Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Bloggstafetten

30 januari, 2006 | 0 Kommentarer

I den senaste upplagan av Bloggstafetten, som jag envisas med att stava med två g på korrekt svenska, har jag nu av Sassa fått uppdraget att skriva om huruvida mångkulturåret 2006 blir en flipp eller en flopp.

Det var lätt: det blir en flopp. Haha. Jag älskar att sammanfatta komplicerade saker i parodiskt förenklade sentenser.

Rakel Chukri, en kamrat och kollega av högsta klass, ger sin syn på saken i Sydsvenskans serie i denna fråga. I anslutning till den texten finns också länkar till andra skribenters diskussion i samma ämne.

Låt mig helt kort förklara min prognos:

All verklig förändring kommer genom långsamma sociologiska förskjutningar. Att någon säger till oss ”i år ska vi tänka på mångkultur” kommer att få lika liten effekt som att någon förra året sa ”i år ska vi tänka på design”.

Designåret! Kan mänsklig tomhet skrivas effektivare i ett enda ord?

***

I bloggstafettuppdraget ingår att skicka pinnen vidare, vilket jag nu gör till Sadsmile, som är bosatt i Borås. Därför: ge oss nu tre konkreta, realistiska förslag på vad man kan göra för att peta Borås från den eviga förstaplatsen i väderstatistiken som Sveriges regnigaste stad! Världens största infravärmeanläggning? Ett väldigt stort paraply?

Att vara på tidningen

28 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Jag skulle vara en usel frilansjournalist. Jag har nämligen inget att sälja. Jag har spetskompetens vad det gäller att bedöma tidningsartiklar, god mat, bordtennis och åttiotalshårdrock. Tro mig: man bygger ingen frilansprofil runt det.

I stället är jag en extremt redaktionell person, i någon mening beroende av ett redaktionellt samtal för att få ut mesta möjliga av idéer och experiment. Detta ställs numera i allt tydligare kontrast mot att jag i den renodlade reporterrollen föredrar att arbeta ensam.

Alltså måste jag vara på redaktionen mycket, och prata mycket med mina kolleger. Organiserat eller inte. Jag frågar mig ofta var den optimala mötesstrukturen finns, hur man skapar det bästa redaktionella samtalet. Ett generellt problem är konsensuskultur. Man är för ofta överens om för mycket, på alla de tidningar och redaktioner jag har jobbat.

Jag har som en liten vag ambition att i fortsättningen, eller i alla fall i någon sorts framtid, vara mindre diplomatisk i redaktionella diskussioner. Branschen har inte tid – och jag lär mig för lite, som den redaktionellt beroende och potentiellt hopplösa frigångare jag är.

Sverker på väg mot 100

26 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Sverker Åström har fyllt 90. Varje gång jag ser honom live – har märkligt nog hänt rätt många gånger – eller läser något om eller av honom, så blir jag på strålande humör. En vision av en ålderdom när den är som bäst. Det sägs att han vrålar ”Hallåå!!!” när han svarar i telefon. I övrigt: en intelligent knäppgök, en briljant särling, en helt egen person. En man som på fritiden på sin ålders höst får för sig att översätta Michelangelo. Han har rykte om sig att vara generös, rolig och nyfiken. Jag hoppas han hänger med i minst tio år till.

Lite om hans partyvanor hittar du här.

Om att ha det för bra

23 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Men, apropå tidigare inlägg, låt mig säga som Mowgli: ”Jag mår fint. Jag mår bra. Jag är nog tuffare än somliga tror!” (Sedan är det inte fel att det då och då inkommer en tillsägelse att ta det lite lugnt så att jag inte knäcker mig. Ungefär som Baloos föregående ”ohoj, tungviktskungen!”, följt av en vänskapligt menad labb över flabben.)

Det har alltså varit så att jag har haft mycket för mycket att göra under det nya året hittills – och det inte på jobbet, där det har varit helt normalt – utan med övriga projekt och påhitt. Sådant som jag styr över själv.

Man skulle kunna kalla det ett lyxproblem.

Massor av roliga projekt i en stor hög, egna initiativ, kompisar som vill göra kul grejer. Men sagt med en självklarhet: familj och jobb får inte bli lidande bara för att jag har lite för kul med ett slags kreativt överskott som bara tycks bli större och större ju fler saker jag ger mig på. Det är kristallklart, eller borde vara det.

Därför har min inre Morgan Johansson nu vidtagit en del åtgärder och satt punkt eller paus för en del projekt. Och eftersom jag var kompledig i fredags och i dag på förmiddagen, och under denna mellantid har varit med familjen hos svärfar i Belgien och ätit pilgrimsmusslor och ostar som garanterat är olagliga här, är jag nu uppvilad och dundersugen på att åka till jobbet.

Birgit och löpsedlarna

22 januari, 2006 | 0 Kommentarer

”Va? Va? Lite blek? Närå! Det är inget fel på mig!”

Expressens löpsedel med formuleringen ”Så lyckades Birgit Nilsson hålla sin död hemlig i sexton dagar” har lockat till munterhet här och där. En insändare i DN konstaterade härom dagen lakoniskt: ”Min mamma har varit död sedan 1975 och har mig veterligen inte berättat det för någon på 30 år”. Bull’s eye.

