Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Bland de sexton

1 juli, 2006 | 0 Kommentarer

Några dagars perspektiv ger detta:

Sverige har populistiska sportkrönikörer med korta analysperspektiv. Få undantag finnes. Att vara bland världens sexton bästa landslag i världens största sport, gång efter gång, är en enastående bedrift. Ingen annan förbundskapten, inte Leo Beenhaker, inte Svennis, ingen, hade med detta spelarmaterial slagit Tyskland.

Och hur seriösa är personer som på allvar talar om att man inför en match ska ”chocka” med att byta spelsystem? 3-4-3 bara på kul? Sverige har ALDRIG vunnit något på att gambla, ALDRIG vunnit på några systembyten, ALDRIG vunnit på att chansa med en oprövad spelare. Sverige är ett gnetlag som en enda gång vart femtionde år har sån tur att det blir Saudiarabien (inte Audiarabien som den här gången) i åttondelen. Då kan det gå lite bättre.

Sverige har kvalat in fyra gånger under Lagerbäck, och alla gånger utom den första gått vidare ur gruppen. Det är fantastiskt bra gjort. Den som inte ser det förstår inte hur stor sporten fotboll är.

GP-sommaren 3

29 juni, 2006 | 0 Kommentarer

För tre år sedan, hösten 2003, hade Sydsvenskan och GP ett utbyte. Då var jag universitetsreporter, och bytte jobb med GP:s motsvarighet.

Det var roligt att komma tillbaka. Mycket var sig likt, med den skillnaden att jag synbarligen fick en mycket bättre och trevligare behandling än de flesta vikarier skulle ha fått. (Ungefär som när jag 2004 och 2005 var tjänstledig ett år för att jobba på DN. Jag kom ju från en fast tjänst, hade därmed ”bevisad” kvalitet, och var alltså en vikarie som var värd samma bemötande och samma service som alla andra anställda. Skillnaden fanns där, den gjorde verkligen det, både på två veckor på GP och under ett år på DN.)

Stämningen var alltså bättre 2003 än 1996 på något sätt. För att jag var annorlunda, eller var det något annat? Jag åkte hem till Sydsvenskan efter två roliga Göteborgsveckor och funderade.

Anta att någon hade kommit på ett tvåveckors jobbutbyte till Sydsvenskan, sju år efter sitt första sommarvick där. Hade han eller hon upplevt små eller stora förändringar? Hade stämningen varit lik eller olik?

Svaret kan jag givetvis inte ge. Jag kan gissa och ana att Sydsvenskan utvecklades mer under mitten av 90-talet än vad GP gjorde, på sätt och vis, men då ska man veta att GP tog sitt stora språng fem år tidigare, runt 1990. Så kanske. Men hur kan man se det när man själv jobbar där?

GP-sommaren 2

27 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Allt var en fråga om att lära sig från grunden. Att göra att göra-listor. Att prioritera. Att stappla sig fram i QuarkXPress, jag tror det var den version 3.32 som än i dag används på många tidningar. Ett legendariskt program, helt lysande. Att lära sig hur många glassar och frukter man behövde före och efter lunch för att orka. Att känna att man blev trött trots att hela dagen hade varit rolig. Att ta konflikter med en hyperstirrig inhoppande nyhetschef när jag vid några tillfällen skrev åt andra avdelningar. Att lära sig samtalstonen. Att bemöta folk rätt (Martin hjälpte mig mer än en gång, coachade med stor omsorg). Att hantera bildmakare. Det är alltid en speciell grej på tidningar, att varsamt hantera personer i produktionen man är beroende av. Redigerare som behöver få en bild frilagd, redigerare som behöver få en grej framletad i klipparkivet, redigerare som behöver… Det är ofta redigerare som behöver, det är det verkligen. På så vis kräver redigerarjobbet ofta lika stor eller större social förmåga än reporterjobbet gör.

Så var det i alla fall på GP; jag minns det som ett minfält där man fick lära sig hur man kunde tilltala olika personer för att få hjälp. En bildredaktör tittade på mig innan hon sa med avsmak:

”Vem har skickat DIG då?”

Då hade hon och jag presenterats för varann två gånger och jag hade jobbat där i två månader. Hon visste förbannat väl vem jag var och att jag inte behövde fråga någon om tillåtelse att lämna in ett bildönskemål, men skulle givetvis visa vem som bestämde.

Det var rätt mycket sånt på GP. Revir.

