Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Ett barns färdigheter

Det här är en typisk Hemliga pappan-bloggtext. Jag saknar den bloggen av just det här skälet: jag gillar att ha ett sätt att tänka högt tillsammans med andra föräldrar.

Min stora tjej är fem år, och har ganska nyligen lärt sig att läsa. Det har inte hänt av sig självt, utan är resultat av en hel del träning med bokstäver och skrivande sedan hon var två, hela tiden lekande och uppmuntrande, och ofta med hennes farmors stöd och hjälp. (Farmor är svensklärare.)

Okej, bra, det var en grej. En färdighet som ett barn behöver.

Vilka är de andra?

Vad mer ska vi ta ansvar för att lära henne, om vi alltså inte pratar egenskaper, utan rena färdigheter? Man kan alltid säga ”läsa får de lära sig i skolan”, och visst, men jag tror att det är väldigt bra för övrig inlärning och självkänsla om man kan det någorlunda redan när man börjar.

Så nu vill jag höra från er: Vilka färdigheter är det rimligt att man tar ansvar för som förälder? Som man dessutom inte kan räkna med skolans hjälp med?

Jag tänker spontant… cykla, simma, åka skridskor och skidor, laga mat, dansa kanske, lite grundläggande förståelse för musik vore väl bra i den mån de visar sig intresserade, och så förstås väldigt mycket dator- och nätkunskap. Och hur ska man göra, när man väl har bestämt sig? Låta det bli som det blir, och ta det som det kommer? Eller koncentrera sig på en sak i taget?

6 Kommentarer

  1. Marcus Almgren den 28 november, 2010 kl 07:55

    Att de lär sig konkreta färdigheter är sekundärt. Viktigast är att de fattar att ingenting kommer gratis, att det ingår i konceptet att man måste misslyckas för att till slut lyckas och att man inte ska ge upp så lätt. För att citera Happy Feet: ”The word triumph starts with try. And it ends with umph!”



  2. Farmor Ekström den 28 november, 2010 kl 10:14

    Ta det lugnt, se vad de är intresserade av och stötta det. Diskutera och var intresserad av deras tankar. Låt konkreta färdigheter komma naturligt.Ställ inte för höga krav för tidigt. (Det har ju gått bra hittills!)



  3. Helena den 28 november, 2010 kl 11:11

    Jag tror egentligen inte man behöver lära dem så mycket mer än att umgås med andra människor, både vuxna och andra barn.



  4. JennyG den 28 november, 2010 kl 12:02

    Att lära dem att de duger som de är. Bygga självkänsla. Att lära dem att tolerera människors olikheter. Färdigheter är sekundärt.



  5. Peter F. den 28 november, 2010 kl 01:19

    Är ju inte pappa, men som barn till mina föräldrar så har jag saknat självkänsla,något som (Jenny G.) nämnts tidigare. Det är en rätt lång resa att hitta den i vuxen ålder, men ack så givande.

    Angående föräldrar så vill jag tipsa om Mark L:s kåseri i dagens upplaga av God morgon Världen.
    http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=2761943&codingformat=.m4a&metafile=asx.



  6. Nonsensakuten den 28 november, 2010 kl 11:24

    Läsa, skriva och en enklare form av matte är aldrig fel. Sedan – eftersom vi bor i Karlskrona – är simkunskaperna självklart oerhört viktiga.
    Av samma anledning är det också viktigt att inpränta vissa grundläggande värderingen – nämligen att olikheter berikar samhället och att alla individer har ett okränkbart värde.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.