Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Editors of the world

4 november, 2020 | 0 Kommentarer

Twitter stopping tweets after making editorial judgment calls… It is a pretty big deal.

I have talked about this for a decade: Congrats, Silicon Valley, Google and compadres:

You were so good at what you did that you accidentally made yourselves editors of the world.

A month and a half

4 november, 2020 | 0 Kommentarer

Me and my wife the other day. So what does it feel like, six weeks, give or take, to be me after a liver transplant?

I think the picture will give you the answer.

Doing research

30 oktober, 2020 | 0 Kommentarer

I don’t know who my liver donor was. But there is a new way to find out. It will wipe out all ideas of donor secrecy, trust me. This will be the topic of my newsletter on Sunday. Send me your e-mail address and I’ll sign you up. (Unsubscribing is easy.) You can reach me through newsletter at andreasekstrom dot se for example.

En sista text…

29 oktober, 2020 | 0 Kommentarer

om organdonationsfrågan. Tänker jag mig att detta är. Nu får Lisa ta över helt och hållet, och så får jag ägna mig åt att skriva om sånt jag kan lite mer på djupet i stället. Det blir bra!

Bekväm slår rädd

24 oktober, 2020 | 0 Kommentarer

När jag var ganska nytransplanterad publicerades en essä i Sydsvenskan som jag hade skrivit. Den fick fina läsarreaktioner, men av naturliga skäl fick mina svar på mejlen jag fick vänta med att bli skrivna. Här är texten i alla fall, den handlar om ett begreppspar jag funderat mycket på: ”bekväm” och ”rädd”.

Jocke – igen!

23 oktober, 2020 | 0 Kommentarer

Det spelar förstås roll att Jocke Palmkvist är en kär gammal vän och kollega sedan många år, precis den sortens man som man kan ringa om man igen står där vid ett motorvägsdike med ett lik och ett lass knark och inte riktigt vet vad man ska göra härnäst.

Men hans nya bok, Den undre världen, måste ändå sägas vara genuint ovanlig. Joakim Palmkvist har en så solid erfarenhet som kriminalreporter att han kan unna sig att tänka högt, att reflektera över saker han sett, att ledigt återberätta hemskheter och roligheter och så till slut lämna läsaren i ett pedagogiskt drömläge: man blir tvungen att på djupet reflektera själv.

Hur ska vi som samhälle förhålla oss till organiserad brottslighet? Vad är nytt och vad är gammalt? Är precis allt invandringens fel? Vilka radikala idéer skulle man kunna testa, och vilka skulle bli omöjliga även om de kanske skulle vara effektiva? Den som läser kommer inte att vara klar med boken efter att ha läst den sista sidan – och precis så ska det vara.

Gästar i DN

21 oktober, 2020 | 0 Kommentarer

I dag får jag den äran att skriva en gästrecension i Dagens Nyheter av Emma Bouvins debutbok.

På banan igen

20 oktober, 2020 | 4 Kommentarer

Hej, jag ville bara berätta att jag mår bra! Jag är inte hemma riktigt än, det är ett tålamods- och precisionskrävande arbete att justera in mitt envetna immunförsvar, men mitt välbefinnande är som ni ser alldeles utmärkt.

Jag har varit med om något alldeles otroligt och har så mycket gott att säga om personalen på Sahlgrenska i Göteborg som handgripligen och bokstavligen räddat mitt liv, om en för mig okänd leverdonator som gjort detsamma, och om människorna som finns omkring mig. Och jag skulle förstås kunna trötta ut er med massor av fascinerande medicinska detaljer.

Men jag gör inget av det. Den som vill veta något är alltid välkommen att fråga så klart, det är verkligen inga som helst problem – men mitt liv har aldrig handlat jättemycket om att jag råkade få en skum sjukdom som heter PSC, och det ska det inte göra i framtiden heller. (Den som är specialintresserad av det medicinska kan skriva till Lisa, så får ni gärna några sidor som berättar mer om just min transplantation – men ännu mer skulle jag rekommendera att ni väntar på att hennes bok kommer ut nästa år. Nu är den ju nästan klar.)

Hur som helst. Ni ska få höra tre grejer bara från de här veckorna, och sen har jag en viktig fråga.

• Jag är nu en så kallad genetisk chimär. Min nya lever behåller nämligen sitt gamla dna. Jag har alltså två självständiga uppsättningar! Take that, 23andme! 

• Från att levern räddades från den avlidna donatorns kropp och var på plats i min gick det åtta timmar och femtiotre minuter. ”Det var aldrig det minsta stressigt”, sa den ena kirurgen, som hävdar att hon hann ta en kaffe under tiden.

• Några dagar efter min transplantation låg jag i min säng när en man i trettioårsåldern rullades in mitt emot mig. Han vaknade precis där och då, och en civilklädd kvinna kom gående alldeles efter honom. ”Jag har härliga nyheter”, sa hon. ”Din dotter har vaknat och hon mår jättebra”. En donerad njure. En ung pappa räddar sin lilla flickas liv. Vi var väl fyra patienter och sex i personalen där som hörde beskedet och såg hans leende där i sängen. Det var ingen som inte grät. Någon hurrade. Vi blev snabbt goda vänner, och nästa år ska vi ses med våra familjer – vi har ju något alldeles speciellt att fira.

Just det, och så frågan då:

Hur är läget med er?

Apropå rasistiske rektorn

16 oktober, 2020 | 0 Kommentarer

Åh vad jag längtar efter den dagen då någon knäcker Flashbackskiten. Alla dessa hatare, rasister, baktalare, skvallrare som äntligen får stå för vad de har sagt om andra, med systematiska lögner och smuts för att skada både individer och samhället.

Det kommer att hända.

Och jag provsmakar tanken med njutning som om det var en chokladkakesmet som snart ska gräddas.

With gratitude

2 oktober, 2020 | 4 Kommentarer

I would just like for you all to know that I recently went through a successful liver transplant. Everything went very well, and I am currently hard at work rehabilitating, which seems to include a lot of ice cream for some reason.

My gratitude for this new life saving organ is larger than I could possibly attempt at expressing. See you all soon!