Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

De sex stora

Eftersom jag jobbar mycket över hela landet, och besöker Stockholm nästan varje vecka, så träffar jag förstås folk från andra medieföretag – tidningar, tv, bokförlag, allt sånt. En vanlig fråga är:

Är det inte lite tråkigt att jobba på en tidning som inte har nationell spridning?

Frågan ställs givetvis bara av folk som har sin bas i Stockholm. Men jag kan förstå den ändå: Jag minns hur det var att arbeta på Dagens Nyheter. Den tidningens namn öppnar helt enkelt dubbelt så många dörrar. Så funkar det, och det är bara rimligt.

Men grejen är att Sydsvenskan har en spridning den aldrig tidigare har varit i närheten av. Tack vare internet, tack vare sociala medier, diskuteras Sydsvenskan för både kvalitet och enskilda jobb hela tiden.

Än viktigare är detta:

Varje dag finns det sex svenska tidningar som kan vara bäst på en stor grej. Ett Nobelpris, ett vm-guld, en katastrof, en tioårsdag av en terrorattack. Dessa sex tidningar är Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan och Expressen. Det finns andra bra tidningar i landet också, men ingen som vid ett enskilt tillfälle mäktar med att vara bättre än samtliga de sex jag just nämnde.

Att få tillhöra en av dessa sex redaktioner ger en känsla av att vara med och spela med och mot de bästa. För mig skulle det vara rätt svårt, rent känslomässigt, att inte spela i den ligan. I varje fall just nu. (Jag har inte sett alla sex tidningarna än i dag, bara tre av dem, men Sydsvenskan är bäst hittills på 11 september-minnen. Fast kvällspressen brukar vara ruggigt vass på sådant och särskilt bra på både bilder och tonträff i känsloläget. De kommer båda att vara lysande i dag. Ska bli roligt att gå ut och fika med dem på bordet sen.)

Det finns alltid en risk att hemfalla åt regional bitterhet riktad mot Stockholm. Det är ett särdrag som odlas med särskild framgång i Göteborg, och det är extremt viktigt att inte börja göra det här också. Men visst kan jag känna den ibland. Det finns en massa människor som inte vet hur otroligt speciellt det är att få leva och verka i Malmö-Lund. Det finns en massa människor som blir förvånade när de träffar mig på gatan i Stockholm, eftersom de inte fattar att jag tar mig dörr till dörr på ungefär fyra timmar, och att den ansträngningen är försumbar. Det finns ”mediesäljare”, jag har själv pratat med en, som utgår från att DN och Svenska Dagbladet har större hushållstäckning i Malmö-Lund än Sydsvenskan, när verkligheten är den att Stockholmstidningarna kanske har några få procentenheter sammanlagt. Och det finns förstås människor som inte läser Sydsvenskan, men som borde göra det.

Sofia Nerbrand, tidskriften Neos grundare, har flyttat till Skåne med sin familj. När vi träffades berättade hon otroligt underhållande om reaktionerna i hennes kretsar av journalister, politiker och pr-folk. Men… vad ska du jobba med Sofia!? Hur ska det gå!?

”Jag tror nog att folk jobbar i Skåne också”, sa hon.

***

Och det gör vi förstås. I dagens tidning finns en intervju med Nathalie Djurberg och en med Linda Boström Knausgård, som huvudsakligen handlar om henne och inte hennes man, vilket kanske kan pigga upp, och i går fanns en riktigt bra och förbannad j’accuse av Joumana Haddad, som skriver från Sydsvenskan med bas i Beirut. Jag fick översätta, och undrar förstås hur mycket av hennes skribentsjäl som går förlorad – hennes bildspråk är galet yvigt, och jag kunde inte förmå mig att låta ett ”som en fjäril med sylvassa naglar” få stå kvar… Det var kanske fel.

6 Kommentarer

  1. Karin den 11 september, 2011 kl 10:35

    Jag håller med dig – Sydsvenskan är en makalöst bra tidning, jag är väldigt glad över att jag fick mitt första journalistjobb där och längtar fortfarande tillbaka till Malmö ibland.



  2. Andreas Ekström den 11 september, 2011 kl 10:43

    Kom och hälsa på! Det är närmare än man tror! 😀



  3. Peter den 11 september, 2011 kl 11:26

    Men den typ av händelser du räknar upp, som skulle s a s testa kapaciteten hos redaktion, reportrar, fotografer – VM-guld, Nobelpris, minnesdagen av en stor händelse, val i USA – det är sådant som man har kunnat se komma under längre eller kortare tid. Eller där tidningen förlitar sig en hel del på utländska (ofta amerikanska) mediejättar, och ibland tydligt rewritar deras material, lånar deras bilder etc. Om en bomb slår ner i Umeå eller en miljonärsson kidnappas i Växjö, vilken tidning är bäst då? Den sortens händelser är verkligt oförutsedda, verkliga nyheter; det går inte att förbereda sig för dem på samma sätt.

    Visserligen vet man inte vem som ska få Nobelpris, men alla större redaktioner vet vilka namn som anses heta och har kunnat förbereda, och man vet exakt vilken dag man ska avsätta utrymme i tidningen, och på vilka sidor. Det hjälper väl litet grann, eller hur?

    Idag sysslar tidningarna mer och mer med sådant som inte alls är nyheter och inte heller analys, mera typ ”så här trimmar du din iphone”, ”här är de nya xbox-spelen”, ”fräscha restauranger att äta på i Thailand” eller ”en lista på filmer du måste se i höst”. Plus fiktiva eller fiktionaliserade texter som ”rockhjältar som borde bli tv-serier” och hela dokusåpaköret. Att det är de resursstarkaste tidningarna som kan göra mest av den varan är ju inte konstigt, men det har inget speciellt med nyhetsvärde att göra.



  4. Helena den 11 september, 2011 kl 12:37

    Då har du brutit mot översättarens första budord: ”Du skall icke normalisera.” Får fundera på lämpligt straff …



  5. Andreas Ekström den 11 september, 2011 kl 02:29

    Peter: Du sätter fingret på några viktiga saker där. Men jag står nog ändå fast vid bomben i Umeå – jag tror Aftonbladet och Expressen är bäst på den, inte VF/VK. Det handlar om förmåga att kraftsamla, men också om rutin på riktigt stora händelser. (Även om VF/VK är bra, bättre än nånsin säger ryktet. Jag ser ju dess pappersutgåva mycket sällan förstås.)

    Helena: Det är så va? Fan. Om du ser mig på Bokmässan får du ge mig lite okokt spagetti så ska jag köra tio flagellantslag på min rygg.



  6. Helena den 11 september, 2011 kl 04:06

    OK, det låter rimligt!



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.