GP-sommaren 1

25 juni, 2006 | 1 Kommentar

Det är tio år sedan jag gjorde mitt första och enda sommarvick på Göteborgs-Posten.

Jag kände mig väldigt trygg och lugn när jag började. (Jag gjorde alltid det. Ibland brukar jag halvt på allvar säga att den största tillgången i mitt yrkesliv hittills har varit en konsekvent och rejäl självöverskattning – för om man inte begriper hur lite man kan så begränsas man ju inte så mycket av det heller…)

Sommarvicket betalade mig 14 000 kronor i månaden. Mer än jag hade hoppats på, minns jag att jag tyckte. Haha. Personalredaktören måste ha blivit tämligen förvånad över att hans skambud genast accepterades. Å andra sidan var jag tjugo år gammal, och detta var tio år sedan. Det var kanske inte så fel trots allt.

Jobbet bestod i att göra ungdomssidorna Attityd tillsammans med växelvis två olika redaktörer, den suveräne Martin Holmberg och så Johanna Bäckström som numera heter Johanna Lerneby och som på sistone har gjort en rad lysande reportage från ungas värld i Göteborg. (Utpressningen bland de unga, bötningen, det är hennes story.)

Martin blev en väldigt viktig mentor. Han var snäll och pedagogisk, men tvekade aldrig att säga ifrån ganska tydligt om jag inte kom rätt på det eller om jag tog i för mycket åt något håll. En lysande bullshit-detektor, och det var precis vad jag behövde. Han är en av de bästa redaktörer jag har haft, och har kapacitet för svåra chefsjobb, om han själv vill.

Johanna och jag hade alltid kul när vi gjorde tidningen, men skavde mot varann ibland. Ville gärna lite barnsligt och näbbigt överbevisa varann om saker och så. Vi var nog möjligen lite för unga och lite för lika för att vi inte skulle göra det… Läs delar av bötningsjobben – allvar, gör det – via gp.se.

Det hände att jag hoppade in och redigerade sportsidor ibland, åkte ut och skrev en grej om en vattenskidtävling, var med när någon sorts ungdomshus ockuperades i Alingsås. Jobbade för första gången med Jessica Gow, som i dag är en av Sveriges bästa fotografer.

Det var en fantastisk sommar på alla sätt – en känsla av att äntligen, efter flera år på lokaltidningarna, ha fått ett ”break”. Jag minns fortfarande doften i trapphuset när jag på kvällarna rusade ner för att hänta korrade sidor på femte våningen. Utsikten över bangården och ljusen där nere.

Om akademisk substans

23 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Men det finns saker som är bra i Lund. Bättre i Lund än i Malmö. Ta den akademiska världen, till exempel.

Just nu är Malmö högskola ihjälkramad av medier och offentliga personer. Det är så liksom ROLIGT att de är i gång, det är så BRA att de tänker integration, det är VIKTIGT att de tar den så kallade tredje uppgiften, lärosätenas integration i och interaktion med samhället i övrigt, på allvar. Öppna föreläsningar, debattartiklar. En högskola som åtminstone geografiskt växer ihop med sin stad. Bra.

Men vem ska säga ifrån och konstatera att det Malmö högskola ägnar sig åt i många fall är akademi light? När det gäller det riktigt grundläggande, menar jag då: forskning och utbildning.

De kurser jag har läst på Malmö högskola – bara några stycken – är de mest kravlösa och gymnasifierade utbildningar jag har gått efter gymnasiet.

De rapporter och det liksom ”riktiga” innehåll, de ”riktiga” resultat som jag har tagit del av från Malmö högskola har aldrig imponerat. De är i bästa fall journalistiska. Rappa och tillgängliga, med så mycket research gjord så att det räcker för att få ihop texten.

Jo, så är det. Jag känner igen knepen. Jag använder dem.

Malmö högskola har mycket mycket arbete kvar för att uppnå den akademiska tyngd som krävs – eller borde krävas! – för att få heta universitet.

Fållåsock

21 juni, 2006 | 1 Kommentar

Eller vad ska man kalla Hemtex, som tar över Folkårocks lokaler i Lund?

Det känns så symbolfyllt att man inte vet vad man ska börja. Ut med musiken. In med stickrecepten. Man får verkligen känslan att Lund är på gång.

Vi får väl trösta oss med att vi har fått Subway, som trots allt gör bättre baguetter än nästan någon annan. Suck.

***

…och vi får så totalt mycket stryk på lördag så det fattar vi inte.

