Att hitta

Nu ska ni få se! Detta är en flummig bok som jag inte alls vet om någon mer än jag själv vill läsa. Den heter och den handlar om att hitta. Det går inte att förklara så jättemycket tydligare. Att hitta, helt enkelt. På olika sätt, abstrakta och konkreta. Det står en del saker om internet i den här boken, men också om kartor och konst, och om det personliga och det kollektiva minnet.

Och så ska jag för första gången berätta om den sjukdom som jag tyvärr bär på, och som jag ska överleva – är det tänkt – med hjälp av ett alldeles speciellt hittande. Jag publicerar förordet inom kort, det förklarar kanske lite bättre. 15 augusti kommer boken ut, och här ser ni Sebastian Larsmos fina omslag. Wish me luck!

Rubriken, rubriken

Ändå bra rubrik, om jag får säga det själv, den som ackompanjerar veckans spalt. Som handlar om Astrid Lindgren, en charkuterist med såg, en styckmästare med kniv, vädret och så två grisar: den som styckas på bilden hos Widerbergs och det ombyggningshotade kvarteret som heter Galten.

Doktorn kom hit när han var här

I går var det så här: Vid halv sex kom doktorn på hembesök, han bor inte i Lund längre, han är här på jobb och övernattar hos sin bror som inte är jag (folk tror det ibland eftersom vi båda är bleka och har samma efternamn). Vi åt bibimbap och sen älgade jag iväg till AF för att leda Studentafton. Jag tror det var min femte. På scen där har jag intervjuat Mel C från Spice Girls, Åsa Romson, Edward Snowden, Magdalena Andersson, och så i går Youtube-fenomenen Axel Palm och Ella Grundel samt statsvetaren Nils Gustafsson – det var otroligt roligt, panelen drog i positiv mening i väg åt massor av olika håll när vi pratade om medier och underhållning och juridik och politik och pengar. Jonas Birgersson satt i publiken och ställde en viktig och precis fråga om nätneutralitet. Frågestunden blir alltid bra på Studentafton.

Jag hoppade över eftersitsen som i och för sig brukar vara trevlig – det serveras pytt royal, det vill säga pytt i panna med béarnaise, den fick sitt tillbehör och sitt namn när drottningen av Danmark var gäst, true story – eftersom jag är trött av mig och eftersom jag hoppades att doktorn skulle vara kvar. Det var han.

När han gick kom jag med en uppmaning på närmast metafysisk nivå: ”kom hit när du är här”. Den formuleringen får mig förresten att associera till en fråga som fotbollsdomaren Jonas Eriksson i sin roll som knattereporter i Barnjournalen på åttiotalet ställde till fotbollsspelaren Johnny Ekström, som jag inte heller är släkt med: ”Du är ju väldigt lång och stor. Var du lika lång när du var liten?”