Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Lösmustaschen på

11 september, 2006 | 0 Kommentarer

För ett mycket mycket stort skratt rekommenderar jag denna lilla text på Sydsvenskans kulturblogg. Karin Johansson har med den skrivit årets hittills roligaste valrörelsekommentar. Och med humor som vapen – det är så underskattat som journalistiskt redskap, humor! – placerat något i rätt fack. Givit det rätt proportioner.

Mer läsning

9 september, 2006 | 0 Kommentarer

Zadie Smiths ”White teeth”, Stig Claessons kåserisamling ”Liv och kärlek” och Ian McEwans ”Saturday” finns också bland de i sommar lästa böckerna.

* Smith är bland det bästa samtida jag har läst. Vilken prestation. Vilken berättelse. En enorm saga som förklarar saker för mig, visar mig platser jag inte sett. Och den lilla utvikningen runt medelklassen… vilket mord! Precis som med Philip Roths ”Everyman” grubblar jag över dess översättbarhet. Jag vet att Erik Andersson fick beröm för hur han gjorde med ”Vita tänder”, men ändå. Kan det verkligen vara möjligt att plocka detta över en språkgräns?

* McEwans bok är bra nu, eftersom den fångar en tid. Jag tror inte den omtalas om tio år.

* Slas och jag hittade inte varann. För mig är kåserigenren död. Det finns inget mer litterärt eller journalistiskt omodernt än osignerade putslustigheter på tidningspapper. Att de i det här fallet var signerade och mindre putslustiga än många andra kåserier hjälpte inte.

Läsning

7 september, 2006 | 0 Kommentarer

Det har varit en lässommar. En extrem sommar, jag har inte läst så mycket på kort tid sedan jag var tonåring. Detta, bland annat:

* Johanna Nilsson är en briljant författare. Jag stannar i var tredje mening i ”De i utkanten älskande” för att den är så elegant skriven, roligt påkommen, intensivt betydelsebärande. ”Konsten att vara Ela” är nästan lika bra och jag är väldigt nyfiken på vad hon skriver på just nu.

* Visst var Jonathan Franzens hajpade ”Tillrättalägganden” väldigt bra. Ett stort konstverk, liksom. Men ändå blev det lite som att få smaka på en annan familjs mytiskt omtalade ritualmat. Detta är gammelfasters vinbärssaft, den är magisk. Jasådu. För er kanske. Så väldigt omtalad som den här boken är… och så var det ändå inte mer än så? Jag hade förväntat mig att få mitt liv skakat i grunden eller så.

* Anna Gavaldas novellsamling får mig att verkligen önska att jag ska få en chans att intervjua henne någon gång. Tidigare har jag läst ”Jag älskade honom” med stor behållning.

* Truman Capote recenserar jag i nästa nummer av tidskriften Scoop, och det handlar då förstås om den nya svenskspråkiga utgåvan av ”Med kallt blod”. Ur recensionen:

”Capotes rigorösa research är visserligen känd, hans banbrytande metodik likaså. Men denna bok ska läsas som litteratur, inte som journalistik, och det förvånar mig att den av så många anses journalistisk i sitt upplägg.

I själva verket saknar den ju många av journalistikens grundläggande signum: intervjufrågan, intervjusvaret, den formella faktabakgrunden. Faktum är, vilket förvånar mig, att den dessutom är skriven med ett väldolt subjekt.

Capote själv skymtar aldrig fram mellan raderna. Inte en endaste reflektion. Inte något som avslöjar hans egen närvaro.

Är inte det bra då?

Ja och nej. Det är bra för berättelsen. Capote stör inte. Men samtidigt: Varje observant påverkar observationens slutresultat. Genom att så effektivt låta oss glömma sin närvaro blir Capotes berättelse bedräglig i den meningen. För saken är ju att människorna i Kansas såg Capote när han var där. De talade med honom. De visste att han skulle skriva om dem. De visste att de skulle bli tolkade, porträtterade, omskrivna. Det i sig problematiserar direkt autenticiteten, det vet alla som gjort reportage från minsta simskoleavslutning där tioåriga barn studsar runt och ropar fota mig, fota mig.”

* Lauren Weisbergers redaktionsroman ”Djävulen bär Prada” var givetvis drömläsning för mig som för alla redaktionsjunkies. Får nog ta och se filmen; Meryl Streep i rollen som den psykopatiska despoten till chefredaktör låter på förhand som årets casting.

Hjälp min svägerska!

6 september, 2006 | 0 Kommentarer

(Och så säger folk att kommatering kvittar. Tänk om jag hade satt ett kommatecken efter hjälp där i rubriken!)

Hur som helst. Min briljanta svägerska Hannah sadlar om och börjar nu sin tillvaro som frilansjournalist i Stockholm. Hon söker därför en plats på ett frilanskontor – gärna tillsammans med personer i samma bransch.

”Belöning utlovas i form av jättemuffin”, skriver hon i ett mejl till mig, och jag misstänker att hon åsyftar en muffin från Stockholms muffinsfabrik vid Skanstull, och… ja, de är värda ansträngningen, helt enkelt. Mejla till hjalphannah@andreasekstrom.se om du har eller känner till en plats, så vidaresänder jag till henne!

Skitkultur

5 september, 2006 | 1 Kommentar

Vi kommer att få en skitkultur.

