…finns en krönika jag har skrivit. I korthet går den ut på att jag tycker att det vore spännande att veta mer om vem Sveriges bloggspindel på nätet, Johan Larsson, är.
Han har åstadkommit något suveränt bra. Men vem är han? Tjänar han pengar? Tänker han sälja? Kan han tänka sig att sälja uppgifter ur sina databaser till typ Observer? Hur har han lärt sig allt han kan? Varför håller han på? Vad tror han om framtida trender och utveckling i bloggosfären? Och är han verkligen helt ensam om att ha byggt detta?
Jag räknar med en del diskussioner i bloggosfären i dag. Kanske berättar Johan Larsson mer om sig själv genom sin egen blogg?
UPPDATERING: Nu svarar han! Kul och intressant. Johan känner sig kanske lite trängd av att jag är nyfiken på vem han är. Det behöver han inte göra. Saken är ju den att jag inte bryr mig det minsta om honom som privatperson, det är inte alls det texten handlar om – jag är i stället nyfiken på just det jag har skrivit i krönikan och här ovan: hur han i ”professionell” mening ser på sina bloggtjänster. Han har gjort något bra och unikt – det är helt rimligt att Johan Larsson blir en auktoritet, och därför får många frågor om sitt specialområde.
Inte minst därför håller jag tummarna för att Johan väljer att återkomma och svara till exempel på frågorna här ovan, som ju faktiskt ännu inte är besvarade.
UPPDATERING 2: Efter ett litet svep i bloggosfären ser jag massor med intressanta kommentarer. Många är nyfikna, precis som jag. Andra – som till exempel webbexperten Fredrik Wackå – tolkar krönikan lite tokigt, eller så har han bara läst den spetsiga rubriken.
Tror någon verkligen på allvar att jag efterfrågar detaljer om Johan Larsson som privatperson?
Självklart inte. Jag tror det gäller att läsa krönikan noga: Johan Larssons betydelse och fina prestation gör att många blir nyfikna på hans arbete och drivkrafter. (Inte på hans skostorlek eller musiksmak.) Det är fullständigt journalistiskt rimligt att söka svar på de frågor jag har ställt här ovan.
Men: Det är också fullt rimligt om Johan Larsson själv inte har lust att medverka till att sådana frågor får svar. Det är det fina i demokratin och pressfriheten: Frågorna får alltid ställas. Svarsgivaren kan alltid, kanske med undantag för folkvalda, låta bli att svara. Men den som låter bli att svara, måste också alltid acceptera att svaren söks på andra sätt om det finns ett allmänintresse i de här svaren.
Johan Larsson har ingen motsvarighet i Sverige, och är i medielandskapet fullständigt unik. Det vore i det närmaste tjänstefel för en passionerat bloggintresserad journalist att INTE skriva om hans arbete.
***
I dag, tror jag förresten, presenteras Olle Stenholms efterträdare som Allmänhetens pressombudsman. PO som institution försvinner om inte rekryteringen av ny PO blir hundraprocentig. Bara en publicist av Olle Stenholms tyngd och odiskutabla omdömessäkerhet kan klara att mota kraven på en förflyttning av mediernas renhållning till tingsrätterna. Jag har tidigare sagt att min kandidat är Kerstin Brunnberg på Sveriges Radio. Vi får se i dag, det ska bli spännande.
