Smurfig dag på jobbet

Min karriärs möjliga lowest point publicerades i går. Se här bara. Kontemplera gärna över att jag uppbar lön för att skriva det.

Något vettigare kanske den här texten, om Roberto Saviano. (Jag är förtjust i passusen om smycken för män, förmodligen märks det så mycket att jag borde ha strukit den, det blir lite väl mycket Killinggänget och gayhumor över det.)

***

Och när vi ändå snackar Killing – efter att ha sett bylinen under Andres Lokkos förord till Linda Skugges krönikesamling ska jag också börja underteckna mina artiklar med postnummer. Andreas Ekström, 223 52 Lund är ju precis lika coolt som Andres Lokko, London W1.

0 svar på “Smurfig dag på jobbet

  1. Hahaha jag tyckte att det jätteroligt! Om det var ett lågvattenmärke så var det ett roligt sådant! Tack för en bra blogg förresten, följer den oftast bara i tysthet:)

  2. Andres: Jag får erkänna – jag skrev fel med mening för att drygt visa att jag inte kan skillnaden på Londons postnummer, jag tycker inte att de är jätteviktiga… Men 223 52, det är rätt!

    ***

    Per W: Bara smurf! Jag smurfar att vara hemmasmurfare, men har smurfigt på smurfen också.

    ***

    Pia: Well, no more tysthet säger jag! Snart kommer ny design här på sajten, då blir det lite mer synligt med kommentarsmöjligheten.

  3. jag förstår det:-)
    men det är ju faktiskt så att ens londonska postnummer (i sin helhet som t ex EC2 2HN) är lika viktigt i den brittiska vardagen som personnumret är i sverige. det är ditt postnummer du uppger när du röstar, inte när du är född etc…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *