Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Balans

Boken får en tung bakvagn. Det oroar jag mig också för. Som jag planerar det blir det en del politik och filosofi på slutet, och klart mindre av roliga miljöer och personer och hejdlöst coola uppfinningar. Det kommer att kräva en del av läsaren ibland, och en del av mig när jag skriver klart. Att göra tvärt om är förstås uteslutet; all politik handlar om följderna av innovation, teknik och kultur. Jag kommer att be några av mina bonusredaktörer, pålitliga kompisläsare, att särskilt se upp med språkets lätthet i den delen.

2 Kommentarer

  1. mati den 20 december, 2009 kl 07:05

    Och korsklippa är det inte tal om?
    Alltså, att varva sång, dans och naket med politiska analyser och filosofiska teser.
    Eller dör alltihop värmedöden då? (Varmt + kallt = småljummet för evigt)

    Utan att ha sett materialet så tror jag att det skulle kunna funka – a till ö, ax till limpa är ju inte alltid den bästa modellen.
    Några av Sven Lindqvist bästa böcker har det där – tunga fakta-baserade block inskjutna bland rent berättande delar.

    Man äter ju inte brödet först och smöret sedan och allra sist pålägget utan man gör ju en macka.

    Nåja, allt detta har ju med din övergripande struktur att göra.

    Du skulle även kunna göra ett slags appendix med de politiska och filosofiska delarna – som blir ett slags tolkning av det du just berättat – med slutsatser och följder.
    Och beroende på hur detta appendix var gjort, så skulle man också kunna se på det som ett slags uppslagsverk. Tänker bl.a. på boken Clockwork Orange som (jag vill minnas) har en ordbok med förklaringar av de olika nyorden och bokspecifika fraserna i slutet. Den delen är läsvärd i sig själv, har ett helt annat tonläge och man kan välja om man vill läsa den eller ej – boken Clockwork Orange går att läsa ändå.

    Grymt sugen på att läsa nu!



  2. Andreas Ekström den 20 december, 2009 kl 08:17

    Grejen är att jag har både intervjudelar och miljögrejer mot slutet, mitt i politiken. Hela ”godhetsdelen” bygger egentligen på intervjuer. Det är väl mest det att jag har lite ångest över att jag är tvungen att berätta så mycket, snarare än skildra det. Det vill säga: jag är tvungen att säga hur det är, eftersom jag inte riktigt alltid kan visa det.

    Och så ändrar sig min ågren hela tiden. Just nu tycker jag att bokens andra och fjärde kapitel är de svagaste, men jag vet, teoretiskt, att åtminstone fyran är rätt bra. Men tvåan, som återberättar historien om Googles tillblivelse och vilka grundarna är, det är inte helt spänstigt i nuläget. Knöligt berättat, jag vet inte riktigt varför. Jag räknar med redaktörshjälp för att få till lite ”rakare” linjer där. Inget behöver konstlas till, boken ska vara bred och allmän och lättillgänglig. Tell it like it is, bara.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.