Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Årskort Silver Plus med Resplustillägg

8 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

Så har jag igen förnyat mitt årskort hos SJ. Varianten jag har valt kostar svindlande 83 300 kronor. Det låter givetvis mycket, men med tanke på hur mycket tåg jag åker är det en absolut no-brainer för mig att ha det där årskortet. Det är möjligt att jag inte kan räkna hem det till riktigt sista kronan – men flexibiliteten, och det faktum att jag hanterar ett kvitto per år i stället för hundra, motiverar i så fall resten av kostnaden utan minsta tvekan.

Sedan har ju jag, som alla andra stammisar, en lätt ansträngd relation till SJ. Jag har givetvis lärt mig vilka fel och problem som är Banverkets ansvar, och vilka som ligger på SJ. Så jag gnäller alltså inte gärna på SJ när ännu en sliten kontaktledning har ramlat ner.

SJ:s problem finns inom områden som är mycket enklare att åtgärda.

• Man ska inte stötta den stolliga antroposof-rörelsen genom att servera produkter från Saltå Kvarn. Det är en investering i minskade vaccinationer och ett direkt och konkret hot mot folkhälsan. (Det går förstås att säga mycket mer om utbudet av mat och dryck, men det mesta av det faller ju under kategorin ”tycke och smak”.)

• Man ska erbjuda fler tysta platser.

• Man ska okuvligt fostra passagerarna. Även i icke tysta kupéer är det självklart helt helt oacceptabelt att titta på klipp med ljud till, även om man tycker att man har det inställt på låg volym. Detta hänsynslösa beteende är särskilt vanligt bland småbarnsföräldrar, som låter sina treåringar sitta med en telefon eller en padda som ger ifrån sig små vidriga pip varannan sekund.

• Och så det absolut viktigaste: Tågen ska hållas rena och fräscha. I juli blev det visst liv kring toalettstädning via samling i sociala medier, och SJ:s presstalesperson Tobbe Lundell svarade då något om förbättrad ventilation. Visst, men det är inte det som är problemet. Vad som behövs är att varje tåg bemannas med en städare, en person som under hela resan rör sig fram och tillbaka i tåget och ser till att allt är rent och snyggt, överallt. Detta kostar givetvis pengar, men SJ slår rekord i antal resenärer, och eftersom jobbet kanske skulle kunna kategoriseras som mindre kvalificerat blir det alltså ett utmärkt första steg in på arbetsmarknaden för många.

Ofra Haza!

7 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

Ibland ska man lyssna på Ofra Haza. Klass rakt igenom. Hennes tragiska och för tidiga livsslut kan man läsa om här.

Så rasande

6 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

Blev slutligen så rasande på Moderaternas brist på ledarskap för värdighet i kommunikationen att jag skrev detta.

Texten är inlåst, för att sådana som jag ska kunna få lön, men ett citat kan ni få:

Den moderate partiledaren Ulf Kristersson tycks ha lika god kontroll över sitt parti på nätet som en genomsnittlig medborgare har på sina digitala foton. Hans ord om Moderaterna som ”den vuxna i rummet” kommer att bli hans ”we shall overcome”, hans ”internet är en fluga” – ord som säkert har vantolkats en del, men som för evigt kommer att göra honom löjlig.

Människor utan kärna kan fyllas med vad som helst

6 augusti, 2019 | 2 Kommentarer

Det är inte mycket i socialismen som jag sympatiserar med. Ändå är jag inte det minsta rädd för Jonas Sjöstedt. Han har enligt min mening fel om mycket, men han är konsekvent, ideologisk, besjälad och tydlig. (Något liknande kan sägas om Jimmie Åkesson, med den avgörande skillnaden att jag är rädd för honom trots hans konsekvens – hans insats för att legitimera och tvätta en nyfascistoid rörelse är givetvis ett hot mot nationen.)

Så nej, de politiker jag är verkligt rädd för är de politiker som jag uppfattar som ideologiskt tomma. Som är beredda att omfamna nästan vilken åsikt som helst, så länge den leder till lite bättre siffror.

Ingen representerar detta klarare i svensk politik än Kristdemokraternas ledare Ebba Busch-Thor. Hon saknar all botten, har gått på öronen så grandiost tragikomiskt när hon själv inte klarade frågor om svensk kultur som kunde ha varit med i ”Smartare än en femteklassare”, och flyttar på hart när vilka etiska gränser som helst för maktens skull. Hennes kolleger i partiets toppskikt festar med ökända politiska figurer och umgås tätt med de nödtorftigt översminkade rasisterna i SD:s led. 

Hon har inget att säga om det.

