Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Artefakter

2 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

Så otroligt märkligt det känns att läsa detta, så här… efteråt. Att vi under fjorton år i Sverige hade en lag som tydligt förmedlade att om du vill leva med en annan människa av samma kön, så är du en andra klassens medborgare. Insläppt på nåder och på undantag.

2009 fick vi den könsneutrala lagstiftning som i dag, elva år senare, känns som en absolut självklarhet.

Tiden mellan 1995 och 2009 är kanske att betrakta som en parentes, men den är skamlig. Det finns inget rimligare ord.

Kanske kan man säga att den var nödvändig för att ”opinionen skulle mogna”, eller som man också kan uttrycka det, för att moralkonservativa människor som vill bestämma över andra människors liv skulle få tid att djupandas, men… vi hade en lag som sa att två män eller två kvinnor som älskar varandra och vill leva tillsammans som vilket par som helst fick göra det inom ramen av en tydligt mindre värdefull specialinstitution. Det länder oss inte till heder.

Nå. Vi har gått vidare och gjort bättre, som civilisationer nästan alltid gör.

SnappCar – ett givet val

1 augusti, 2020 | 0 Kommentarer

Nyligen har jag lagt upp vårt gamla vrak till bil för uthyrning via SnappCar. Det är en absolut lysande tjänst, genomtänkt, lättskött, bra för alla parter. Testa! Idealiskt för dig som bor i en stad och inte har bil men ibland behöver hämta något tungt – idealiskt för dig som bor i en stad och har en bil som står stilla 95 procent av tiden.

Fotboll

31 juli, 2020 | 0 Kommentarer

Herregud vad fotboll inte spelar någon roll, särskilt inte för oss som är ute på ökenvandring som supportrar till IFK Göteborg. Men så vackert ändå med cupsegern i går – om man jämför eget kapital föreningarna emellan borde MFF ha vunnit med 23–1.

Dags att lägga beställning!

30 juli, 2020 | 2 Kommentarer

Om det skulle vara så att du är sugen på ett exemplar av min senaste bok – berättelser om folk jag bryr mig om, minnen, sådant, men förklätt till att handla om mat – så är detta mycket enkelt:

Du swishar en hundring till 123 074 57 52 och skriver in din postadress.

Sedan kommer boken – inom någon månad. De två första upplagorna är nämligen slut, och jag ska trycka bara kanske något hundratal ex till för att få ut några väntande beställningar. Men jag vill beställa så få överexemplar som möjligt, så… kör nu, så att jag kan bestämma mig för en siffra!

Just do it

29 juli, 2020 | 0 Kommentarer

Subscribe

* indicates required

Just do it. I’ll have something worth your while. And if not, you can just quietly back out of the room…

A lovely tradition

28 juli, 2020 | 0 Kommentarer

July 28 is our wedding day – we have a long standing tradition to snap a selfie at some point during the day. Or… I guess we have done that as long as we have had camera phones. Those didn’t really exist when we got married… 🙂

Önskar att ni vill lyssna

28 juli, 2020 | 0 Kommentarer

När Johanna intervjuade mig i podden ”Vila i frid” förra året blev det bra. För att hon känner mig och visste vilka knappar hon skulle trycka på.

Insta

27 juli, 2020 | 0 Kommentarer

I really need to never get back on Instagram. Such a great read on what it does with… everything.

Mina döda

26 juli, 2020 | 0 Kommentarer

Det är en helt vanlig dag när jag börjar räkna döda. Döda personer som jag kände eller hade träffat under någorlunda personliga omständigheter, gått i skolan med, jobbat med, utöver många äldre släktingar. Bengt, Jan, Mona, Lars, Gaby, Brenda, Magnus, Joachim, Maria, Jan, Adam, Peter, Milla, Henrik, Staffan, Håkan, Leif… De blev snabbt fler än jag kunde vara säker på att jag minns vid en uppräkning. Och alla dessa personer jag har intervjuat som är borta nu, det är tiotal. 

Jag är medelålders, det är naturligt, det är som det ska vara. Men jag tänker inte slå bort en sådan tanke när den kommer.

Ja, du borde ha gått på begravningen

25 juli, 2020 | 0 Kommentarer

Alltid kul att läsa SvD:s etikettexpert, som klokt nog ofta samtalar med sakämnesexperter för att ge balanserade råd. I den här texten frågar en ung kvinna om det kanske var fel att hon inte kom till en äldre släktings begravning, eftersom hon hade en resa inplanerad.

Hon får snälla svar, tillåtande. Så jag kan bidra med ett annat:

Ja, det var fel att du inte gick på begravningen. Tendensen i samhället att prioritera egna nöjen, egna resor, egna behov bottnar i ett slags självupptagenhet. Ja, det spelar roll att man går på en begravning. Det spelar roll för de närmaste, och det spelar i bästa fall roll för en själv, för hur vuxet man hanterar existentiella frågor, för hur man fortsätter att leva sitt liv.

Nu är jag särskilt ”investerad i frågan”, som det heter, eftersom jag ju ideellt tjänstgör som officiant vid borgerliga begravningar och andra ceremonier. (Man kan läsa mer om mina officianttjänster här.) Men jag har samtidigt snabbt lärt mig att märka vilken skillnad det gör. Att de närmaste reflekterar över vilka som gjorde ansträngningen att komma. Tidigare i livet har jag alltid prioriterat begravningar, jag reste till och med hem från Kina i förtid en gång för att vara med. Så ska jag fortsätta, och fler borde göra det. Att ha en liten resa inbokad, en spahelg, en bokcirkel eller bara ”så mycket att göra på jobbet” just den dagen är inte rimliga skäl att utebli, enligt min bestämda mening.