Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Tre steg och ett genidrag

11 december, 2005 | 0 Kommentarer

Sitter här och funderar på en regeringsombildning. Vad skulle jag ha gjort om jag vore Göran Persson och ville ta vad som ser ut att vara en sista chans att bygga om regeringen för att rädda makten (vilket alltid är viktigare än något annat för honom), och samtidigt bädda för efterträdare?

Jo, så här, i tre steg och ett genidrag:

1. Freivalds slutar. Uppenbara skäl.

2. Östros blir utrikesminister. Grooming the man för större uppgifter. Han kan då lägga samman erfarenheterna av att ha varit skatteminister, utbildningsminister, näringsminister och utrikesminister. Den meriteringen skojar man inte bort.

3. Wanja Lundby-Wedin blir näringsminister. Regeringserfarenhet är ett måste innan man kan kandidera. God kommunikatör. Kan bli folkkär på två bra tv-framträdanden.

4. Här kommer trumfkortet: in med en Palme! Mårten är professor i nationalekonomi, Joakim doktor i sociologi och expert på välfärdsfrågor. De kan med en kombination av arv, högsta socialdemokratiska adel, och bevisad akademisk och yrkesmässig kompetens kvala in på i stort sett vilka poster som helst. Bara att välja: vem vill mest? (Dark horse är lillebror Mattias, som är arkitekt. Bostadsminister?)

***

Att ha lyckats spinna systematiskt missbruk av statens tjänstekort till en Toblerone, det är en av de mest imponerande bedrifterna vad det gäller mediehantering och mediemanipulation som en svensk politiker lyckats med. Senast men säkert inte sist i den oändliga raden av lurade är Aftonbladets Johanne Hildebrandt, och hon skriver ju det själv i sin krönika: ”incompetence rules”.

Orubricerbart

9 december, 2005 | 0 Kommentarer

De rent bostadspornografiska inslagen i dagspressen blir fler och fler. Bostäder är något vi vill läsa om, och kanske mer än något annat: något vi vill se.

Ändå lyckas tidningarna nästan aldrig skildra de där osannolika drömkåkarna och vettlösa paradvåningarna så att man verkligen förstår exakt hur svinigt fantastiska de är. Bilderna skjuter in sig på detaljer, planlösningen får man gissa sig till, nu senast i DN Bostad i söndags där en tydlig visning av ”paradvåningen” på Östermalm offrades på den konstfärdiga tidningsutgörningens altare. Pah.

***

Såg att Pressens Tidning ska göras om från grunden. Jo. Vi är några stycken som rätt länge har tyckt att det behövs, för att uttrycka det försiktigt. Tidigare text i frågan finns här.

***

I dag: till Stockholm för att värma upp inför Nobelfesten. (Att få bevaka en Nobelfest försätter mig i en helt rimlig skuld till arbetsgivaren: 40 notiser och 20 faktarutor nästa vecka innan jag får göra något roligt alls.)

***

I dag: Anna-dagen. Alltså namnsdag för min briljanta syster, men också dagen då man lägger sin egen lutfisk i blöt. Jag missar det i år, men låt oss kalla det ett projekt för 2006!

Om sportdöd och bloggregler

7 december, 2005 | 0 Kommentarer

The Guardian har ibland gjort riktigt, riktigt rolig och respektlös listjournalistik. Eller vad sägs om tio sportdödar vi minns? Kolla här, och se om något kommer i närheten av beskrivningen ”a bizarre gardening accident”, som jag tror är hämtad från världens sämsta film, ”This is Spinal Tap”. Hysteriskt roligt, om man kan tänka bort de mänskliga tragedierna bakom, och det kanske man måste kunna en stund, för att vara människa menar jag.

***

Min arbetsgivare Sydsvenska Dagbladet har nyligen formulerat nya grunder till yrkesetiska regler för oss som jobbar där, som komplement till fackförbundets dokument Spelregler för press, radio och tv.

Det finns bland annat en öppet formulerad passus om privat bloggande, som i korthet går ut på ”frihet under ansvar”, vilket väl är det enda möjliga för ett företag som sysslar med medieutgivning. (Jag har utvecklat min egen syn på detta här, för ett par månader sedan, för att det inte ska råda något tvivel om hur jag ser på den balansen.) Minns än hur SVT beslutade att Per Gudmundson inte fick blogga samtidigt som han hade ett redaktörsjobb där. Sådana generella förbud, i stället för löpande bedömningar, rimmar förtvivlat illa med allt som har med publicistik att göra.

En deppig dag

5 december, 2005 | 0 Kommentarer

Ni vet hur det är. Livet kan vara som en sommardag i en liten ask med lock. Allt kan dofta nygräddade kanelbullar och vara filmat med ljusblått Pripps Blå-reklamfilter.

Ändå en sorts deppighet.

Aktivitet i form av massiv köksinsats hjälpte inte. Bloggosfären hjälpe inte. Varm nyponsoppa med glass hjälpte inte. Satt där sur och tvär och skräpnätade. Så fanns där plötsligt en lösning. Ett av de mest enastående journalistiska fenomenen i svensk dagspress.

