och utan att ange ursprung eller författare. Och utan att be om lov.

Man har alltså brutit mot lagen om upphovsrätt på varje punkt.

Min standard procedure i ett sådant här fall – liknande saker händer tyvärr rätt ofta – är att skriva ett vänligt mejl och be om ett borttagande och i stället en länk till artikeln på tidningens hemsida. Vid ytterst få tillfällen har jag då bemötts otrevligt. De flesta vet helt enkelt inte, eller tänker inte på, att man inte får göra så.

Men med restaurang Niklas?

För första gången känner jag mig beredd att strunta i det. Jag gillar dem och krogen så mycket. Så de har fått ett mejl av mig nu där jag har bett dem att återge texten i sin helhet, och att ange vem som skrev den och var den först var publicerad.

Jag är alltså förvandlad till sillmjölke av lite jordärtskockssoppa och tryffeltoast med comté och skinka. En pocherad piggvar med vildsvamp, potatisskum och brynt smörvinaigrette, och man tappar sin moraliska kompass. Typiskt.