Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Lisa om statistik

16 april, 2020 | 0 Kommentarer

Debatten om hur bra det egentligen går med virusbekämpningen klarar inte ens det mest grundläggande, konstaterar Lisa på Facebook. (Vetenskapsjournalist. Min fru.)

Victor!

15 april, 2020 | 0 Kommentarer

Kanske har ni redan läst Victor Malm i Expressen – han är stenhård, men det är påkallat, och rent stilistiskt är detta min favorittext på… ganska länge.

Ett lågintensivt bedrägeri

15 april, 2020 | 0 Kommentarer

DN skriver intressant om att influerares marknadsmöjligheter krymper.

En subjektiv åsikt: Jag kan inte tänka mig en bättre nyhet från det fältet! Influerarfenomenet är ett idiotiskt kulturuttryck, tomt på värde. Genren bygger på ett slags låginstensivt men konsekvent bedrägeri.

All vår väntan bliver mer väntan

14 april, 2020 | 0 Kommentarer

Liten hälsouppdatering i väntan på levertransplantationen:

Den goda nyheten är att jag är hyggligt stabil, på mina 75 sjukskrivna procent. Samma gamla ointressanta symtom, plus en tilltagande svårighet att koncentrera mig. Tack och lov helt smärtfri ännu.

Den dåliga nyheten är att en rad samverkande omständigheter – antalet leversjuka med min blodgrupp, intensivvårdens särskilda läge etc – har gjort att jag måste ställa in mig på att vänta längre än jag hade hoppats.

Man kan aldrig veta när. Det kan fortfarande bli i eftermiddag om exakt rätt organ dyker upp som passar mig bättre än någon annan. Men ytterligare minst två månaders väntan får jag nog räkna med, till att börja med.

Som förut uppfattar jag att jag är i extremt goda händer, och känner mig på det hela taget vid gott mod. Jag borde dock verkligen inte ha gjort omelett till lunch, bara för att det råkade passa med rester och befintliga förråd. Jag gillar nämligen inte omelett något vidare. Äggvitors menlösa krisp gör ingen lycklig. Revansch i kväll, men frågan är med vad!

En smidig adapter

12 april, 2020 | 0 Kommentarer

Läser att Apple nu tillverkar en miljon skyddsvisir i veckan! Vad bra!

Mycket snart kommer de inte att funka med de gamla ansiktena. Då finns dock en smidig adapter för 349 plus moms att tillgå.

Ett bra decennium

12 april, 2020 | 0 Kommentarer

Inser just att det är på dagen tio år sedan: Weyler förlag släppte min reportagebok ”Google-koden”. Den förändrade mitt yrkesliv och hade inte kommit ut eller ens blivit till om inte Svante Weyler hade sett till att det blev så, genom nyfikna frågor och en insikt i vad jag själv ville göra som var djupare än min egen. Jag är så himla tacksam, och glömmer aldrig vad en bra förläggare kan göra för en författare.

(Boken är slutsåld, i stora delar inaktuell, kanske bara i vissa delar ännu läsvärd, och kommer inte att uppdateras eller komma i nyutgåva – det hör till ämnets natur att saker och ting förändras för fort och för mycket för det.)

Svante hänger inte på Facebook längre. Jag ska messa honom, jag har tackat många gånger förut, men det kan man inte göra för mycket. Tacksamhet är ändå en av mina favoriter bland de kristeliga dygderna.

Down with John

10 april, 2020 | 0 Kommentarer

John Fogerty jammar lite med familjen hemma i karantänen. Han är jämngammal med min far, en dag yngre för att vara exakt, men har rätt bra tryck i den där spettiga tenoren fortfarande.

Jag gjorde förresten en telefonare med Fogerty för femton år sedan när jag jobbade på Dagens Nyheter. Jag fick mitt livs roligaste artikelslut helt gratis:

”Och så är den korta intervjutiden slut:
– Tack ska du ha, Dagens, säger John Fogerty som har fått både tidningens och reporterns namn på en lapp, och det må väl vara honom förlåtet att han inte med självklarhet vet vilket som är vilket.”

