Lite bävade jag för den här stunden, men den var nödvändig: mina barn har just suttit i vardagsrumssoffan och tittat och lyssnat på ett genomdrag av ”Min nästa lever”. De ska ju vara där på teatern nästa torsdag, och vi kände att de måste veta precis vad som väntar.
Nu är vi klara. De har sagt och frågat och berömt, och hon som är teaterintresserad har gett precis regi, samtidigt som hon torkade bort någon liten tår. Fantastiska älskade ungar.
