På Sydsvenskan.se finns nu ett nytt artikelformat, som är avsett för lite längre texter. Tanken är att läsupplevelsen ska bli renare, medan de grafiska och visuella inslagen ska få mer egen plats. Jag gillar det! Läs gärna Eskil Fagerström om knäppgöken Dan Park, som exempel.
Bra format, sämre konstnär. Finns det verkligen inte tillräckligt med sorgligheter i världen helt utan att han, av ren leda eller törst efter uppmärksamhet eller vad det nu är som står bakom, strör salt i redan onda sår?
Jag tycker nog att det är väldigt tveksamt om han bör kallas konstnär. Men Eskil skriver ju intressant om precis det; det finns goda argument för bådadera.
Och ja, jag håller med. Fler röster är inte alltid idealet. Hans röst är en jag gärna skulle slippa höra i offentligheten.