De sexderton

19 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Just nu saknar De aderton två ledamöter. Det är mycket spännande att följa diskussionerna om lämpliga efterträdare till Sjöstrand och Gyllensten till exempel här hos Malte Persson, där i runda tal hundra svar finns i kommentarfunktionen.

Utan att på något sätt göra anspråk på att ha samma bildning som många av debattörerna vill jag förstås ändå blanda mig i:

Av de två blir minst en en kvinna, och minst en kommer att ha utländsk härkomst. Alltså gissar jag på Theodor Kallifatides och Sigrid Combüchen, men garderar ändå med två klassiskt lärda, nämligen Gunnar D Hansson och outsidern Sven-Eric Liedman. En idéhistoriker hade verkligen inte suttit fel. (Mejla era bästa förslag till horace@andreasekstrom.se. Kanske sänder jag dem vidare till the man.)

***

Min sista kvarliggande text sedan jag gick på pappaledighet publicerades härom dagen, nämligen en intervju med den oförliknelige Jacques Werup.

Den heliga skriftställare

17 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Apropå nya böcker: jag recenserar den heliga Joan Didions på svenska nu utkomna ”Kalifornien” i nästa nummer av Scoop. Ett utdrag ur recensionen:

”Jag kan inte se byggstenarna, helt enkelt. Jag har tråkigt. Jag vänder och vrider och plockar mellan kapitlen, och ändå hittar jag inte den där kroken som skulle ha tagit tag i mig. Om det är för att den inte finns, eller för att just jag är oförmögen att hitta den, är förstås en öppen fråga.”

En ny tumme att hålla

15 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Bästa läsningen på länge: Philip Roths senaste roman ”Everyman”. En fantastiskt fin berättelse om en mans liv och död. Vilket språk. Vilket oerhört språk. En uppvisning utan att det känns uppenbart att han vill briljera. Jag undrar vem som ska ge sig i kast med att översätta den. Jag undrar om det alls är möjligt.

Detta var min första Roth, och i fortsättningen tänker jag hålla på honom när det spekuleras kring Nobelpriset.

***

En annan sak: En bok som ”Everyman” hade varit njutbar i vilken typografisk form som helst. Fjorton punkters Courier uttryckt på A4-papper, inga problem. Men den blev enorm i sin för sammanhanget perfekta utgörning. Vilket enastående arbete av faktor och omslagsformgivare, vilket lysande förlagsjobb. Titta på den om du får chansen, bläddra i den. Och läs Daniel Sandströms uppbenande och entusiastiska recension här.

dvd – ett bibliotek jag inte tänker skaffa

13 juni, 2006 | 0 Kommentarer

Jag har fattat ett litet men som det känns viktigt bokhyllebeslut. Jag tänker inte börja köpa på mig DVD-filmer. Jag tänker inte bygga upp ett bibliotek av ”Vita huset” eller ”Vänner” eller ”Seinfeld” eller ”Waldner är gud” (nej, den finns inte, men den kommer väl, snälla säg att den kommer?) eller något annat.

Jag tänker vänta tills jag blir gammal och inte orkar göra så mycket annat än att titta på the big screen. Tills dess: böcker.

Efter ännu en utrensning och omorganisation av bokhyllan har jag kunnat konstatera att böckerna håller på att ta över vardagsrummet. Jag som inte ville göra åtskillnad på litteratur och litteratur, jag som vägrar att ställa undan Kalle Anka och Tintin för att Joan Didion ska få plats, jag som tycker att Sventon och Shakespeare är likvärdiga eller i alla fall bör vara det i just vår hylla – jag kommer inte att kunna hålla det på det viset. Inte med mindre än att vårt hem får ett separat bibliotek.

Böcker är så… viktiga. I brist på bättre ord. Jag har väldigt svårt att förhålla mig till böcker utan olika typer av känslomässiga och intellektuella kopplingar – motiverade eller inte. Den här boken älskade jag, den kan jag ju inte göra mig av med. Den här boken hatade jag, den måste jag spara. Ungefär så. Men nu, i dag, går två nya pappkassar till Erikshjälpen.

Spets på bekostnad av bredd. Det låter som en berättelse om vår tid koncentrerad till sju Billy, ekfanér.

***

För den som läser DN: i dag är jag med på ett hörn i ett större reportage om bloggar som blir böcker, vilket ju snart blir fallet med min andra blogg. Kolla kulturdelen, eller klicka här.