Läser i programmet till Grävseminariet – förra årets upplaga omskrev jag till exempel här – och blir sugen på att åka till Sundsvall. Men det blir inte så i år för min del. Någon gång ibland får man väl avstå roliga grejer.
Hur som helst. Det där programmet innehåller ett porträtt på frilansjournalisten Kjell Albin Abrahamson, mest känd från radio men också som ansedd skribent i till exempel Sydsvenskan.
Han säger där att han ”aldrig förstått” vad som är så bra med reportaget om de avvisade egyptierna, ni vet det där reportaget som fått uppmärksamhet över hela världen och lett till granskningar över hela Europa och som visade hur svenska regeringen kringgick alla vanliga bestämmelser för att låta CIA sköta sig självt på svenskt territorium och hämta ett par personer som bodde i Sverige och skicka iväg dem till förhör med tortyrmetoder, ni vet, det reportaget.
Att säga att man inte förstår vad som är bra med det är ett ganska tufft uttalande. Man säger i princip att tja, det där, det är väl journalistisk vardagsmat.
Det kan finnas olika förklaringar till varför man säger så. Typ dåligt omdöme, okunskap, raljans eller avund eller kanske något annat. Oavsett vilken förklaring som är den rätta så framstår det inte som smickrande för den som sagt det.
