Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Fotbolls-vm, en variant

10 maj, 2006 | 0 Kommentarer

Om man vill ha ett vinnande lag i VM får man be Lars Lagerbäck om råd. Vill man få till journalistisk diskussion i Sverige med en journalistisk debattelva av världsklass behöver man bara fråga mig. Här är min trupp till VM.

MÅLVAKT: Jan Wifstrand. Utgivarnas utgivare. Bra med både huvud och fötter, deltar gärna i spelet offensivt. Släpper aldrig nånsin en boll han inte ska släppa. Totalt orädd i luften, vilket ju är bra med tanke på att han flygpendlar.

VÄNSTERBACK: Göran Greider. Tungfotad, men konsekvent i sitt markeringsspel.

MITTBACK: MarieLouise Samuelsson. Flest tecknade bylines i Sverige! När man bygger sitt kolumnistlag börjar man med henne. Givetvis ber man henne ta kaptensbindeln.

MITTBACK: Kenth Andréasson. I sin roll som gudfader på GP sätter han själv hela dagordningen för GP:s publicistiska hållning. En sådan doldis kan bara jämföras med Teddy Lucic. Och alla vet ju vad som händer om Teddy blir skadad: Det går åt helvete.

HÖGERBACK: Linda Skugge. Med åren har hon blivit skickligare i försvaret, och slår inte bara i från sig. Ibland väl defensiv, men kommer ständigt med helt oväntade och irrationella uppspel.

VÄNSTERYTTER: Andreas Malm. Springer offside då och då. Håller vänsterkanten så hårt att han riskerar att helt komma utanför det verkliga spelet. Kan kanske till och med hamna på bänken.

MITTEN: Per Svensson. Absolut inget är honom främmande, på gott och ont. En Håkan Mild-typ. Men borde kanske ta lite fler frisparkar?

MITTEN: Isobel Hadley-Kamptz. Bred repertoar, alltid redo att både jobba hem och söka öppningar framåt. Generös med passningar.

HÖGERYTTER: Peter Wolodarski. Snabb, smart och med massor av varianter på inlägg. Dessutom tunga meriter från tiden i knattelaget i Barnjournalen.

ANFALLARE: Lena Sundström. Skjuter alltid även ur svåra vinklar. Skotten går in överraskande ofta. Fintar genom att verka lite loj i förstaläget, vilket hon i själva verket aldrig är.

ANFALLARE: Kjell Häglund. Kolumnistlandslagets svar på Henrik Larsson eller Alan Shearer. Har varit med länge, men är alltid i form och gör alltid sitt jobb. Spelar på den nivå som motståndet kräver.

AVBYTARE: Olle Lidbom som gör Vassa Eggen. Extremt ettrig på träning, och ser onekligen ut att ha potential för större matcher.

AVBYTARE: Margret Atladottir. Med för att se och lära. I nästa VM är hon given i startelvan.

AVBYTARE: Jonas Karlsson från SVT. Man måste ha en Erlingmark, som inte bråkar om han blir petad, men som kan grundmekanismerna om någon annan blir skadad.

Någon out there som matchar ett motståndarlag?

***

UPPDATERING: En kompis hör av sig med synpunkter på att han inte är med på listan. Han säger att han känner sig ”som Östlund när han kollade mobilsvaret”. En annan har en del synpunkter på den generella uttagningen, dock utan att kräva någon plats för egen del. Men jag är ju en generös kille och utnämner därför…

FÖRSTE BOLLKALLE: Björn af Kleen.

Att rikta om

8 maj, 2006 | 0 Kommentarer

Kanske blir min tid som pappaledig en tid för kraftsamling, lite intellektuell påfyllnad. Jag har just köpt en trave böcker jag vill hinna med, och jag har försökt formulera några gränser för hur mycket jag ska skriva under det här året.

För utöver att jag har öst ur mig text de senaste två åren, utan någon egentlig paus alls, har jag en liten gnagande känsla av att inte ha fokus på rätt saker. Vilket vingummiångesten i föregående inlägg antyder.

I dagarna har Sverige fått en ny ärkebiskop. Han heter Anders Wejryd, och jag vet nästan ingenting om honom. Vad jag däremot vet är att han tillträder i en extremt intressant tid politiskt sett.

Religionen gör oroväckande framryckningar. Inte framsteg – Sverige är mer sekulariserat än någonsin – utan just framryckningar. Ett muslimskt samfund vill införa sharia light i Sverige. Ledande kristdemokrater är ”kreationister”, och väljer att avstå från nästan all etablerad och empiriskt bevisad forskning i sin syn på världen. (De letar upp de fåtaliga amerikanska biologer som sponsrade av enorma gåvor från religiösa organisationer tar fram biologiska ”faktum” på temat att jorden är ungefär 6 000 år gammal. Det är en vidrig hantering. Systematisk mytbildning.)

Det är väldigt glädjande att allt fler röster höjs för att stoppa religiösa friskolor. Man har alltså, sent om sider, vaknat och insett att barnens rätt till en neutral kunskapsinhämtning är större än föräldrarnas rätt till ideologisk indoktrinering – som givetvis sker i hemmet i alla fall, jag är inte naiv, men vi pratar om en princip här.