Magdalena.

Vilket fantastiskt forskningsmaterial hon måste besitta. Vad hon vet om våra i-landsproblem. Vad hon vet om vad som gör oss arga. Jag tycker att hon är otroligt skicklig, torrt rolig, mänskligt vänlig och journalistiskt elegant. Och ingen fråga är för liten!

***

Ni läste kanske förresten att politikern Ilmar Reepalu i Malmö vill försöka ändra på lagarna så att journalister inte får ställa frågor till honom och sedan sända dem i tv? Han är sur för att Sydnytt och Rapport friats efter en anklagelse från Reepalu om partiskhet.

Man ska aldrig tro att pressfrihet är en garanti, inte i Sverige heller. Det är således lite ledsamt att det inte har blivit ett jävla liv av vad han sa.

***

Min intervju med Klas Östergren, mannen som i dag säkert som amen i kyrkan vinner Augustpriset, hittar ni här.

Fokus på Fokus

3 december, 2005 | 0 Kommentarer

Nya veckomagasinet Fokus ser lovande ut. 25 procent av sidorna är annonser, vilket är för lite för ekonomisk bäring, men det kan nog ordna sig på sikt. Bra val, bra teman, bra personer, bra omslag.

Men några invändningar:

* Texternas kvalitet är faktiskt för låg. Med en så högbrynt approach måste man leverera mer. Texten om Sverige i fotbolls-VM håller absolut inte, för att ta ett av flera exempel på texter som blivit för grunda.

* Man ska inte ha osignerat tyckande i tidningar. Det är på väg ut, och jag lovar, det är borta ur de största tidningarna inom några år. Varför har då en nystartad tidning en osignerad ledartext?

* Tidningen är åtta eller tolv sidor för tjock. Färre vinjetter och fasta avdelningar, så landar man på 52 eller 48 sidor, vilket jag tror är ett bättre omfång än premiärnumrets 60.

Men samtidigt ska man akta sig för att döma en tidning efter sitt premiärnummer. Mycket kommer att se annorlunda ut om bara någon månad. Om projektets bärkraftighet är det alltså egentligen, som Sventon skulle ha sagt, för tidigt att yttra sig om ännu.

Jag har gjort ett reportage från redaktionen. Finns i dagens Sydsvenskan, samt här på Sydsvenskan.se förstås.

***

Ha! Jag brukar aldrig få toppa listor. Men nu så! Lovebomb till Olle Lidbom! Jag får överväga att skicka honom en VHS på min Barnjournalenintervju med Thomas Dileva som tack.

Om pressfrihet

1 december, 2005 | 0 Kommentarer

Vi journalister punktmarkerar vår omvärld ur pressfrihetshänseende. Inget ont i det, förstås. Men när det är så mycket uppmärksamhet om vad som händer på håll kan man lätt tappa fokus på vad som händer här hemma.

Och här invaderas offentlighetsprincipen från alla håll.

Domstolar tolkar lagen snävare. En allmän medietrötthet, gissar jag, får riksdagsledamöter att tappa koncepterna och motionera om olika sorters kontrollorgan. I kommunerna åker hemligstämpeln fram, och jag klandrar inte den arbetsöverlupade lokalredaktör som inte hinner prioritera att överklaga ett sekretessbeslut till Kammarrätten. Möjligen klandrar jag dennes arbetsgivare för att det inte finns starkare grundfunktioner för att sköta sådant.

En duktig person som på heltid på ett stort medieföretag arbetade med journalistiskt juridiska frågor, inklusive upphovsrätt, skulle snart jobba in sin egen lön till firman. Det är jag helt säker på.

***

Detta är, apropå inget särskilt, bra journalistik. Gjord av en bra journalist.

Tur att hans fru inte heter Eva i alla fall

29 november, 2005 | 0 Kommentarer

De stora dagstidningarna har svårt att hålla upplaga och betalningsgrad uppe just nu. Och om det är någon annonsmarknad man tappar på så är det privatannonseringen.

Men det klart, om till och med Bonniers vd Bengt Braun väljer att sälja sina grejer via Blocket, då har vi ett pedagogiskt problem. (Dagens Media avslöjade för några månader sedan att Braun sålde sin båt den vägen, vilket ju inte visar på maximalt förtroende för koncernens egna annonskanaler.)

Hur som helst: De tryckta medierna tappar både kommersiellt och journalistiskt till webben. Det kan ingen förneka längre, och för att uttrycka det milt är jag inte precis ensam om analysen. Kolla här, till exempel.

***

Dagens låt: ”Invisible touch” med Genesis. Genesis överlag gillar jag inte, Phil Collins röst ger jag inte två spänn för. Men ”Invisible touch” – så otroligt snyggt byggt. De interfolierade rösterna på slutet, soundet av åttiotal… Allt man kan önska sig. (Som Freda’ sjöng på sin tid, avd. sångare som är bra i band men blir kassa som soloartister.)

