I Lund testar kommunen att förmedla volontärer för att umgås med äldre och hjälpa dem med ärenden. Sydsvenskan berättade i söndags om en 24-årig kille som en gång i veckan besöker en äldre man och tar en fika på stan eller så. Praktisk välgörenhet. Roligt och bra.
Men inte för vänsterstudenter i Lund, som snabbt inledde en protestkampanj mot denna ickefackliga och amatörmässiga medmänsklighet.
Hjälpa folk? Har vi inte personal till sånt?
Om det skulle vara så att Lunds kommun faktiskt skär ner i äldreomsorgen, för att i stället klara behovet med volontärer, så vore det förfärligt. Låt oss alla se upp så att det inte sker. Men att protestera mot hela idén om att hjälpa människor att hjälpa, som vänsterstudenterna gör, det är en pervers hantering av solidaritetsbegreppet.
Det enda sätt man kan vara solidarisk på är att betala skatt. Hur skulle det se ut om människor själva valde hur de vill använda sina pengar eller tid för att hjälpa andra? Skärp dig.
Varför ska medmänsklighet vara så svårt? Varför ska det alltid bli en stor grej av det? Att hjälpa en äldre människa över gatan, på bussen, ge dem ett leende eller bjuda på några vänliga ord kräver så lite men ger så mycket. Samma sak med volontärerna. Tänk hur mycket gott de kan göra!
Andreas: lundavänstern får mig att skämmas, både över att vara (ha varit?) vänster och över att bo i Lund.
Johan: jag gillar din ironi
Håller med dig, Andreas. Och att gamla sitter ensamma, har hemtjänstpersonal som inte har tid att prata med dem, och inte FÅR göra banala ärenden – det protesterar inte studenterna mot, eller?