I veckan som gick visade SVT en fantastisk brittisk dokumentär, gjord av biologen Richard Dawkins. Anders Piltz, en lågmält sympatisk man som i Lund verkar som katolsk präst och professor i latin, betygsatte filmen som ”ett retoriskt mästerstycke”.

Dawkins reste till USA och till Israel och mötte en religiös blindhet, en fanatism bortom vetenskap, rationalitet och förnuft.

Och för egen del tänker jag då? Jo, att hans film är ett bidrag till det offentliga samtalet som är betydligt mycket mera värt än det mesta som jag har producerat under de här senaste två åren sammantaget. Så är det. Och jag ser inga skäl till varför jag inte skulle göra något åt det. Frågan om religiösa vanföreställningar och dess inplikationer på samhället har börjat bli stor på allvar, eftersom det är nu som fundamentalistiska uppfattningar tvingas till praktisk samlevnad för första gången i historien. Så ett litet, litet mål för framtiden: jag ska lite oftare skriva tidningsartiklar om lite viktigare saker. Det är väl inte att ta i för mycket, att sikta på det?

Bassett-ångest

6 maj, 2006 | 0 Kommentarer

Sånt här borde jag skriva i stället för att sitta här och äta vingummin (röda och svarta och gröna och gula och vita, men aldrig de orangefärgade).

***

Ett citat ur Publicistklubbens årsbok:

”Ingen journalist kan 2006 vara okunnig om ekonomiska förutsättningar eller bortse från distributionen. Ändå är det många som tror sig stå över det. Scenerna på vissa dagstidningar påminner om Titantic. Någon påpekar att det sprungit läck på bakre däck: Bonnier Newspapers har förlorat över en miljard de senaste tre åren. Men stråksektionen i den fina salongen spelar på som inget hänt.”

Sauer-Orgel

4 maj, 2006 | 0 Kommentarer

Jag kommer givetvis aldrig att få träffa Andreas Sieling. Enligt vad jag kan se på det lite slarvigt fotokopierade pappret är han en proper ung man i sina bästa år. Han ler och har slips och har studerat ”Musikwissenschaft und Germanistik” och en del annat. Han arbetar som organist i Berliner Dom. Spelar Sauer-Orgel, vad det nu är. En stor orgel. En väldigt stor orgel.

I påskhelgen var vi där. Smög in vid sextiden, strök av oss kapuschongerna som skyddade mot regnet, ett regn som det inte var något vårlikt med alls. Vi skulle senare äta Eisbein med surkål. I den osannolikt vackra kyrkan samlades några hundra personer för att höra Andreas Sieling spela orgel på temat Kyrie Eleison. Herre, förbarma dig.

Det var massivt. Ljudet perfekt; fylligt och överallt i rummet. Under mer än en timme var tid inte en faktor. Han spelade Bach och Couperin, hur skickligt som helst, och styckena avlöste varann.

Så plötsligt: en finne.

En finländare.

En Harri Viitanen, född 1954. Ett stycke som heter ”Kyrie”, bara det, skrivet 1981 då denne Harri alltså var 27 år. Det oerhörda med detta stycke var att det kunde mäta sig. Att det inte kändes malplacerat. Att Harri från Finland spelade oavgjort med Johann Sebastian från Tyskland. En passus i mitten lät i det närmaste som ett citat ur den finska folkmusikskatten, något åt jenkahållet, polkahållet – men bara länge nog för att vi skulle hicka till och titta upp. Sedan var de tillbaka, Andreas Siebling och Harri Viitanen, i det vanliga, som om det lilla buset aldrig hade inträffat.

Clark Olofsson i Fjärås!

2 maj, 2006 | 0 Kommentarer

Vid mycket få tillfällen bryter jag publiceringsrytmen på den här bloggen. Men nu är det fantame motiverat. Kolla här!

Jösses! Han har släktingar i Fjärås! Vilka!?!?!?!?

Fem bästa bylineinitialerna

2 maj, 2006 | 0 Kommentarer

Efter att i några dagar noga och djupt ha analyserat fenomenet med initial i byline är jag nu redo att presentera en topplista. De fem bästa och snyggast använda initialerna i journalistnamn. Är ni med? Okej? Okej!

5. Jens B Nordström, har setts i bland annat TV4. Hans namn blir faktiskt enklare att säga om man lägger till ett B. Annars blir det för trångt mellan s och n.

4. Per T Ohlsson, Sydsvenskan. En bokstav förvandlar ett mycket vanligt skånskt namn till ett unikt varumärke. Rytmiskt effektivt.

3. Göran A Nilsson, Sydsvenskan. Eftersom det av detta blir initialerna GAN, precis som signaturen för konstnären Gösta Adrian Nilsson. Hur elegant som helst.

2. PJ Anders Linder. För att det är så avigt att det blir enkelt. Så fel att det blir rätt.

Och nummer ett: Marika S Wischman på Expressen. För vem vill inte heta Swischman?

