Skatteverket är en av våra mest omtyckta myndigheter.
Plats för eftertanke.
Sverige är nog ett rätt konstigt land.
En central del av Skatteverkets framgångssaga är ett omfattande reformarbete som egentligen mest byggde på ett antagande: svenskar vill göra rätt för sig, inte betala mer än de måste, men de vill följa reglerna. Alltså ska det vara lätt att göra rätt.
Jag har köpt det där också. Men så är det ju så att jag driver ett aktiebolag. Och här kan jag bara konstatera att jag utan min revisionsbyrå skulle stå mig fullständigt slätt. Inte bara skulle jag göra fel – jag skulle dessutom missa avdrag som jag har rätt till, och vara helt chanslös att planera firmans ekonomi på det sätt som de kan.
Inte för att det är några superovanliga saker jag gör heller. Inga fastigheter. Inga råvaror. Bara jag själv och min fru anställda.
Hur ända innerst in i glödheta helvete reder man upp detta om man med bristfälliga språkkunskaper men stor vana från sitt tidigare hemland att bedriva egen verksamhet vill dra i gång ett bolag i Sverige?
”Enklare blanketter”, ”vi måste förenkla för småföretagare”, det har jag hört i politiken sedan åttiotalet.
Det är möjligt att allt var jättemycket svårare då.
Men – säger jag som läskunnig och åtminstone medelbegåvad medborgare – lätt är det inte nu.
Skatteverket, hej. Ni är inte ens nästan klara med er process att maximera användarvänligheten. Ert språk är byråkratiskt, era blanketter fortfarande en mardröm, de digitala tjänsterna inkonsekvent utformade.
Riksdagen, hallå, hej. Ni måste på allvar se över detta.