Fildelningsbeteendet kommer att ge oss en skitkultur.

Titta på alla medier där nyttjaren inte betalar: de är nedlusade med oprecis reklam, de är sponsrade av tveksamma avsändare, de är extremt mainstream. De saknar egna idéer, de är nästan aldrig bättre än användarbetalda medier.

Precis så kommer det att bli med andra kulturyttringar också.

Bara den som har råd kommer att kunna skapa musik som han eller hon vill. Bara den som har råd kan ge fan i annonsörer, kan ge fan i att ha reklam på sin hemsida, kan ge fan i att ha enorma reklamskyltar uppsatta på sina spelningar.

De fattar inte det, förstås, upphovsrättsfienderna.

Vi kommer att få en kultur där bara de rika kan ha integritet, de rika och så amatörerna så klart, som har sin försörjning från annat håll. Och vad händer med en författare eller en kompositör som kan ägna två timmar om dagen i stället för åtta åt sitt skapande?

Hon eller han blir självklart sämre.

***

För min senaste krönika i tidningen Journalisten, som kommer ut i dag, har jag fått betalt. Säg ni om ni tror att den blev bättre av det. Säkert är det ju inte.

Kadison, my man

3 september, 2006 | 0 Kommentarer

Joshua Kadison har varit soundtracket till min sommar. Via joshuakadison.com kan man nu ladda ner det mesta av hans musik gratis. Han som många andra har gett upp försöken att stoppa den illegala nedladdningen, och får nu försöka klara sig som musiker på andra sätt. Jag hoppas att han i alla fall har mycket spelningar live.

Den bästa skivan är den första, ”Painted Desert Serenade” (och den kan ni också troligen ganska lätt hitta och köpa på vanligt sätt) men nästan allt annat är bra också. ”The Venice Beach Sessions” är enkla och underbara inspelningar, gjorda med bara sång och flygel. Det låter som om han sitter i en gammal skolsal och spelar, och det är den jag har lyssnat på allra mest.

Boksignering i dag

2 september, 2006 | 0 Kommentarer

Ni som finns i Lund med omnejd är välkomna till Akademibokhandeln Gleerups vid Stortorget klockan 13, då jag signerar min bok. (Kom åtminstone och peka finger, så jag slipper sitta där helt ensam…)

Gud hör inte bön

1 september, 2006 | 0 Kommentarer

I tider då religiösa förvillelser lägger hinder i vägen för forskning – embryonala stamceller, tänker jag närmast på – är det alltid läge för ifrågasättanden av religionens okränkbarhet.

New York Times berättar om en studie som visar att böner till diverse gudar inte hjälper den som är sjuk. Inte ett smack.

Varje liten sådan nyhet spelar roll.

Skanskas informationschef

30 augusti, 2006 | 0 Kommentarer

Författaren Kristian Lundberg har för vana att använda riktiga personers namn i sina böcker.

Jag intervjuade honom i vintras. Frågade varför. Han talade i sitt svar om att rama in sin stad och sin tid. Sätta saker i ett sorts sammanhang, om än fiktivt.

Frågan kom upp eftersom min kollega Östen Rosvall hade fått sitt namn utlånat till en förbiskymtande radiojournalist.

Jag hade väldigt roligt med den där intervjun, och lite anade jag kanske att Kristian Lundberg inte skulle kunna motstå att ge mig samma hälsning i nästa bok. Och mycket riktigt. I den nya deckare som Helsingborgs Dagblad har publicerat som sommarföljetong dyker jag upp i en bisats – som Skanskas informationschef. Rhoca-gil incorporated, liksom.

Hm.

Bloggarens lön

28 augusti, 2006 | 2 Kommentarer

Bloggarens lön. Det låter lite som en historiett av Söderberg; han skrev en som heter ”Syndens lön”, som jag alltid tyckt mycket om.

Sidetracked direkt. Förlåt.

Jag tänker så här:

Vi har ett antal duktiga svenska skribenter som ägnar väldigt mycket tid åt att blogga. De blir kända och lästa. I flera fall – kanske flertalet – är de dessutom journalister till yrket och oftast då frilansande journalister.

* Antingen är det så att deras bloggande gör dem mer kända och ger dem mer jobb. Och att de därför indirekt bidrar till sitt uppehälle den vägen.

* Eller – vilket jag snarare tror – så är det så att de snart måste välja väg. De måste koncentrera sig på att skriva i sammanhang där de får betalt, alternativt hitta ett vettigt sätt att slå mynt av sitt bloggande.

Ett mycket litet fåtal svenska bloggare kan i dag räkna hem lite pengar på sina sajter via annonsförsäljning. Google-syndikation eller Tradedoubler eller rent av genom egen fakturering.

Det reser ett antal frågor kring trovärdighet, oberoende och integritet. Alla kontrollfunktioner som en publicistisk verksamhet normalt har – ansvarig utgivare, fördröjning av publicering, redaktörsskap – saknas i bloggosfären.

Det är ett problem.

Nya medieutmanande fria bloggare vill förstås ogärna se det – men så är det.

Mycket snart kommer den första ”köpta” nyheten att få stort genomslag via någon bloggare, som visar sig ha finansiering läsarna inte känner till. Mycket snart kommer den första bloggaren att visa sig vara avlönad av någon med en agenda.