Initialuttal

30 april, 2006 | 0 Kommentarer

En annan intressant aspekt på mellaninitial i byline är uttalsförskjutningen som uppstår i den händelse förnamnet är enstavigt. På Sydsvenskan säger man Per TE Ohlsson, med betoning på T om man säger hela namnet. Men om man bara använder förnamnet blir det i stället PER-te, med tydlig emfas på första stavelsen. Detta gäller också fotograf Leif Å Andersson, som blir LEIF-å så fort man inte använder efternamnet. Samma erfarenhet har jag från DN, där man säger Mats JI Larsson, men MATS-ji om man kör den lite mer familjära stilen.

Vad säger Fredrik Lindström och Sture Allén och gänget om det här?

***

Förra året skrev jag det här om Siste april. Lite rolig text, tycker jag själv, och eftersom Lund är Lund behöver jag inte skriva någon ny text om det. Copy-paste, bara.

***

Och, se föregående inlägg: Anders Q reder ut begreppen i ett mejl:

”Jo, det stämmer. Jag gjorde min JH-praktik på Expressen och mitt första alster i TV-Expressen beskrev ett naturprogram om livet i en myrstack. Min namne tyckte att det var lite trist att läsarna skulle tro att han stod för mina texter och jag fick bylinen Anders Q Björkman. Numera heter jag officiellt Anders Quintus Björkman, men det är det bara försvarsmakten och skattemyndigheten som kallar mig. Senare har jag lite avundsjukt upptäckt att det finns en polis som heter Qurt. Ett mer originellt Q-namn än mitt kan man tycka.”

Varför är det så ont om Q?

28 april, 2006 | 1 Kommentar

Efter föregående inlägg har jag med en liten grupp engagerade läsare diskuterat den oerhört mångbottnade frågan om initial i byline.

Ett gott argument för är givetvis risk för sammanblandning. Anders Q Björkman på Svenskan heter så – enligt ryktet – eftersom han en gång jobbade på Expressen samtidigt med tv-krönikören Anders Björkman. Anders Q har enligt samma rykte inget mellannamn, varför han blev tilldelad en initial. Fantastiskt, om det stämmer. (bekrafta@andreasekstrom.se eller forneka@andreasekstrom.se om du läser det här, Anders!)

Harry S Truman la förresten till ett S, eftersom han tyckte det blev mer statsmannalikt. Något S-namn hade han inte.

***

Och Thomas Frostberg fortsätter att vara extremt läsvärd i sina rapporter från San Fran. När får vi det så där i kontakten mellan pr och journalistik i Sverige? Det får gärna dröja för min del.

Initialt

26 april, 2006 | 0 Kommentarer

Se här! Anders Ahlberg blir ny chefredaktör för Pressens Tidning! Han kommer till dukat bord; den kan omöjligt bli sämre. Anders Ahlbergs fina resultat på bland annat VLT visar väl att Tidningsutgivarna har fattat allvaret, och därför satsat på att göra en riktigt bra rekrytering.

***

Bästa läsningen på väldigt länge: ”The Google Story” av David A Vise. Utgiven av Macmillan, finns att köpa nu men kommer säkert inte att översättas. Patrik Svensson recenserar i Sydsvenskan. Utöver att jag från och med nu liksom håller på Google eftersom det är lätt att gilla Larry och Sergey – fett undantag markerat för flatheten i Kina – så har jag dessutom återfått lite av tron på att en liten grupp skarpa och hårt arbetande människor (Google) kan åstadkomma oändligt mycket mer än en väldigt mycket större grupp av lallare (Microsoft).

Det är en sjuk värld som har fått mig att tvivla.

***

David A Vise, förresten. What’s up med en initial i byline? Om det inte finns väldigt goda sammanblandningsskäl är det bara klumpigt. Jag gillade boken, men självklart hade jag gillat den ännu mer om den hade varit skriven av David Vise, inte David A Vise. Andreas J Ekström. Ni ser ju, det går inte. (Ochjagvillvetadittandranamn@andreasekstrom.se för den som inte kan hålla sig. Ledtråd: Det är inte Jisander, Jutterström eller Jeltsin.)

Unga ess

24 april, 2006 | 0 Kommentarer

Första unga esset: Missar sällan Babel i SVT numera. Daniel Sjölin är så lysande i sin balans mellan auktoritet byggd på sakkunskap och passionerat intresse, och sin journalistiska nyfikenhet. Inslaget om Stefan Hammarén, den finlandssvenske stollen, liknade inget annat jag har sett i tv. Kolla via Babels sajt.

Andra unga esset: Det finns folk som säger att Jonas Hassen Khemiri blir hur stor som helst. Jag har inte hunnit läsa hans uppföljare till ”Ett öga rött” – men jag hörde honom däremot på Påskdagen som krönikör i Godmorgon världen i P1. Jamen SATAN vad bra han är.

***

Mycket mycket mycket viktig analys.

***

…och äntligen har mina Financial Times börjat komma. Samma dag, med posten, men alltså inte helgens dubbelnummer förrän på måndagar.