Att ogilla Turkiet

Att gilla eller ogilla ett land. Kan man det? Kan man ta med allt som ett land innefattar, och samla sig i ett omdöme av typen: ”Jag gillar verkligen Syrien” eller ”Jag gillar verkligen inte Turkiet”?

Jag vet inte, men jag gillar inte det jag har sett av Turkiet. Vilket inte är något annat än flygplatsen i Istanbul. Men jag gillar inte böckerna! Jag gillar inte mustascherna! Jag gillar inte maten! Jag gillar inte musiken! Jag gillar inte hur regimen leker demokrati utan att vara det! Jag gillar inte språket! Turkish Airlines heter Türk Hava Yollari på turkiska. Otroligt fult. Och jag gillar inte Turkish Airlines, inte deras turkosa stolar, inte deras extremt långsamma och oorganiserade personal.

Det finns bara en slutsats: Jag måste med det snaraste resa till Istanbul, på riktigt, och lära mig lite saker bortom det olyckliga mustaschmodet.

0 svar på “Att ogilla Turkiet

  1. Efter Midnight Express tror jag Turkiet bestämde sig för att skita i PR. Meningslöst, liksom.

  2. Midnight Express är en fantastisk välberättad film om den amerikanske turisten William Hayes som kommer på en dålig idé som han genomför. Resultatet blir en turkisk fängelsevistelse som skildras på ett mindre tilltalande sätt. Jag chansar lite här och säger att filmen kom i slutet av sjuttiotalet och anklagades då för att vara rasistisk.

    Helt klart en film att se. Många oförglömliga ögonblick.

  3. vaddå, turkiet är fett! all about it förutom låtsasdemokratin.
    särskilt musiken (ett förälskat hjärta klappar i 9/8), särskilt maten, särskilt mustascherna.
    ”jag gillar inte maten” vaddå, från flygplatsen? jag har fått godare mat på plåtbricka i turkiska lastbilschaufförskantiner än på lyxkrogar i svärje.
    get real, mannen. off you go. du kan börja med manti (uttalas mantö) med yoghurtsås. googla det.

  4. Vad det gäller maten: Jag har aldrig blivit imponerad av någon mat jag ätit som kallat sig turkisk, aldrig fångats av något turkiskt recept…

    9/8-takt gillar jag bara när Sting gör det, lyssna på ”I Hung My Head” från ”Mercury Falling”, 1996.

  5. Hmmm… Det där med maten förvånar mig verkligen. Turkiskt kök är som det grekiska, men vällagat och varierat. Dessutom har turkiska krögare självförtroende nog att inte vakta sin mormors gamla recept med italienare eller danskars anala attityd, utan tillåter sig att inspireras och påverkas av världen och tiden.
    Kanske är det ditt förhållande till den turkiska maten som med västeuropens förhållande till Turkiet i stort. Vår föreställning om landet bygger på vår bild av turken i diasporan, av den isolerade miljonprogramsturken?

  6. Ja, eller så är det okunskap från min sida, vilket jag kanske mest av allt misstänker – turkisk mat i Sverige är väl kanske lite som kinesisk mat i Sverige. Det vill säga inte samma sak alls…

  7. Hoppa på nästa THY-plan (med turkosa stolar och världens godaste flygmat) till Istanbul, så ska jag visa dig stadens bästa sidor personligen! 😉

  8. Oj, Andreas! Jag saknar ord. Jag skulle aldrig våga säga att jag ogillar ett land – speciellt om jag bara har varit på en flygplats. Jag tänker inte ens gå in på de fördomar som finns om Turkiet. Det är så tacksamt att ogilla Turkiet – politiskt, kulturellt, historiskt. För landet har så många ovänner – för att inte tala om alla olika etniska diasporan som spyr galla på landet utan att tröttna.

    Att du tycker att språket är fult – är en helt annan sak.

    Tycker bara att du ska åka dit och sedan ta dig en funderare. Jag är just tillbaka i Sverige efter 3 år i Istanbul. Det går inte ens att beskriva staden med ord. Påminner en del om NY – antingen älskar du staden eller hatar den. Avråder dig att åka till Alanya – det är inte Turkiet. Åk helst till städer där det inte finns många turister.

    Lycka till!

  9. Jo, men du har ju helt rätt. Det här är ett sådant där inlägg som jag nästan ångrade samtidigt som jag publicerade det… I alla fall lite.

    Jag ser fram emot att lära känna Turkiet mycket mer, och hoppas få chansen att göra det snart. Återkom gärna med fler tips om du vill!

Lämna ett svar till Marcus Almgren Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *