Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

It’s all ’bout the dom dom dodidom dom

Nu har jag läst större delen av domen. (Jag hoppade över några delar som var för tråkiga för att läsa.)

Jag kan fortfarande inte bedöma om det så att säga är rätt dömt enligt lagboken, men jag får åtminstone det intrycket.

Och det är ju det som är tingsrättens uppgift i det här fallet, vilket en majoritet av nätdebattörerna i dag inte förstår eller låtsas om. Tingsrätten är inte satt att tala om moral. Tingsrättens jobb är inte att vikta det här brottet mot våldsbrott i samhället. Tingsrätten ska inte tycka att någon är girig eller generös.

Tingsrätten har bara ett jobb: Den ska undersöka om de åtalade har eller inte har brutit mot de lagar vi har. Jag tycker nog att det verkar som om tingsrätten har tagit den uppgiften på största allvar.

Men som sagt – om det är rätt dömt, det kan jag för lite juridik för att säkert kunna bedöma. Och jag skulle kanske önska mig en aningen ödmjukare värdering av de egna juridiska kunskaperna både här och där.

***

Läs förresten gärna min korta kommentar från i går om ni inte gjort det redan, framför allt artikelkommentarerna. De är en mycket bra provkarta, och nivån skulle jag säga är något högre än vad den genomsnittligt blir. (Notera dock hur flera kommentatorer är så förblindade av ilska att de tycker sig läsa en jämförelse mellan barnaga och fildelning som beteenden. Det är givetvis bisarrt. Medvetna missförstånd för debattens skull? I wish.)

12 Kommentarer

  1. DenLiggande den 18 april, 2009 kl 03:30

    Vad är det du sysslar med Ekström? Det undras ju. Har du läst Mildner igår? Har du fattat vad det här handlar om? Jag ser på dig och jag ser en strejkbrytare, en som springer duvetvems ärenden och sviker sina likar, det är dags att välja sida. Antingen är du med dem eller så är du oss.



  2. Andreas Ekström den 18 april, 2009 kl 05:07

    Man läser mycket i den här frågan, smart och mindre smart, genomtänkt och mindre genomtänkt.

    Din George W Bush-retorik är bland det mindre smarta, mindre genomtänkta. Är det så jättesvårt för dig att förstå eller acceptera att det kan finnas olika synsätt i en fråga?

    …och så tycker jag alltid bättre om folk som diskuterar en fråga under sitt namn. Men välkommen igen!



  3. Andreas Ekström den 18 april, 2009 kl 05:20

    Och: Det är just övertonerna som jag tycker så illa om. Om du inte är med oss är du emot oss. Nu kan man lika gärna förbjuda folk att länka över huvud taget. Nu har vi infört tankeförbud. Nu finns det ingen brevhemlighet längre. Staten vill stoppa människor från att kommunicera. Om du tycker fel i den här frågan, det vill säga inte som jag, så måste du vara mutad. Internets existens är hotad.

    Det pågår ett slags förföljelsemanisk masspsykos här. Normalt sansade personer kastar all analyskraft överbord, och reagerar med en känslosamhet som påminner om en latinamerikansk fotbollsläktare. Det gynnar ingen, allra minst den som vill försöka se saker ur lite olika synvinklar och fundera över vad som kanske kan vara rätt och rimligt.

    Jag tycker att det är så himla ledsamt!



  4. Marcus Almgren den 18 april, 2009 kl 07:34

    Du, Ekström, skärp dig nu. Jag såg ett gammalt reportage du skrivit som innehöll bilder på Stefan Andersson sittandes PÅ RYGGSTÖDET till en parkbänk MED FÖTTERNA PÅ SITTYTAN. Det är moraliskt skitfel. Erkänn!



  5. Andreas Ekström den 18 april, 2009 kl 08:06

    Haha, och vet du vad? Jag fick ett argt läsarbrev på PRECIS det temat! Göteborgs-Posten borde ta sitt ansvar etc etc. Jag ska kolla om jag har det kvar…



  6. Tor den 18 april, 2009 kl 08:06

    En intressant fråga är i vilken utsträckning en domstol bör ta hänsyn till de allmänna konsekvenserna av en dom (utöver de för de dömda då alltså). Om domstolen ska hålla säg helt konsekvensneutral eller kanske analysera konsekvenserna och begrunda om de är lagens avsikt.

    En konsekvens av domen är att det inte längre är praktiskt möjligt att erbjuda en öppen tracker. Jag tycker att detta är intressant eftersom det är helt skilt från TPBs agerande och de reklamintäkter de fått för webbsidan. Trackern är en kontaktförmedling utifrån hashsummor. Ett exempel på en utväxling mellan klient och server:
    ”Användare: jag söker peers till hashsumma 0x45362313. Själv har jag bland annat 0x88A98CC.
    Trackern: ok, var så god – 144.30.22.10, 133.9.34.2”

    Som du ser är det omöjligt för trackern att veta vad personerna som den sammanbinder planerar att utbyta för information. Varken filnamn eller innehåll förekommer, varför det inte finns ens någon teoretisk möjlighet att skilja mellan legal och illegal fildelning. TPB fick heller inga annonsintäkter från sin trackertjänst. Ändå står det i domskälen att TPB ska lastas för de tillgängliggöranden som användare som laddat ned torrent-filer från andra sajter än deras gjort sig skyldiga bara för att TPB:s tracker använts/hänvisats till. Detta innebär att ett strikt ägaransvar införs för öppna trackers och därmed att det blir omöjligt att driva dem på grund av de juridiska riskerna.

    Med andra ord, samtidigt som den norska televisionen startar egna trackers för distribution av sitt material beslutar en svensk tingsrätt att i praktiken förbjuda öppna trackers här. Man kan fråga sig om tingsrätten har gjort någon analys av vad det innebär för de upphovsmän som vill kunna sprida sina verk via bittorrent-protokollet eller om tingsrätten ens förstått konsekvensen av domen.

    Tingsrätten har dömt fyra personer. Men den har också i praktiken dömt tekniken.



  7. Andreas Ekström den 18 april, 2009 kl 09:08

    Ja, du har kanske rätt! Intressant slutsats, hur som helst.

    Min fråga:

    Vilken roll spelar frivilligheten? Det vill säga upphovsmannens möjlighet att styra över hur hans material är sökbart via en öppen tracker? Jag tror att den spelar nästan all roll. Varje juridisk instans talar alltid noga om uppsåt. Det är ett nyckelord vid nästan varje brott.

    En sådan här teknik som på något vis lämnade möjligheten öppen för upphovsmannen att begränsa sin förekomst skulle ju vara väldigt mycket bättre – men kanske tekniskt omöjlig?



  8. Tor den 18 april, 2009 kl 10:06

    ”Vilken roll spelar frivilligheten? Det vill säga upphovsmannens möjlighet att styra över hur hans material är sökbart via en öppen tracker? Jag tror att den spelar nästan all roll. Varje juridisk instans talar alltid noga om uppsåt. Det är ett nyckelord vid nästan varje brott.”

    En fil kan ju spridas lovligt eller olovligt och i det fall den sprids olovligt kan det ju vara så att den som anklagas för medhjälp till tillgängliggörande antingen känner till detta eller ej. Men om ett verk sprids via en annan torrent-sajt så är det enda man ser i trackern ett fil-ID i stil med 0x88A98CC och då uppstår en intressant ansvarsfråga: kan verkligen den som erbjuder trackertjänsten anses ha ett uppsåt om det inte går att avgöra vad de personer som trackern förmedlar kontakt mellan delar för typ av material? Och säg att det fanns anledning att tro att hälften av de kontakter som förmedlas underlättar illegal fildelning. Vilket ansvar har då den som bidrar med trackertjänsten då det inte finns någon möjlighet att rensa ut oönskade förmedlingar?

    Även om man hade som målsättning att driva en öppen tracker som endast ska användas för helt laglig fildelning skulle den ju dra pirater till sig utan att man kan stoppa det. Ska det då innebära att tekniken görs olaglig (eller i praktiken oanvändbar på grund av för höga risker)?