***

En liten sak att läsa på Sydsvenskans kulturblogg, för er som är intresserade av forskningsfrågor. (Det där lät verkligen tråkigt. Under hela min tid som universitetsreporter hade jag ofta problem med att förklara varför forskningsfrågor är så extremt intressanta, även om man helt bortser från själva forskningens detaljer. Men det är intressant. Och viktigt. Tror ni mig inte? Kolla in DN:s iller Knut Kainz Rogneruds granskning av den minst sagt tveksamme forskaren Jan-Åke Gustafsson.)

Dagens goda nyheter

27 november, 2005 | 0 Kommentarer

Toto är på gång med ny platta igen. Och den fantastiske Joseph Williams är tillbaka på sång, dessvärre bara på en låt. Det ska tydligen låta väldigt mycket ”The seventh one” den här gången, och bättre kan det inte bli. (Kom igen, basha mig bara. Jag är van.)

***

Å andra sidan kan jag väl öppna för attack på en front till. John Fogerty. Snart ett år efter intervjun då han kallade mig ”Dagens” eftersom han trodde att det var jag som hette Dagens Nyheter och tidningen som hette Andreas Ekström – sann historia! – har jag plötsligt hittat ett guldkorn på hans rätt trista platta ”Dejà-vu all over again”, nämligen den spikraka ”She’s got baggage”. Energin är så stor att det vore ett misstag att försöka göra en cover på den. Vi får väl försöka låta bli.

***

Jag är inget stort fan av Love at first site. Men kolla inlägget från i måndags. Det är ju litteratur.

Subjektivitet

25 november, 2005 | 0 Kommentarer

Det är alltid läge för en bra berättelse. Som den här.

Po Tidholm plockar isär Kay Pollaks trovärdighet som regissör på ett fullständigt häpnadsväckande sätt. Publicerades i våras; kan läsas länge än.

Tidholms text är ett exempel på tesdrivande journalistik med en tydlig avsändare som inte är lika med löst tyckande. Med andra ord precis den väg jag tror att en stor del av journalistiken bör gå, i mån av ork. Kalla det ett Zarembasteg. Den förmenta objektiviteten har drag av skråkonstruktion, och jag frågar mig allt oftare allt svårare frågor om dess relevans. Återkommer sannolikt i frågan många gånger om.

Mat!

23 november, 2005 | 0 Kommentarer

Jag har någon sorts ambition om att man ibland, inte för ofta, men då och då, här på Nya ordlekar ska kunna läsa något vettigt om mat. Även om det sällan har blivit så hittills. (Några texter finns på gamla bloggen, här och framför allt här.)

Men eftersom jag för min matintresserade och -kunnige vän Johannes har nedtecknat detaljerna kring en riktigt bra födelsedagsmiddag på krogen för en tid sedan, så kan ju ni få läsa samma sak.

Är du en snabbmakaronperson? Välkommen åter i övermorgon som vanligt. För nu ska vi prata om en meny på Sofiero i norra Helsingborg som den serverades den 29 oktober 2005.

* En trippel aptitretare med en bit gravad torsk, en bit rådjur och framför allt: en len ankleverpastej gjord med lager av parmaskinka i. Det var genialt. Det blev liksom skikt som i en glasstårta eller i en bit nougat med choklad insprängt. Otroligt gott.

* Hummer med en bakelse gjord av gulbetor och trattkantareller, som höll ihop skiktvis, svårt att förklara, och så hummercoulis. Bra, men det är som det är med hummer: det är trots allt mer beryktat än vad smaken riktigt håller för.

* Hälleflundra med en grillad havskräftstjärt, och så ett canellonirör med majrovor och spenat. Till det, kvällens bästa smak: en mandelsås. Djärvt tycker jag, och väldigt lyckat. Mandelfiskens revansch!

* Kryddgranité med en gul och en röd körsbärstomat. Det var nog den bästa ”mellanrätt” jag har fått. Inte det minsta söt, bara örtig och lätt i smaken.

* Vildand med lite lardo runt, och det var första gången jag testade det. Låt oss säga så här: det möter alla kriterier på en hajp. Till detta en puré, fast mer kompakt, som en liten puck, gjord på salvia och persilja. Och så en sorts kroppkaka på sparrispotatis, men den var egentligen mer som en ”hash brown”, eller som en rund råraka. Och knäppt nog: en liten bit hemlagad blodpudding. Jag hatar blodpudding. Men det här smakade god inälvsmat bara.

* Ostar. Jättebra urval, bland annat en grönmögel från – Irland. Har aldrig hört talas om den, men den var fantastisk. Smakade hö.

* Efterrätten kallades ”äppelkvadruppel”, vilket är ett genialt namn: en sufflé som var lysande, lite glass i ett rör av kanel och socker, en bit karamelliserat äpple och till sist en äpplemunk. Alltså som en donut. Där undrar jag lite vad de sysslade med. (”Blunda och tänk McDonalds-paj”, sa min bordsgranne. Helt på pricken.)

På det hela taget: över förväntan! Skåne är bra på riktigt bra mat, min hemstad Lund numera tyvärr undantagen. Läs mer om Sofiero här.

***

Apropå mat, bland mycket annat: gissa vad jag ska göra den 10 december? Shitshitshitshitshit vad coolt. Jag måste hyra en frack. Genast.