Hon saknar kärna. Hon kan därför fylla sig med vad som helst.

Sex laxar i en laxindustri

5 augusti, 2019 | 2 Kommentarer

Att köpa lax odlad i Norge har fått läggas till den långa listan över saker som jag som matintresserad hemmakock helt enkelt inte längre gör. Här finns förklaringen till varför du ska följa mitt exempel.

Gotland och de jättetrevliga gymnasieeleverna

4 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

Vi var tre veckor på Gotland i år. Almedalsveckan plus två. Lika ljuvligt som vanligt, förstås, och vi hade sällskap av många vänner och släktingar i vårt hyrda hus som vi nu har återvänt till sju år i rad.

En sak som slog mig i år var av det tråkigare slaget:

Gotland har drabbats av den stora girigheten. Det var liksom alltid tvärt om förr, gotlänningarna satte en ära i att hålla priserna på normala nivåer. Nu fikar man i bästa fall till Stockholmspriser, och under själva Almedalsveckan tvekar inte krögarna att lägga på hundra spänn på varje rätt. Samtidigt följer inte kvaliteten med upp – många många ställen bemannas av jättetrevlig och strålande inkompetent gymnasieungdom som utan professionell ledning ska försöka få ut mat till några hundra besökare. Lummelundagrottorna var särskilt illa skötta, matställena i Kneippbyn är alltid ett skämt rent kvalitativt.

Man får lära sig. Den som ska tillbringa lite mer tid på Gotland gör klokt i att skaffa ett ställe med eget kök.

Samtidigt måste man förstå att detta följer ett logiskt mönster. Rekordfå hushåll är nu året runt-boende innanför ringmuren i Visby. Husen är helt enkelt för dyra för löneläget. Effekten blir att förmögna familjer med terränggående fordon kommer dit från Stockholm, betalar fem miljoner för pyttesmå hus som utnyttjas sex veckor om året. Det är klart att de får betala för sig, vem kan klandra den som bor där ständigt och har begränsade möjligheter att försörja sig under vinterhalvåret?

I Danmark – detta politiskt genomvidriga land – finns åtminstone en lag med vissa poänger: man kan inte sälja fastigheter till personer som inte är folkbokförda i landet hur som helst. Det kan vara klokt att fundera på någon form av styrning mot det i Sverige också. Kanske skulle man behöva vara folkbokförd i Visby för att få äga hus i Visby? Det finns nu delar av London som har förvandlats till rena spökstäderna. Jättefina lägenheter i jättefina hus har köpts upp, ofta av förmögna asiater, som investeringsobjekt. Ingen bor i dem. Städerna utarmas.

Bostadspolitik tycks mig ojämförligt svårt, inte minst eftersom det alltid dyker upp folk som säger ”men det är ju bara att…”. Om någon säger ”men det är ju bara att” när ett komplicerat problem har presenterats är vederbörande nästan helt säkert en lallare.

Nå. Hur som helst. Jag är tacksam över att få hyra ett hus, innanför muren, där en familj annars bor resten av året. Och jag längtar redan tillbaka.

Om boken ”Skin in the game”

3 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

I dagens tidning har jag skrivit mest om ett fenomen som fascinerar mig, men också om en aktuell bok. Läs gärna om du är prenumerant!

Brunte 2.0

3 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

I dagarna släpps den, min käre spelkamrat Lasse Brundins andra platta, och den får det här fina omslaget. Skivbolaget Rootsy ger ut, och det passar ju på något sätt extra bra, eftersom de här sångerna går ännu mer till Lasses rötter. 

Jag har varit mycket mindre inblandad den här gången, jag spelar bara på fyra spår, eftersom jag har varit så mycket på resande fot. Men mina ersättare på resten av låtarna är snarare bättre än sämre… 

Själva produktionsarbetet och arrangemangen har jag heller inte varit med i lika mycket, men plattan är på många sätt bättre än debuten – den är konsekvent svenskspråkig, mer nedtonad, väldigt mycket P4. Hoppas att många kommer att gilla den. Lasse är en förebild på så sätt att han har följt sitt hjärta, inte fegat ur, utan helt enkelt gjort det han tycker om att göra. 

Så många vi är som skulle låta ängslighet komma i vägen och aldrig få ändan ur vagnen och våga exponera oss sådär. Hats off.

Sikh drivers

2 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

One of those stories you’d never think you’d read, but when you do, you’re glad you did. It is such an interesting world we live in.

Dagens ros

1 augusti, 2019 | 0 Kommentarer

Norra Halland ger alltid hopp om mänskligheten. ”Dagens ris” läser jag aldrig.