Min bänkgranne på Sydsvenskan, författaren och kulturskribenten Per Svensson, är ett unikum. Hans lägstanivå är obetydligt lägre än hans högstanivå, som är jättehög. Hans arbetskapacitet är mytomspunnen. Hans humör okuvligt. Han är alltid redo för ett roligt samtal men avfärdar alltid alla typer av after work-idéer med nyckelmeningen ”jag vill inte umgås!”.
Det är inte riktigt sant, han är en av de mest sociala kolleger jag någonsin har haft. Jag har lärt mig massor om allt möjligt bara av att vistas i samma kontorslandskap som han.
I dagarna utnämndes han till hedersdoktor vid Malmö högskola, och jag blev så himla glad för det.
Att han förtjänar det är självklart, han är en offentlig samtida intellektuell av högsta klass, men det är dessutom så lyckligt ordnat att han får denna titel när han är at the top of his game. Jag har intrycket att Per skriver sitt livs prosa just nu, vid 57 års ålder. Tidpunkten för utdelning av lagerkrans är välvald; gratulationer utgår härmed både till Per och till Malmö högskola.
Grattis!