Sedan dess är min korrekta titel Mr Nyheter.

Ägg ”en cocotte”

9 april, 2020 | 0 Kommentarer

Det är påsk! Klart ni ska prova att göra ägg ”en cocotte”, alltså i en liten gryta eller eldfast form! Suveränt gott.

• Smörj en liten form.

• Lägg i några goa grejer. Tre minimala tärningar av en rökt whiskykorv, ett par bitar röd paprika, en klick crème fraîche…

• Knäck ett ägg och häll över, med hel gula. Här ett fint ankägg från en skånsk uppfödare.

• Ställ i vattenbad i ugnen på 200 grader i tolv-femton minuter. (Sedan är det klart, även om det ser misstänkt glansigt ut!)

• Lite flingsalt, svartpeppar och persillade på det och sedan är det bara att äta. Du kommer att vilja ha två.

Att vinna val

6 april, 2020 | 0 Kommentarer

För några månader sedan ville den politiska ledningen i Helsingborg sälja kommunens kraftbolag. Det ordnades med folkomröstning. 96 procent var emot. Nittiosex procent!

Jag undrar om inte detta är en inrikespolitisk händelse av större betydelse än vad många riktigt har uppfattat.

Om det är rätt eller fel vet jag inte – men vi kommer vid nästa val att ha en bred folklig acceptans för offentlig drift av nödvändiga verksamheter, och för rejäla höjningar av landstingsskatten.

Det är ett enormt underbetyg till näringslivet som helhet, förstås, som inte genom alla avregleringar i alla branscher har lyckats presentera alternativ som riktigt har övertygat. För att uttrycka sig diplomatiskt.

Moderaternas kommunalråd i Lomma skrev för en liten tid sedan en debattartikel om det olämpliga i att lägga ut äldrevården på entreprenad. Detta efter Sydsvenskans avslöjanden om det katastrofala läget i Lommas nuvarande privatdrivna omsorg.

Det är potentiellt en stor kursändring i samhället i vardande. Man kan möjligen vinna val om man förstår hur man ska exploatera den.

Kroppsmedveten

4 april, 2020 | 0 Kommentarer

En gång tänkte jag att jag ser fram emot att slippa vara så kroppsmedveten när transplantationen är gjord.

Det var innan jag hade tänkt efter.

För visserligen lämnar jag blodprover ofta och väger mig och gör ultraljud och MR-åkningar och koloskopi och gastroskopi och får behandling mot benskörhet och vätskeansamling i kroppen och åderbråck i matstrupen och ser hur kroppen förändras i takt med att leverns kapacitet minskar – gulare ögonvitor är det senaste, det matchar min gröna färg rätt bra! – men… det blir nog inte mindre sedan.

Var tolfte timme resten av livet ska jag ta immunhämmande medicin. Lika ofta kommer jag förstås vara ofrivilligt observant på mitt mående, trots att jag är så vansinnigt vansinnigt ointresserad av medicin, läkekonst, sjukdomar och allt som har med det här att göra. Eviga kollar och uppföljningar. Kanske en eller två levertransplantationer till, det beror på hur aggressiv min underliggande PSC visar sig bli.

Jag var aldrig helt bekväm med min kropp förrän jag var… säkert minst 35. Det är konstigt. Men så är det. I dag slogs jag av det när jag såg mig själv i spegeln: så skönt att jag inte är nitton, så skönt att jag har något slags känsla av att den här kroppen ändå är okej, ser okej ut, trots att den är ett sådant internmedicinskt fiasko. Jag har inget emot det ärr jag kommer att få.

Kroppsharmoni! Det är kanske ett slags vinst? Kanske på det hela taget något som väger tyngre än den irriterande rutinmässiga service jag måste låta läkarna ge.