Just got off the stage here in Cape Town, South Africa, after an exciting couple of days with a keynote presentation in front of a huge crowd, and informal talks with journalists, activists, business leaders and tech specialists.
As I am waiting to head north again this afternoon, I am contemplating a discussion I had with an impressive gentleman working for the government, hired by former prime minister Thabo Mbeki. We talked about ambition, social inequality and greed. South Africa has the highest Gini coefficient in the world. It just can’t continue like that. What is integrity, and what is morality? Which is which? When can we afford to be persons of integrity and high ethical standards, and when can we not?
This will take some time.
But for now, to the people I did meet – thank you so much. You have made a difference in my life this very morning.
I found myself laughing out loud, reading this fantastic takedown of Facebook’s crypto-currency ideas. But the boxing match prose aside, this is actually a thoughtful piece.
För en tid sedan drev journalisten Emanuel Karlsten tesen att Pewdiepie, Felix Kjellberg, på grund av sin Youtube-karriär som dataspelare bör uppvärderas kulturellt och omskrivas mer. (GP 3/9)
Jag är av helt motsatt uppfattning, vilket jag redan har påpekat här.
Men jag tror att det döljer sig något annat bakom den här begreppsförvirringen, sammanblandningen av popularitet och relevans, ett större problem än ”rätt” värdering av kulturella fenomen, och det handlar om språk.
Intelligens förväxlas besvärande ofta med omdöme. Artighet med snällhet. Utbildning med bildning. Politiska segrar med politiska framsteg.
Inga av dessa begrepp uppträder nödvändigtvis i par. Men när de gör det, går samhället ofta i rätt riktning.
Så hur styr man ditåt? Genom att insistera på reflektion, på saktmod. Vilket för övrigt inte ska förväxlas med tröghet eller bakåtsträvande.
Borough Market i London sålde mig i tisdags en macka med salted beef, oxbringa ungefär, med senap och inlagd gurka och surkål. Bisarrt gott. Borough Market är för övrigt den fantastiskt trevliga delvis utomhus delvis inomhus belägna marknad där några terrorister attackerade folk med kniv för några år sedan. Tills de mötte en medelålders fotbollssupporter som ”hade druckit några pints”. Han ställde sig och vevade i en bar. Utan vapen.
Han höll nämligen på Millwall, ökända för sina huligan-fans. Och vrålade således: ”FUCK YOU, I’M MILLWALL!!!!!”
Såg ett reportage från sjukhuset där han låg med lite mindre skärsår. Han hade fått ett exemplar av ”Runner’s World” av sina kompisar, med en bra förstasidesrubrik: LEARN HOW TO RUN. Så fruktansvärt roligt.
Ni som fattar, ni fattar. Ni är nog inte så många längre. Men så här: om jag fick välja en sångröst att sno av någon, så skulle Lars Säfsund ligga pyrt till.
Jo: jag är i London. Älskade Hedone har stängt, jag har inte kommit över det, men det finns en viss tröst. Din Tai Fung är en taiwanesisk dim sum-kedja, enkelt uttryckt, som har lyckats få en stjärna i Guide Michelin. De finns i Australien och Asien och på några ställen i USA – men nu också för första gången i Europa. Så i går letade jag mig fram till Henrietta Street vid Covent Garden, fick genast ett bord i den mysigt stökiga matsalen, kryssade i vad jag önskade och maten kom, tallrik efter tallrik. Servitrisen dubbelkollade: du vill verkligen ha allt detta?
Ja? Ser jag ut som en mes?
Om jag inte hade så mycket annat jag måste hinna äta innan jag åker hem i kväll skulle jag slinka in för en eftermiddagsfika av något slag.
Superintressant om en dansk rasists digitala fall. Youtube tar lite ansvar, vad det verkar!
Läser en intressant text av min käre vän Emanuel Karlsten, som driver tesen att Pewdiepie, Felix Kjellberg, på grund av sin Youtube-karriär som dataspelare bör uppvärderas kulturellt och omskrivas mer av etablerade medier.
Jag är av helt motsatt uppfattning.
Ett viktigt skäl till det är att kultur har särskilda värden. Vi lever i en tid som gärna vill låtsas att ungefär allt är lika bra som allt annat, och framför allt: som förväxlar popularitet med relevans.
Felix Kjellbergs gapande saknar större kulturellt värde. Han säger eller gör ingenting som säger något viktigt om mänskligheten, ingenting som kommer att bli bestående, ingenting som föder något mer än bara mer av samma. Han är stor – men det finns inte så mycket att berätta om honom. Där finns det helt rimliga skälet till varför nyhetsvärderingen ser ut som den gör.
Läser Kyrkans Tidning och ser att barndopen i Sverige blir färre. Siffrorna rasar verkligen, 64 procent av spädbarnen i Sverige döptes år 2005 – men år 2018 är den siffran nere på 37 procent!
Det är strålande nyheter.
Religionens enorma skadeverkan på samhället, de konsekventa inskränkningarna i människans andliga och fysiska frihet framför allt, pressas kanske tillbaka åtminstone på någon front. Att ”uppta” ett barn i en församling genom en religiös ritual som barnet inte är tillfrågat om är förstås inte lika gränslöst upprörande som omskärelse av små pojkar är, men det totalitära anspråket på en försvarslös varelses själ är ingen liten förbrytelse.
Skrev en liten sak om Facebook för att… ja, för att det tyvärr spelar roll för samhället vad som pågår där.