Jobbet på Fihnsättarna tog inte slut i och med den sommaren. Jag jobbade under skollovsveckor det nästföljande året, och på senvåren 1996 tryckte vi min farfars lilla memoarbok där. Göran Fihn hjälpte mig genom varje moment, och till slut hade vi gjort femtio bokhäften, från ax till limpa. Jag hade lånat pappas och mammas cabbade folkabubbla – den var snyggare än den var bra, man fick resa med ett extra bilbatteri i baksätet – och vi kunde inte köra hemåt med boklådorna förrän sent på natten.
”Tack, det var roligt”, sa jag när jag släppte av Göran Fihn på vägen hem till Fjärås.
”Ja, det var det”, sa han förtjust och hoppade ur.
Han lyste verkligen. Han menade det. Han älskade tryckarkonsten och hela den process som han hade visat mig, och det var omöjligt att missta sig på.
I dag driver han fortfarande, såvitt jag vet, sitt företag. De gör inte längre Norra Halland, men är fortfarande i tidningsbranschen med magasinet ”Kungsbacka-Profilen”. Och jag sätter hundra spänn på att Göran Fihn fortfarande är gränslöst fascinerad av tryckerikonstens och typografins möjligheter.