    Det finns en hel del som tål att tänka på. Jag undrar om vi kommer att se en utveckling mot DMCA även i Sverige/Europa där tjänsteleverantörer beviljas ansvarsfrihet så länge de är beredda att radera material som anmäls. Det finns ju dock en rad problem med det systemet: det gör det svårt för mindre icke-kommersiella tjänster som kanske har svårt att leva upp till den administrativa bördan, det kommer många ogrundande anmälningar (som inte minst visats av Google), Chilling effects etc. Dessutom så har vi ju ingen riktig fair-use-lagstiftning i Sverige vilket i kombination med ett sådant här system skulle kunna skapa problem för yttrandefriheten.

    I dagens läge klargör ju inte lagen om det räcker att som tjänsteleverantör vara reaktiv eller om man också måste vara proaktiv mot upphovsrättsintrång och i vilken utsträckning. Det innebär risker och osäkerhet som kan skada IT-utvecklingen.



  9. Andreas Ekström den 19 april, 2009 kl 07:10

    Det här tangerar en tanke som ju har tänkts både här och där, nämligen den om ett slags ”flaggning” av vilka filer som passerar systemet, utan att sändare och mottagare registreras, varpå man skulle kunna hitta en fördelningsmodell av pengar enligt ”bredbandsskattemodellen”.

    Ibland när vi har diskuterat det har personer som kan mer teknik än jag sagt att det är omöjligt att lösa.

    Samma personer som talar lyriskt om de gränslösa möjligheter den nya tekniken innebär, de landvinningar vi har gjort och vi kommer att göra.

    Jag kan inte låta bli att tänka att de betraktar det som utsiktslöst att lösa denna fråga eftersom det för dem är politiskt önskvärt att inte lyckas.

    Men där har jag det avgörande handikappet att jag får försöka hålla mig till teknisk filosofi snarare än praktik, eftersom mina tekniska kunskaper inte räcker.



  10. Tor den 19 april, 2009 kl 09:21

    ”Jag kan inte låta bli att tänka att de betraktar det som utsiktslöst att lösa denna fråga eftersom det för dem är politiskt önskvärt att inte lyckas.”

    Det kan kanske ligga en viss sanning i det, men att man betraktar det som utsiktslöst kan också bero på andra saker som t ex. att en hel del fildelning sker via andra kanaler än internet (vore tex. intressant att veta få reda på hur stor del av skolungdomars musikfildelande som sker över internet och hur mycket som sker via bluetooth mellan mobiler – det senare skulle jag tro står för en icke ringa andel) och att nedladdning inte nödvändigtvis är ett särskilt bra mått på nytta och upplevt värde – det som egentligen borde styra fördelning. Så fort man börjar fördela pengar efter en viss måttstock så kan man räkna med att folk kommer att manipulera systemet. Jag tror därför inte speciellt mycket på system som går ut på att mäta nedladdningar på nätet.

    En idé som jag har lekt med är att låta människor använda scrobblers eller rösta (och få välja vilket av dessa alternativ de vill använda) på vilka kreatörer/artister som de vill att deras licenspengar (förutsatt ett system med något slags fast avgift/licens) ska gå till. Då skulle man istället komma närmare att mäta nytta och värde än bara råskyfflande av data över internet.

    Stim har gjort ett försök med mjukvara som känner av vad användarna lyssnar på och rapporterar in statistik över det. Det konstiga är emellertid att Stim väntar sig att internetoperatörerna ska skapa systemen för detta istället för att göra det på egen hand. Skulle Stim ha satt några duktiga utvecklare på det så är jag övertygad om att de redan hade haft ett frivilligt licenssystem färdigt. Jag tycker att det är värt att lyfta fram om man nu börjar diskutera ifall det finns en avsaknad av vilja. Spotify är förvisso en utmärkt tjänst, men den totala frånvaron av många mindre skivbolag samt strömningen är klara begränsningar. Se’n vet vi ju också väldigt litet om hur rättvis Spotify:s fördelning av intäkter är.



  11. Andreas Ekström den 19 april, 2009 kl 09:26

    För mig är och förblir det ett problem med Spotify: Det kräver att jag är online.



  12. […] annat exempel på Ekströms intellektuella skärpa är följande citat: Det här tangerar en tanke som ju har tänkts både här och där, nämligen den om ett slags […]



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.