Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Kontakt

Kör motorvägen fram, inre ringvägen i Malmö. Det går långsamt. Plötsligt ser jag ett plåt- och plaststycke på vägen, minst två meter långt, och ganska högt. Det blockerar mitt körfält, och jag måste stanna. Slår på varningsblinkern och bromsar och tittar i backspegeln. Trafikanterna är med, och det tar stopp bakom mig.

Jag ställer bilen lite på tvären, och springer fram för att släpa undan det som jag nu förstår är en illa tilltygad spoiler till en lastbil. Den väger häpnadsväckande lite, och jag kan snabbt få ner den i diket.

På väg tillbaka in i bilen ser jag plötsligt hur en medelålders man i en Volvokombi också har stannat, i det andra körfältet. Han blockerade där, för att göra situationen säkrare för mig! Snyggt gjort, väldigt vaket, tänker jag, och gör ett tummen upp-tack till honom. Han nickar kort och kontrollerat, lite som om han hade varit kirurg och just gjort något viktigt, eller som en helikopterförare som just satt ner kärran på en femtiolapp.

Jag älskar sådant samspel mellan människor som aldrig tidigare mötts och aldrig möts igen. Vi har ju byggt bort det, vi talar aldrig med främlingar och det är väl en sak, men nu hör vi dem inte heller för alla iPodlurar.

Well. Jag vinkar. Sedan skiljs vi åt, vi vägens riddare. Känner oss gammaldags. Ansvariga. Medborgerliga.