Analyze that!

Drömmer följande, fullständigt kristallklart:

Jag sitter på en sorts högtid på Svenska Akademien. Jag har en egen stol att sitta på, och sitter vid bordet – men jag är ännu inte ledamot. Ska bli inom kort, tydligen.

Bredvid mig sitter en man i 65-årsåldern, en smula lågmäld. Han är nyinvald och börjar hålla sitt installationstal, som enligt traditionen ska vara en hyllning till föregångaren på stolen.

Ingen lyssnar.

Alla stimmar runt, pratar om sitt, skrattar, kollar på en meny för hämtpizzor. Som om hans tal bara var en formalia som måste ut i luften, ni vet, riksdagsdebatter, någon står och pratar och det sitter sexton personer i kammaren.

Jag blir arg där i drömmen, säger åt folk att skärpa sig, lyssnanuförHELVETE och – det blir alldeles tyst. Alla tittar på mig. Jag, som ju ska bli invald nästa gång, har just gjort fel på ett alldeles enormt sätt utan att riktigt ana hur. Men förklaringen kommer:

Han höll ju inte talet på riktigt, han tränade bara lite, det fattar väl en fårskalle?

Ebba Witt-Brattström (jag är helt säker på att det är hon, hon kanske vickar för maken eller något) tittar på mig utan att dölja sitt förakt. ”Vad sa du att du hette sa du”, säger hon, jag svarar, hon stryker bort mitt namn från sin lista med kraftiga streck.

Hon ifrågasätter sedan min meritering med att hålla pennan över fältet för meriter på det där fomuläret, titta på mig och säga ”grattis till… till…?” och bara vänta på att jag inte ska säga ”den godkända doktorsavhandlingen” eller ”den kritikerrosade lyrikdebuten”, eftersom jag inte har några sådana bakom mig.

En kollega från tiden på DN kommer och sätter sig bredvid mig. Hon är bekymrad. Hur kunde jag säga så där till akademiledamöterna? Hur ska det nu gå?

Det konstigaste av allt var att jag var så lättad över att det var en dröm. (Mejla gärna din uppfattning om the sanity rate i detta till skaffapsykofarmakanudingalning@andreasekstrom.se eller detdarvarvalingetjaghardromtattdetvarhoracesjalv@andreasekstrom.se.)

***

Apropå Svenska Akademien: Läs slutet på Mats Bergstrands kolumn på DN Debatt denna morgon, ni som har tidningen, eller klicka här.