Men ändå! Flera dagar efteråt är journalistvärlden alldeles häpen över hur det var möjligt. Det är väl precis så enkelt: på landet i Skåne, där kan man hålla flabben. Man bestämmer sig bara.

Paradigmskifte

20 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Dagens Nyheter görs numera helt utan TT:s material eller hjälp. Någon som har märkt någon försämring? Jag har inte gjort det, och jag har ändå letat efter tecken.

Tidningarnas telegrambyrå är ingen dålig nyhetsbyrå. Tvärt om, skulle jag säga. Det finns betydligt fler välskrivna, roliga och rappa texter i byråns utbud än vad ryktet säger. Ackuratessen är stor, snabbheten imponerande. Men trots det kan TT få samma funktion för ett tidningsföretag som presstöd. Det skapar en känsla av att någon annan nog i slutänden alltid tar ansvar.

Dagens Nyheter mår bättre utan den känslan.

Två ord i rättan tid

18 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Rekommenderad läsning ur Sydsvenskan: Per T Ohlssons senaste söndagskrönika. Det är den första rejäla analytiska texten som berättar varför Condoleezza Rice kommer att sopa banan med Hillary Clinton år 2008. Hittills har svenska medier mest ägnat sig åt ”hålla tummarna”-journalistik, ungefär som inför det senaste valet i USA, varpå ett helt svenskt folk blivit chockat över hur 56 miljoner amerikaner kunde rösta på Bush. På den punkten får vi inte riktigt godkänt.

***

Ännu en som säger ett sanningens ord i rättan tid etc etc. I indignationsnivå som en lapp i tvättstugan, visserligen, men några av de bästa texter jag har läst i mitt liv har jag läst just på tvättstugelappar.

Touché

16 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Folk som känner min fru säger att hon är vän, eller åtminstone vänlig. Det stämmer nog. Och desto roligare då när hon nyper till. Vi pratade, apropå föregående inlägg, och jag föreslog en liten, liten sak som jag kunde göra lite mindre av för att inte slita ut mig alldeles.

Hustrureplik, reptilsnabb:

”Bravo! Plåster på ebolan!”

Hehe.

Små tecken

14 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Ont i magen. Bloggstress. Sömnbrist. Blått kladd i kalendern. Flera stora reportage som väntar, egna idéer, rena drömjobb – som ändå inte riktigt lockar mig. Ett par egna projekt. Slarv med fysisk träning. Håravfall. Eller nej, okej, det är mer än tio år sedan. Men ändå: jag gör just nu lite för många saker på en gång. Det håller inte. Jag märker det.

Jag vill ha omedelbar tillgång till en Michael Douglas-replik ur Traffic: ”Clear out my schedule!”.

En liten cirkel slöts

12 januari, 2006 | 0 Kommentarer

Läste Katarina Bjärvalls nya bok ”Vill ha mer” i går. Recensionsdag inom kort. Ni kommer att höra talas om den överallt.

Ett av reportagen handlar om en familj i Gudhem i Västergötland, som lever i princip helt självhushållande. Jag läser. Det är mina trakter, och gradvis märker jag att jag känner igen berättelsen.

Just det! Detta är ju familjen som köpte det fårnät jag gjorde i ordning sommaren 2004!

Låt mig berätta: Sommaren 2004 bodde jag en vecka på min fasters och farbrors gård, släktgården. Jag umgicks med farmor och farfar och morfar, och var i slutfasen av att skriva min bok Ordlekar, som man kan läsa mer om under ”Texter” här ovan.

Jag hade dessutom bett om en arbetsuppgift. En fysisk uppgift att ägna förmiddagarna åt. Det blev att reda ut och ordna till begagnade fårstängsel, som skulle säljas för två kronor metern till en självhushållande familj i Gudhem, som skulle betala med ägg. Familjen i Katarina Bjärvalls nya bok, givetvis!

Jag får den där lilla, lyckliga känslan av sammanhang och samband.

Det blev en text av det där fårnätsrullandet också, en text om vilket pris man kan få betala om man försöker ha en alternativ livssyn i praktisk eller intellektuell mening. Den här:

RUTOR

Ensam rullar jag upp det begagnade fårnätet i motlutet. En tyngd i ena änden, och så med sparkar och knuffar framåt. Undersöker kvaliteten, mäter och godkänner, stegar upp och kasserar. Knipsar av med hovtång, gör två rullar av en. Två kronor metern kan man sälja ett begagnat fårnät för, vet jag.

Den ännu otränade fårhunden springer sig trött för att försöka förstå hur nätet kan rassla sig fram på marken kanske tio eller tjugo meter från mig. Mönstret har blivit oregelbundet. De starkaste tackorna har tryckt igenom huvudet, för att få se världen utan rutor. Det är bara att pressa huvudet framåt tills det fastnar; den mjukt böjliga metallen ger i alla fall efter lite.

Världen utan rutor! Visst kan man få se den – men då får man acceptera att man inte kan röra sitt huvud som man vill.

De har det precis som vi, de små liven.